Flytten som ska rädda urskogen

Urskogen hotas när Boliden utökar gruvdriften i Gällivare. I området finns ett tjugotal rödlistade arter. Ett sätt att rädda den viktiga skogen kan vara att flytta den. Bit för bit. Träd för träd. Det storskaliga naturvårdsexperimentet går just nu in i sin mest intensiva fas.

170 hektar, i stort sett orörd gammelskog kommer att avverkas när gruvbolaget Boliden utökar brytningen av koppar i Aitikgruvan, strax söder om Gällivare.

I området finns ett tjugotal rödlistade arter som har svårt att överleva i brukade och alltmer välstädade skogar, till exempel behöver svamparter, som doftskinn och ullticka, stora mängder död ved.

De rättsliga kraven på ekologisk kompensation har fått Boliden att rigga ett tioårigt program för skötsel och skoglig restaurering. Och samtidigt växer nu ett nytt kunskaps- och arbetsfält fram, med målet att restaurera naturvärden och till och med återskapa miljöer som gått förlorade.

Vill få med värdefulla svampar

Maria Nordlund, biolog och naturkonsult på uppdrag av Sveaskog, och hennes kollegor jobbar nu för högtryck i området med att identifiera och märka upp träd i olika stadier av nedbrytning.

De har fått löfte om att skogsmaskinerna inte ska köra in i den gamla skogen förrän insekterna svärmat klart och krupit in i barken ordentligt. Det betyder ett startskott i mitten av oktober.

Tillsammans med sin syster Emma Nordlund, även hon naturkonsult, står hon på knä framför en gammal granlåga, de har hittat ett exemplar av rosenticka som de gärna vill ska följa med i flytten.

– Vi har märkt upp cirka 500 gamla trädstammar och försöker att få med insekter och värdefulla svampar som till exempel rosenticka. I bästa fall sitter fruktkroppen kvar och om inte så följer ju svampmycelet med inne i själva veden, säger Maria Nordlund.

Trädstammar samlas in

Tanken är att återskapa drygt 800 hektar naturskog några kilometer söderut. Mellan 500 och 1000 trädstammar, med svampar, skalbaggar och andra viktiga arter, kommer att samlas in och flyttas bort.

Här blir de isärplockade substraten en injektion till den gammelskog man hoppas ska ta form under de närmaste hundra åren.

Vi har märkt upp cirka 500 gamla trädstammar och försöker att få med insekter och värdefulla svampar som till exempel rosenticka.

Slutdestination för den stora flytten är Sarkanenä och Sjnjirrá, i norra Norrbotten, två tidigare brukade och ganska artfattiga skogar. Ambitionen är att sprida ut i snitt 20 kubikmeter av den döda veden per hektar.

Vedsvampar behöver mer tid

Här i kompensationsområdet pågår också sista fasen i insamling av jämförande data, som utförs av Sveriges lantbruksuniversitet, något som är helt centralt för att kunna svara på vilken effekt operationen ger.

–  För oss forskare kommer det att vara lika spännande hela tiden. Efter ett fåtal år kommer vi att kunna se hur det gått för många av skalbaggarna, där flera arter är snabba att kolonisera, efter ytterligare 10–20 år går det att se hur det gått för vedsvamparna som behöver mera tid på sig att växa in i den döda veden, säger Jean-Michel Roberge, docent i ekologi vid SLU i Umeå.

Svårt att bedöma ekologisk kompensation

Förhoppningen i Bolidenprojektet är att de båda kompensationsområdena med tiden bildar en ekologisk brygga bort mot skogarna runt Dundret och den pågående reservatbildningen i Kuolpavaara, och blir en del av ett större sammanhängande område där hotade insekter och växter lättare kan sprida och förflytta sig.

I dagsläget är det emellertid svårt att uttala sig om resultatet. Ett skogsrestaureringsprojekt med så långa ”leveranstider” försvårar beräkningen av ekologiska vinster. Ingen av de inblandade vågar sig heller på att säga något om eller i vilken grad den nya skogen verkligen kommer att ersätta den gammelskog som går förlorad när gruvverksamheten expanderar.

– Det är svårt att jobba med ekologisk kompensation idag för vi saknar ett fast mål om vad som är en tillräcklig kompensation. Beräkningsmodeller kan vara en lösning för att bättra på förutsägbarheten men då ska de vara praktiskt hanterbara. Det gynnar inte naturvårdsnyttan om halva kompensationsprojektbudgeten går bort i konsulttimmar, säger Jessica Nordin miljö- och affärsutvecklingsstrateg på Sveaskog.

Erfarenheterna få och resultaten omtvistade

För branschen är det viktigt att skapa en fungerande praxis när tillämpningen av ekologisk kompensation fortfarande är i sin linda. Än så länge är erfarenheterna få och resultaten omtvistade.

När LKAB för några år sedan letade kompensationsområden för gruvbrytning i Mertainen testades en internationell standard där förluster och vinster av naturvärden kvantifierades.

– Vi använde en australiensisk beräkningsmodell som blev ganska omfattande. Det var tidskrävande att samla in data och kartlägga alla tänkbara områden, även referensområden. Det skulle vara bra med något slags mellanting. Något mellan en mängd tunga kvantitativa utredningar och de mera kvalitativa beskrivningar vi använt oss av i Aitikfallet.

Projekten bakom Bolidenkompensationen och LKAB-kompensationen har haft lite olika fokus och upplägg. Enligt Jessica Nordin kan det vara sunt att hålla ett kritiskt öga på alla slags uträkningar eftersom dilemmat med att mäta biologisk mångfald över en längre tidsperiod kvarstår.

Även om beräkningsmodellen visar på att det inte uppstår någon nettoförlust av biologisk mångfald så vet man inte med säkerhet förrän skogen har levererat.