Bali beskrivs ofta som en paradisö. Men mängder av skräp förstör de vackra stränderna. Över hela Indonesien tas bara 40 procent av soporna om hand. Lokala organisationer tar sig nu an problemet.

Vågorna väller in över den svarta vulkansanden på Pantai Sogsogan, en strand på södra Bali. Längre ut gör sig några surfare redo att bemästra en våg. Men de långa sandstränderna med de många palmerna har fått sig en törn, en inkräktare har tagit över idyllen.

Plastflaskor, engångsförpackningar och sugrör ligger utspridda i sanden.
– I vattnet paddlar jag genom skräp, och på stranden ligger det i drivor, säger franska Lula Marie Seureolu, 18, som har besökt Bali sedan hon var liten, och som själv brukar städa stränderna från plast.

Stora mängder plast hamnar i havet

Under regnsäsongen mellan december och februari är det som värst, då för floderna med sig ännu mer plast till havet. Ett av problemen är att Bali och andra indonesiska öar oftast inte har tillräckligt med sophanteringsanläggningar och system som kan samla upp avfallet, vilket gör att en stor del av plasten till slut hamnar i havet.

Efter Kina är Indonesien världens största nedsmutsare av plastskräp i havet. Både företag och privatpersoner angriper nu gemensamt problemet. En rad organisationer städar Balis stränder dagligen, och även om det ser bra ut för ögat, och leder till tillfälligt rena stränder så krävs det också att de styrande på ön involveras.

Det har systrarna Melati och Isabel Wijsen lyckats med. Endast 12 och 10 år gamla beslutade de sig för att själva göra skillnad. Bye Bye Plastic Bags föddes 2013 – och har nu vuxit till en global rörelse av mestadels ungdomar som inte bara vill förbjuda plastpåsar – utan även har startat ett flertal miljöprojekt.

Systrarna Wijsen har tillsammans med en rad organisationer på Bali fört samtal med regeringen, och ligger gemensamt bakom det förbud av plastpåsar, frigolit och engångssugrör som började gälla i juli 2019. Även turisters bilder på sociala medier med nedsmutsade stränder har påverkat myndigheterna till handling.

– Tillsammans vill vi göra skillnad, det gäller att förändra människors attityder och tänka utanför boxen. säger Isabel Wijsen.

Och det tankesättet sprider sig utanför Bali. Sedan starten för sex år sedan har Bye Bye Plastic Bags vuxit till ett nätverk i 29 länder. Isabel och Melati Wijsen har blivit kända unga inspiratörer, och vill fortsätta att inspirera ungdomar världen över.
– Genom att peka finger kommer vi ingenstans. Vi ska ta långsamma, transparenta steg för att få till förändring, säger Isabel Wijsen.

Sopbergen växer

Men det är bråttom. Mindre än hälften av allt avfall på Bali tas om hand genom återvinning eller deponier, resten bränns eller hamnar i naturen. Resultatet är att 33 000 ton plast hamnar i havet. Varje år.

Samtidigt som antalet turister ökar till Bali, så växer sopbergen, sammanlagt står turisterna för tretton procent av soporna. 2018 besökte över sex miljoner internationella turister ön, vilket är en uppgång med tio procent mot åren innan.

Turismen driver ekonomin på Bali och att öka antalet turister och samtidigt minska nedsmutsningen har därför blivit en hög prioritering för regeringen. Nyligen inleddes ett samarbete med organisationen The Bali Partnership som stödjer president Joko Widodos mål om att reducera plast i havet över hela landet med 70 procent fram till 2025.

En bidragande orsak till att det gått så här långt är att avfallshanteringen oftast inte fungerar, eftersom avfallsansvaret över hela landet ofta är decentraliserat. En väl fungerande sophämtningshantering är vital för att plast och annat skadligt skräp inte ska hamna i havet.

Engagerade lärare och elever

Över hela Indonesien, som har 264 miljoner invånare, tas emellertid enbart 40 procent av soporna om hand. Detta leder till att 40 miljoner ton avfall sprids i naturen, där tungmetaller och andra gifter förgiftar grundvatten, floder och hav. Andra växande ekonomier som Malaysia och Filippinerna har ett mer centraliserade sophanteringssystem och därmed bättre fungerande upphämtnings- och sorteringssystem, medan ansvaret i Indonesien och Bali ofta hamnar på de lokala byarna.

