Forskare kartlägger PFAS-risker vid svenska flygplatser

I ett nytt forskningsprojekt undersöks hur föroreningar som PFAS sprids från svenska flygplatser. Studien leds av forskare som hoppas kunna fylla kunskapsluckor om hur evighetskemikalierna rör sig genom mark och vatten.

Den nya studien genomförs i samarbete mellan forskare vid Luleå tekniska universitet, LTU, och flygplatsoperatören Swedavia. Vid deras flygplatser har höga halter PFAS hittats i mark och grundvatten. Den primära kända källan är det brandskum innehållande PFAS, som användes under många år.

På vilket sätt kemikalierna sprids från flygplatserna ut i naturen, och i vilken utsträckning de når dricksvattentäkter, är fortfarande oklart. I Ronneby i Blekinge uppdagades 2013 att PFAS runnit ut från flygplatsens militära brandövningsfält och förgiftat en kommunal vattentäkt. Även kring Arlanda har förhöjda halter PFAS uppmätts, framför allt i Märstaån, vilket har väckt oro eftersom ån rinner ut i Mälaren, som är dricksvattentäkt för Stockholm.

Få publicerade studier

Trots att PFAS-problematiken vid flygplatser är känd sedan länge, saknas fortfarande kunskap om hur spridningen ser ut.

– Det finns få publicerade studier internationellt om PFAS i dagvatten från flygplatser. Det är känt att PFAS sprids från flygplatser, ut i vatten och ner i grundvattnet, men vi vet inte så mycket om hur den här spridningen till omkringliggande miljö faktiskt sker, säger professor Lian Lundy, som leder det nya, femåriga projektet.  

Forskarna vid LTU kommer studera hur och i vilken utsträckning föroreningar som PFAS, arsenik och andra ämnen transporteras med regnvatten och smältvatten från snö, och sprids från flygplatserna till närområdet.

– Eftersom vi arbetar vid flera flygplatser hoppas vi kunna se mönster och skillnader i PFAS-nivåer och hur ämnena beter sig, vilket hjälper oss att bättre förstå problemet. Genom att jämföra olika flygplatser kan vi identifiera vilka olika faktorer som kan påverka PFAS-föroreningar och deras spridning, säger Lian Lundy.

Forskarna nämner till exempel att spridningen kan påverkas av markegenskaper. Tidigare studier visar bland annat att PFAS sprids snabbare i sand och grus jämfört med i lerig jord.

Samarbetet med Swedavia bygger på ett avtal som ska göra det möjligt för forskarna att få tillgång till bolagets egna data om PFAS-föroreningarna.

Therese Forsström, chef för hållbar utveckling på Swedavia, skriver i mejl till Extrakt att företaget har ”en relativt bra bild” av vilka PFAS-föroreningar de har vid sina flygplatser.

På de flygplatser där det har funnits misstankar om att PFAS kan ha förorenat dricksvatten har utredningar gjorts av närliggande brunnar. Det gäller Visby, Arlanda, Bromma, Malmö och Landvetter. I vissa undersökta brunnar har man funnit PFAS-halter som ligger över gränsvärdena, och där har åtgärdsprogram tagits fram. Flera berörda fastigheter har enligt Swedavia kopplats till kommunalt dricksvatten och använder alltså inte längre den egna brunnen, eller så har man erbjudits en annan lösning.

Stort reningsarbete väntar

I sin senaste års- och hållbarhetsredovisning skriver Swedavia att verksamheten vid flygplatserna ”har en betydande miljöpåverkan på omkringliggande yt- och grundvattenresurser.” Enligt rapporten pågår arbeten med riskbedömningar och åtgärdsutredningar på samtliga företagets flygplatser.

Enligt Therese Forsström kan rening av PFAS i dagvatten vara komplicerat, och det är en utmaning att hitta den bästa tekniken.

Lian Lundy hoppas att det nya forskningsprojektet ska öka kunskapen om hur PFAS-föroreningarna vid flygplatserna riskerar att spridas vidare, ut i miljön. Hon hoppas också att de genom projektet ska kunna bidra med insikter som kan leda till bättre metoder för att rena PFAS från marken kring flygplatserna. Det är ett stort arbete som bara har börjat. Swedavia skriver i sin års- och hållbarhetsredovisning bland annat om arbetet vid Arlanda. Där togs en PFAS-reningsanläggning i drift 2023, för att rena dagvatten från flygplatsen.

Reningsanläggningen vid Arlanda är en tillfällig åtgärd, i väntan på en mer permanent lösning, och den beskrivs av bolaget som central för att minska spridningen av PFAS till Märstaån och Mälaren. Enligt rapporten finns reningsanläggningar även på Landvetter och på flygplatserna i Visby och Bromma. Vid Visby flygplats planeras även en pilotanläggning för lokal efterbehandling av jordmassor.

”Grundvatten har blivit en bristvara”

Lian Lundy ser det är det är viktigt att snabbt stoppa spridningen av PFAS för att hindra kemikalierna från att hamna i vårt dricksvatten. Utöver att skydda människors hälsa ser hon också åtgärder mot PFAS-föroreningar som nödvändigt på längre sikt, för att säkra viktiga grundvattentäkter och minimera risker för negativa effekter i miljön.

När det uppdagades att den kommunala dricksvattentäkten vid flygplatsen i Ronneby hade blivit förorenad slutade kommunen att hämta vatten därifrån och nu tas i stället dricksvatten från en annan plats, men att överge en förorenad vattentäkt är inte alltid enkelt, förklarar Lian Lundy.

– Vi behöver ta bättre hand om vårt grundvatten. På många platser har vi problem med att grundvatten har blivit en bristvara och det spås bli värre i och med klimatförändringarna.