Barndomens trauma lade grunden till framgångsrik forskarbana

Monica Lind försökte länge förtränga sin uppväxt i en by som var svårt förorenad av miljögifter. När hon till slut vågade söka förklaringen till barndomens trauman lade hon grunden till en framgångsrik forskarbana inom miljötoxikologi.

Utsikten från vardagsrummet var fantastisk. 50 meter bort glittrade den vackra Långsjön, där Monica Lind älskade att fiska och bada. Åt andra hållet var vyn inte lika trevlig. – Vände jag mig om såg jag byns fabrik och vid husgaveln låg soptippen där rester från textiltillverkningen dumpades. Det luktade alltid illa när vårfloden tog vägen över tippen in på vår tomt och vidare ner i byns brunn. Men oss barn gjorde det inte så mycket, det var kul att leka i det översvämmade vattnet och hoppa runt i leran.

Högt pris

Priset familjen fick betala för att bo i, vad som skulle visa sig vara en kraftigt förorenad och hälsofarlig miljö, påverkad av närliggande textilfabrik och pappersbruk, blev högt. – När mamma och pappa flyttade till byn för att jobba på Holma Helsinglands Linspinneri i början av 1950-talet var de friska och starka men när jag föddes några år senare var allt förändrat. Då var båda svårt sjuka. Pappa hade svår hosta, eksem över hela kroppen, och ständigt ont i magen. Även Monica drabbades. Flera gånger blev hon inlagd på sjukhus; äggvita i urinen var ett återkommande bekymmer. Näsblod, ont i magen och allmän klumpighet var andra. Men det var inget hon tänkte på då. Att vara sjuk var det normala. – Nu många år efteråt undrar jag ofta varför ingen såg att något måste vara fel om så många i en liten by är mer eller mindre sjuka. Och varför ingen försökte att ta reda på vad det berodde på. När hon blev äldre bleknande de tuffa uppväxtåren bort. Tidvis grubblade hon dock kring varför familjen mått dåligt. – När jag flyttade ifrån Skarmyra i mitten av 1970-talet blev jag snabbt bättre. Samtidigt började jag förtränga vad jag hade varit med om under min barndom. Vändningen kom 1992 när hon började på en utbildning i ekotoxikologi på Uppsala universitet. I samband med en tentafråga om kvicksilver fick hon en plötslig insikt om vad som kunde förklara flera av de sjukdomar som förekommit i byn. Både människor och djur i Skarmyra hade nämligen uppvisat symptom som är klassiska hos dem som exponerats för höga halter av kvicksilver. Flera tidigare gjorda studier i närområdet gav stöd åt Monicas tes. Rapporterna hade visat att Forsså bruk fram till 1970-talet släppt ut hela två ton kvicksilver i vattendrag i området. Halterna av tungmetallen i fisk från Långsjön var under 60-talet de högsta som uppmätts i Europa.

Genombrott på Långsjön

Nu ville Monica ta reda på mer om vad som dolde sig i miljön i sin uppväxtby. Som examensarbete valde hon därför att undersöka vattnet och fiskarna i sjöarna i närheten av barndomshemmet. Med som fältassistent följde hennes man Lars, som vid tidpunkten forskade kring det metabola syndromet, ett samlingsbegrepp för sjukdomar som övervikt och diabetes. Under ett provfiske i Långsjön upptäckte han plötsligt något märkligt. Fiskarna som låg i båten uppvisade, förutom skador på hud och fenor, flera tecken som är typiska för de sjukdomar som hörde till hans forskningsområde. Framförallt reagerade han på fiskarnas bukfetma, något som är typiskt för metabola syndromet. Hur hade detta gått till? Kunde det vara så att miljögifterna de observerat i sjön gav upphov till sjukdomar inom det metabola området? – Plötsligt insåg vi att det kunde finnas ett samband mellan vissa miljögifter och det metabola syndromet. Sedan den dagen har vi diskuterat miljögifter och sjukdomar i stort sett varje dag, säger Monica Lind.

Utnyttja egna erfarenheter

De insikter hon och hennes man fick under examensjobbet har senare kommit att påverka hela deras gemensamma forskargärning. Sedan ett antal år tillbaka är hon och maken Lars Lind, professor vid Institutionen för medicinska vetenskaper vid Uppsala universitet, fullt upptagna med att undersöka miljögifters betydelse för en rad folksjukdomar, till exempel om det finns ett samband mellan hormonstörande ämnen och fetma. – Med lite perspektiv tycker jag att fler forskare borde utnyttja de egna erfarenheterna när de ska hitta nya forskningsområden. Det gäller att man vågar öppna ögonen och se det man faktiskt ser. Gör man det kan man lättare hitta de verkligt viktiga forskningsfälten. Har man ingen relation till det man gör finns det en risk att man tittar för enögt på detaljer och missar sammanhangen.