I all välmening har svenska hönsuppfödare skapat en trygg och förutsägbar tillvaro för blivande värphöns. Nu frågar sig forskare om för lite stimulans innebär att curlade kycklingar får svårare att klara framtida utmaningar.

Mat och vatten på samma plats, minimalt med förändringar och en standardiserad ljuscykel – blivande värphöns lever generellt ett mycket skyddat liv. Många lantbrukare knackar på dörren innan de går in i sina kycklingstall, medvetna om att fåglarnas första tid är viktig.

– Vi har alltid haft en idé om att det är bra att skydda hönsen så mycket som möjligt. Det vore kanske bra om kycklingarna blev kvar i samma miljö hela tiden, men oftast säljs kycklingarna vidare till en äggproducent, där miljön ser annorlunda ut.

Det säger Linda Keeling, professor på institutionen för husdjurens miljö och hälsa på Sveriges lantbruksuniversitet. Hon leder ett forskningsprojekt som undersöker om kycklingarna med enkla medel bättre kan förberedas för livet som värphöns.

Hjärnan fortsätter att utvecklas

Linda Keeling
Linda Keeling, professor, SLU. Foto: SLU

Det är kunskapen om barndomens betydelse för människans utveckling som har fått Linda Keeling och hennes kollegor att fråga sig om kycklingarnas skyddade tillvaro påverkar deras framtida anpassningsförmåga.

Inom beteendeekologin talar man om adaptiv plasticitet: en viss flexibilitet i hjärnans utveckling. Under de första levnadsveckorna finjusteras den plastiska hjärnan för att ge en nykläckt individ bästa möjliga start utifrån hur världen ser ut där och då.

– Det här har man sett som ett sätt att överleva i en tuffare miljö. Man har missat att det fungerar åt andra hållet också. Om du föds i en fördelaktig miljö är du kanske lite mer riskbenägen, tar ut svängarna lite mer – och klarar av utmaningar, säger Linda Keeling och fortsätter:

– Det handlar inte bara om att klara av en annan miljö, djuren kan till och med uppleva och utforska den om de ser möjligheterna.

Chockartad omställning

För en kyckling som har levt sina första veckor i stillhet kan tillvaron i hönshuset eller kanske i en hönsgård utomhus te sig chockartat och alla klarar inte övergången lika bra. Vissa har svårt att hitta mat och vatten, andra lyckas inte ta sig upp på sittpinnen på egen hand, berättar Linda Keeling.

– Vi tittar på faktorerna kontroll och förutsägbarhet. Hundra procent kontroll och hundra procent förutsägbarhet innebär ett kycklingstall där ingenting händer, de utmanas inte av något. Vi vet inte hur höns upplever det men människor skulle tycka att det är oerhört tråkigt.

Vi vet inte hur höns upplever det men människor skulle tycka att det är oerhört tråkigt.

Motsatsen, ingen kontroll och ingen förutsägbarhet utan chans till återhämtning, ger en maximal stress och skulle snabbt leda till utbrändhet för en människa. Frågan är vad som är lagom för en kyckling. I naturen kan ljus, temperatur, tillgång till mat och annat skifta från dag till dag och förutsägbarheten i uppfödningen kan tyckas orimlig i jämförelse.

– Vi ska inte ha hönsen fria i naturen, men vi har heller inte avlat fram dem på deras förmåga att leva i en så trygg miljö. De skulle förmodligen klara av en så okontrollerbar miljö som naturen är.

IQ-test för kycklingar

I Linda Keelings forskningsprojekt skapas olika grad av förutsägbarhet genom att variera sådant som kycklingarnas strö och deras sittpinnar. Sedan testas fåglarnas kognitiva förmåga (förmågan att ta in och betarbeta information), ett slags IQ-test för kycklingar.

Hittills har ett så kallat detour-test gjorts, där kycklingar sätts i sin nya miljö med andra kycklingar på andra sidan av ett nät. För att komma dit måste kycklingarna vända om och gå en annan väg.

– Det kan tyckas enkelt, men för en stressad liten kyckling är det svårt, de springer ofta rakt fram mot nätet i stället för att lösa problemet genom att ta två steg i motsatt riktning, säger Linda Keeling.

I ett annat test tittar man på i vilken utsträckning som kycklingarna vågar utforska sin nya miljö, något som kan ses som ett mått på trygghet. I framtiden skulle Linda Keeling gärna se mer forskning om hjärnans utveckling hos tamdjuren.

– Det här är ett jättespännande område. Nu tittar vi på hur lång tid det tar för fåglarna att hitta mat och vatten i en ny miljö, i framtiden kan vi se om vi kan förbereda djuren för ett lyckligare liv där de tar möjligheter som bjuds och upplever det som går att uppleva. Men det är en balans, alla vill inte leva ett liv med fallskärmshopp och maximerade upplevelser.

Om projektet

  • Forskningsprojektets undertitel: Att optimera kycklingens möjligheter att utvecklas till en bättre rustad värphöna
  • Projektet hör till Sveriges lantbruksuniversitet och pågår i ytterligare ett par år. I det ingår en avhandling av Lena Skånberg. Projektet finansieras av forskningsrådet Formas.
  • Hypotesen är att när balansen mellan trygghet och utmaning blir rätt så fungerar hjärnans plasticitet optimalt. Barn behöver en stimulerande miljö för att utvecklas till välfungerande vuxna och det är inte bra att vare sig överbeskydda dem eller utsätta dem för alltför mycket osäkerhet. Projektet utgår från antagandet att samma principer gäller även för djur: ”Vi har länge tänkt i de banorna när det gäller exempelvis hundar. Alla hundägare vill ge sina husdjur ett stimulerande liv med promenader, lek och ett socialt sammanhang. Det finns en tydlig idé om hur hundarna kan förberedas för livet”, säger Linda Keeling, professor på SLU och ansvarig för projektet.
  • Inom forskningsprojektet har en studie gjorts hittills och nu väntar en första analys. Variationen har varit stor och man ska nu ta reda på om det finns ett mönster i fåglarnas beteende som hänger ihop med hur deras första miljö har sett ut.
  • Efter ytterligare försök väntar immunologiska tester för att se hur immunsystemet påverkas i de olika situationerna.
  • Kriterier som man eftersträvar är bland annat ökad motståndskraft mot stress och sjukdomar och en förbättrad kognitiv förmåga hos djuren.