Dyker ner i havets okända skogar

Under ytan längs den svenska västkusten växer outforskade marina skogar. Med hjälp av obemannade undervattensfarkoster ska forskare nu kartlägga skogarnas utbredning och det rika livet där.

– Det är mycket vi inte vet om våra hav, och om undervattensskogarna i synnerhet, säger Lars Gamfeldt, professor i marin ekologi vid Göteborgs universitet.

Ekologer vid Göteborgs universitet och robotforskare vid Kungliga tekniska högskolan ska nu utveckla en metod för att identifiera marina skogar av stora alger, så kallade tareskogar eller kelp, som är den engelska benämningen. Förhoppningen är att kunna identifiera marina skogar längs hela den svenska västkusten, och följa hur de utvecklas.

Hotade havsmiljöer

Marina skogar finns längs cirka 25-30 procent av världens kuststräckor. Det är alltså en ganska vanlig del av havsmiljön, men skogarna är på tillbakagång. Internationella studier visar att de hotas av klimatförändringarna och även av mänsklig påverkan, som överfiske.

I Sverige finns marina tareskogar på atlantkusten, men det saknas kunskap om hur stora de är och hur de mår. 

– Vi har inte tillräckliga data över utbredningen, men jag hoppas att vi ska lyckas ta fram en metod som gör att vi kan följa eventuella förändringar på ett effektivt sätt, säger Lars Gamfeldt.

I projektet kommer robotar att läras upp för att kunna söka efter algskogarna. Till att börja med kommer de att arbeta inom ett avgränsat område runt Koster och Tjärnö marina laboratorium i Bohuslän.

Robotarna ska söka efter tareskogar med hjälp av sonar, alltså ljudvågor. Det är en teknik som gör det möjligt att snabbt skanna av stora ytor. En annan fördel med sonar är att det fungerar lika bra i mörkt och grumligt vatten som vid klart och stilla väder. Samtidigt finns det utmaningar.

– Vi befinner oss i forskningsfronten med det här projektet och vet inte säkert hur bra det kommer att fungera. Sonar fungerar bäst ute i vattenmassan. Det är svårt att fånga upp objekt mot en hård yta, som havsbottnen, och det kan bli en utmaning, säger Lars Gamfeldt.

En gömd värld av liv

I delar av världen, till exempel i Kalifornien och Australien, finns enorma marina skogar där kelpen är upp till 30 meter hög. Dessa alger sträcker sig ända nerifrån botten, upp till ytan där den breder ut sig som en flytande krona. Dessa marina skogar är populära bland dykare, och marknadsförs som turistmål.

Den svenska kelpen blir inte lika hög. Taren längs den svenska västkusten blir som högst två meter, vilket kan låta futtigt i jämförelse, men att dyka bland de tätt växande algerna är en mäktig upplevelse, berättar Lars Gamfeldt. Han visar foton tagna i en marin skog i Kosterhavets nationalpark.

– När jag ser de här bilderna vill jag bara vara där, och dyka och snorkla. Det är oerhört frodiga, artrika och betydelsefulla undervattensmiljöer.

Att kelpen i Sverige inte syns från ytan tror Lars Gamfeldt kan vara anledningen till den bristande kunskapen om den. Han jämför med sjögräsängarna, som är en mycket mer studerad del av den svenska havsmiljön.

– Sjögräsängarna finns närmre oss, kan man säga. Man ser dem när man tittar ner i grunda vatten, och gräset kan fastna mellan tårna när man badar. Kelpen kan växa djupare och längre ut, ända ner till 15 meters djup.

Fungerar som kolsänkor

Internationell forskning som har gjorts i kelpskogar visar att miljön är hem åt många arter som krabbor, kräftor, hummer och olika fiskar. De marina skogarna tros också fungera som kolsänkor, vilket innebär att de kan ha en viktig roll i arbetet för att motverka klimatförändringarna.

De inventeringar som har gjorts hittills av svenska tareskogar är begränsade. Det görs regelbundna mätningar på ett fåtal platser genom att dykare går ner en gång per år och räknar arter på en specifik punkt.

– Vi behöver skala upp det här för att förstå dessa miljöer och deras status bättre, säger Lars Gamfeldt.