För att komma tillrätta med problemet byggs nu återvinningscentraler på flera platser. Till exempel i Jembrana, som är ett distrikt på västra delen av ön, och ett av de värst drabbade områdena. I början av 2020 kommer de olika funktionerna vara igång, som inkluderar sophantering hos hushållen på lokal nivå, skapar lokala jobb inom avfallssektorn och upprensningen av befintligt skräp.

En viktig bit är att få med den nya generationen, och därför når The Bali Partnership ut till lokala skolor på Bali för att utbilda barn och ungdomar i miljökunskap. En sådan skola är Sekolah Taman Tirta. Inne i ett av klassrummen är både eleverna och lärarna engagerade. Lektionen går ut på att lära eleverna att inte använda plast och återvinna sopor. Skolan har en återvinningscentral där allt avfall sorteras. Organiskt material blir till ny jord under bananträden i trädgården. Skolans ”zero plastic”-läroplan tar ungdomarna sedan med sig hem.

– Jag säger till min mamma att inte använda plast, och vi har börjat återvinna hemma, säger Agung Mahagangga, 12.

Ambitiösa mål

Och att ta hand om sitt avfall bättre – krävs om Indonesien ska nå målet om 70 procent reducering av plast i havet till 2025. Det menar Gede Hendrawan, forskare inom marina miljöer och plast i havet, på Balis Udayana-universitet.

– Det är ett ambitiöst mål som regeringen har satt, och det kan nås. Men då måste varje provins och distrikt i landet samla in tillräckligt med grundläggande uppgifter om hur mycket avfall som genereras, hur mycket som inte tas om hand och hur mycket som läcker ut i havet, säger Gede Hendrawan.

Enligt Gede Hendrawan måste infrastrukturen inom avfallshantering och återvinning byggas ut, samtidigt som attitydförändringar och ett ökat medvetande bland lokalbefolkningen måste till.

Genom ökad sortering och återvinning blir det en mindre mängd sopor som går till de tio deponierna på Bali. Hårda regelverk ska förbjuda sopor att spridas i naturen, och floderna – ska precis som havet – städas upp på plast.

– Vi måste installera plastinsamlare i floderna, vid gränserna till varje by – som samlar upp plasten innan det når havet, säger han.

I vilken utsträckning hjälper ett förbud mot platspåsar miljön? Vad mer behöver förbjudas?

– Förbudet kommer ha stor inverkan, men det är inte tillräckligt om inte regeringen också bygger att nätverk av avfallshantering. Utan ordentlig avfallshantering på Bali så kvittar det om fler engångsartiklar av plast förbjuds – eftersom det största problemet fortfarande kvarstår.

Avfall Bali

Balis snabba ekonomiska uppgång och allt fler turister har lett till mer plast, och skräp i allmänhet, med en avfallshantering som inte hinner med. The Bali Partnership inklusive Balis lokalregering har som mål att under en sexårsperiod reducera Balis havsplast med 70 procent.

Varje dag genereras 829 ton plastavfall på Bali. Av det går 42 procent till deponier och 7 procent återvinns. 51 procent av plasten missköts: 19 procent bränns, 21 procent hamnar i naturen och 11 procent hamnar i floderna och havet. Varje år hamnar 33 000 ton av plasten på Bali i havet. Enligt undersökningar är Balis invånare redo för förändring: 87 procent av de tillfrågade säger att de vill återvinna och minska sitt avfall.

Över 400 kulturella och religiösa organisationer, medlemmar inom regeringen och den privata sektorn deltar nu i strandstädningar, utbildningsprojekt, skräpinsamling och återvinningsprojekt.

Företag tar fram hållbar plast

I Indonesien bildas allt fler företag som tillverkar produkter av andra material än konventionell petroleumbaserad plast. Avani Eco startade 2014, och har en fabrik på Bali där företaget tillverkar hållbara förpackningar som är helt nedbrytbara. Bland produkterna finns bioplastpåsar tillverkade av maniok och PLA-sugrör som tillverkas av majsstärkelse.

Ett annat företag, Jakarta-baserade Evoware, tillverkar ätbara koppar och förpackningar av makroalger. Indonesien är en stor producent av makroalger, och hela ledet – från odlingarna – till slutprodukten – är hållbar, med nedbrytbara och hållbara produkter.


Johan Augustin text
Jonas Gratzer foto

Vad tycker du? Kommentera!

Extrakts kommentarsfält är modererat. Vi förbehåller oss rätten att radera eller beskära poster som till exempel innehåller reklam, personangrepp, rasistiskt eller sexistisk innehåll, alternativt länkar till sidor där sådant innehåll förekommer.