Hållbara städer
En enorm omvandling – i det tysta

En jättelik strukturomvandling sker inom svenskt jordbruk. Det som var tio gårdar för tjugo år sedan är idag en enda stor gård. Blandjordbruken försvinner och specialiseringen ökar. Samtidigt läggs många jordbruk ner helt och hållet.
– Det talas mycket om närodlad mat, och att svenska bönder nischar in sig mot det. Men den nischningen är bara en liten rännil jämfört med den gigantiska avveckling av svenskt jordbruk som samtidigt pågår, säger Anders Wästfelt. Han är docent i kulturgeografi vid Stockholms universitet och forskar vid avdelningen för agrarhistoria vid Sveriges Lantbruksuniversitet i Uppsala. – I genomsnitt lägger en grisgård i veckan ner. Vi talar oss gärna varma om hur viktigt det är med närproducerad mat, men verkligheten är att vi importerar mer och mer mat och producerar allt mindre själva. Detta trots ett årligt jordbruksstöd på 10 miljarder kronor.Förändring i det tysta
1990 gav Sverige upp sitt mål om att vara självförsörjande på livsmedel. Samtidigt avreglerades jordbruket. Sedan dess har hundratusentals hektar åkermark lagts ner och andelen egenproducerade livsmedel har sjunkit från 85 procent till strax under 50 procent.–Vi talar oss gärna varma om hur viktigt det är med närproducerad mat, men verkligheten är att vi importerar mer och mer mat och producerar allt mindre självaMen förändringarna sker i det tysta. När svenskt jordbruk diskuteras idag handlar det framför allt om hur konkurrenskraften ska stärkas, så att svenska bönder klarar sig på den globala matmarknaden. Den stora strukturomvandling som sker inom jordbruket har samhället inte koll på, hävdar Anders Wästfelt. Informella arrenden och fastighetsägare som i praktiken upphört att själva bruka sin mark gör att förändringen inte heller är fullt synlig i statistiken. – Det är problematiskt att inte veta att det här sker. Det finns nästan ingen forskning eller diskussion om strukturomvandlingen, samtidigt som vi har ambitioner för jordbruket vad gäller miljön och biologisk mångfald. Det går inte ihop, säger Anders Wästfelt.
Jordbruksmark exploateras
Rika länder kan ”låta bli” att använda sin egen mark till livsmedelsförsörjning. Men det är knappast hållbart på lång sikt, säger Anders Wästfelt. Medan andra länder köper in jordbruksmark för att säkra sin framtida livsmedelsförsörjning för en ökande befolkning – till exempel har Kina och Qatar köpt upp ansenliga mängder jordbruksmark i Afrika och Australien – exploaterar vi i Sverige bördig jordbruksmark för andra ändamål. Något som straffar sig i längden, menar Anders Wästfelt. – Planterar man granskog på jordbruksmark är det inte bara att hugga ner skogen och börja använda den som jordbruksmark igen när man behöver. Marken blir försurad för decennier framåt. Bygger man en stad eller motorväg på jordbruksmarken är den förstörd för alltid.– Planterar man granskog på jordbruksmark är det inte bara att hugga ner skogen och börja använda den som jordbruksmark igen när man behöver.

Anders Wästfelt, forskare vid SLU och Stockholms universitet, studerar strukturomvandlingen i svenskt jordbruk.
Foto: Jenny Svennås-Gillner/SLU