”En groddamm kan mota bort din klimatångest”

Vi har lärt oss hur en trädgård ska se ut för att hjälpa pollinatörer – det är dags att växla upp. Det menar författaren Kate Bradbury, som hoppas att fler ska upptäcka det vilda livet i vår absoluta närhet.
– Om jag kan se till att vårens första humla vill bygga ett bo i min trädgård, då blir jag en del av lösningen när framtiden ser mörk ut. Det ger mig hopp – och glädje.

Den är inte mer än 150 kvadratmeter stor, trädgården som hör till Kate Bradburys tegelradhus i utkanten av Brighton. Ändå tar sig hundratals grodor hit på våren, för att leka i dammen som tar åtminstone en fjärdedel av trädgården i anspråk. Numera finns här också salamandrar och paddor – och omkring 15 igelkottar.

– Det är ett typiskt viktorianskt engelskt hus, från början arbetarbostad för järnvägsarbetarna. Trädgården är långsmal, men eftersom man i många år eldade med kol så finns det en kolväg som förbinder alla radhusträdgårdarna med varandra och med parken bakom, berättar Kate Bradbury.

Den gröna korridoren har varit avgörande för det vilda livet i trädgården och hon rensar regelbundet gången från skräp och annat, och hojtar till grannar som blockerar den. Men det som gör att djuren gärna söker sig till hennes trädgård är dammen och de noga utvalda växterna. Först på plats efter att trädgården förvildats var bina och fjärilarna, de kom nästan direkt. Tre år efter att dammen anlags kom grodorna, och efter ytterligare ett år kom paddorna.

– På framsidan har jag en pytteträdgård, men där har bin byggt bo. Det visar hur mycket man kan göra på en väldigt liten yta.

Flera böcker om vilda trädgårdar

Den brittiska författaren och skribenten Kate Bradbury har hittat sin egen, vilda, nisch i trädgårdsvärlden. Den senaste boken One garden against the world, som inte finns utgiven på svenska, har i recensioner beskrivits som ”ett botemedel för din klimatångest”. Den skiljer sig från hennes tidigare mer renodlat praktiska trädgårdsböcker om biologisk mångfald och vilda trädgårdar. One garden against the world är en personlig berättelse om hur djurlivet i hennes lilla trädgård faktiskt förändrar hennes liv.

– I botten finns nog en ilska, över det faktum att vi har haft så många år på oss att lösa klimatkrisen utan att göra det. Nu börjar vi på norra jordklotet se effekterna, här i södra England har vi haft två vårar med översvämningar följt av torka nu i våras. Vi människor klarar oss, men jag ser hur hårt vilda djur och växter drabbas, säger Kate Bradbury och fortsätter:

– Därför ville jag skriva något som ger kraft och makt till människor, något som får människor att tänka till och vilja göra mer. Jag tror genuint att ju mer vi alla gör på vår egen bakgård, desto mer påverkas även politiken. Det är stora ord, men vi behöver en revolution, och den kan börja i hemmet.

Torkad mask räddade rödhaken

Kate Bradbury har alltid odlat och haft trädgård, och hjärtat har hela tiden klappat extra för de vilda djuren. Först ut att räddas av henne var en humla som hade byggt bo i ett gammalt täcke som låg slängt på en bakgård i Liverpool där hon bodde i 20-årsåldern.

Bumblebee Conservation Trust berättade hur hon kunde flytta humleboet till hennes kolonilott. Sedan dess har allt från fiskmåsar till grodyngel överlevt tack vare hennes insatser och i radhusområdet i Brighton har flera familjer numera särskilda lådor som igelkottarna bygger bo i. Rödhaken som byggt bo i en buske klarade fjolårets torka med hjälp av strategiskt utplacerade torkade mjölmaskar.

– För 20 år sedan var jag ganska ensam om att skriva om det vilda livet i samband med trädgårdsskötsel. I dag lyfter många trädgårdsdesigner just biologisk mångfald. Ofta fokuserar man på blommor som gynnar pollinatörer, men glömmer det höga gräset som de behöver för att kunna fortplanta sig.

– Vi behöver lära oss vad insekterna behöver, mer än blommor. Vi behöver odla mat till fjärilarnas larver och värna även mindre omtyckta pollinatörer som flugor och getingar. De är värdefulla i insekternas komplexa födoväv.

”Trädgårdarna underskattas”

I Kate Bradburys hemland Storbritannien är rewilding ett etablerat begrepp, med flera exempel på privata markägare som låtit intensivt brukad jordbruksmark förvildas, där vidsträckta åkrar ersatts av gräsbetande lantraser och hjortdjur.

Det tätbefolkade och intensivt brukade landskapet skiljer sig på många sätt från det svenska, där skogar och naturreservat är större och vanligare, men både svensk och brittisk forskning visar att trädgårdar kan spela en viktig roll för den biologiska mångfalden.

– Det jag älskar med trädgårdsskötsel är att oavsett hur stor eller liten din trädgård är så kan den bli en del av lösningen. En liten urban rewilding-satellit som knyter ihop gröna miljöer, en bensinmack för humlan att stanna till och tanka på.

– Jag tror att trädgårdarnas potential för att rädda hotade arter underskattas. Klimatförändringarna innebär att generalistarterna har störst chans att överleva, kan vi då erbjuda vatten när det är torka eller skydd från skyfall så kan kanske ytterligare några arter klara sig.