Vandringsleder utsatta när skyfallen ökar

Många av Sveriges friluftsleder påverkas när klimatet förändras. Framför allt är det skyfall och höga vattenflöden som orsakar problem. Men genom att klimatanpassa lederna kan de hålla länge till.  

Ett förändrat klimat med nya nederbördsmönster och högre temperaturer kan öka risken för översvämningar, ras och skred. Behovet av att underhålla och klimatanpassa friluftslederna i Sverige har därför ökat. Det gäller fjäll- eller skogsleder för vandrare men också leder byggda på en mer begränsad yta och riktar sig till mountainbikecyklister.

I Jämtland ansvarar länsstyrelsen för 200 mil sommar- och vinterleder. Wictoria Wadman, fjälledssamordnare vid Länsstyrelsen Jämtlands län, berättar att de har sett tendenser till klimatpåverkan på lederna i åtminstone tio års tid. Framför allt handlar det om ökade vattenflöden från vårfloden eller skyfall.

– Det kan vara sommarleder där det blir farligt att vada över bäckar, eller broar som vattnet riskerar att stiga ovanför. Vi har också ledsträckor som är kraftigt eroderade på grund av fler skyfall, säger hon.

Vid höga vattenflöden kan också ytligt grundvatten stiga kraftigt och erodera ur till synes torra stigar och på så sätt skapa djupa diken i stigen. Men även vintrar med mindre snö påverkar leder och framkomlighet.

– Det blev väldigt tydligt vintern 2024–2025 vad vi kan vänta oss framöver. Många vinterleder hade mindre snö än normalt, och på flera ställen fick vi flera öppna vattendrag som blev svåra att komma förbi. Fortsätter den trenden kan vi till viss del behöva dra om lederna, säger Wictoria Wadman.

Fokus för Länsstyrelsen Jämtlands län är att se över olika passager vid vattendrag, till exempel att broar håller och står på rätt plats. I ett vattendrag i Vålådalen har de på försök lagt ut 300 kilo tunga stenblock, så kallade trampstenar. Det ska öka säkerheten när vandrare vadar över.

Hållbara cykelstigar

På senare år har det även blivit alltmer populärt att cykla i fjällen. På vissa av vandringslederna är det tillåtet, men många söker sig också till de anlagda cykelparker. Där består lednätet av stigar av olika svårighetsgrad som ofta sträcker sig flera mil.

Fredrik Jelk, vars företag Cykla Järvsö har skapat lederna i Järvsö, menar att fördelen med de anlagda lederna är att de klarar slitage bättre än helt naturliga stigar, och att det minskar slitaget på den kringliggande terrängen.

– En mjuk skogsstig skulle inte hålla länge om många cyklade där varje dag. Framför allt när det blir blött är slitaget mycket högre på de naturliga stigarna, säger han.

Cykelstigarna skapar de genom att ta bort mjuka lager av vegetation och mylla, sedan fyller de på med ett extra lager mineraljord från marken kring stigen. Den kringliggande marken fyller de sedan igen med den borttagna vegetationen och myllan. Fredrik Jelk förklarar det som att de intilliggande platserna lånar material av varandra.

– När vi har tagit bort allt organiskt material blir stigen som ett dike med hård botten. Om vi inte fyllde på med ytterligare jord skulle det leda vatten, säger Fredrik Jelk.

Det är just de ökade skyfallen som är det stora problemet även för anlagda cykelparker. Stora mängder vatten måste kunna rinna bort snabbt för att vattnet inte ska samlas på leden. Det finns därför riktlinjer för hur branta backarna får vara och leden ska helst luta utåt, ungefär som att bygga ett tak där olika vinklar hjälper vattnet att rinna av.

Använda den led som finns

En välanvänd stig kommer med tiden att nötas, men det finns en relativt enkel sak som både vandrare och cyklister kan tänka på för att inte slita mer än nödvändigt på naturen, nämligen att använda den led som finns. Går man vid sidan om en led kan den så småningom bli bredare, rotsystemet kan nötas sönder och den hårda mineraljorden blottas på en större yta. Kommer det sedan ett skyfall finns där inget som kan hålla kvar jorden.

– Själva nötningen påverkas av att människor går utanför leden. Men det är framför allt genom ökade vattenflöden i kombination med större lutningar i terrängen som vi får avrinningsytor i leden och där det sedan lätt kan uppstå erosionsskador, säger Wictoria Wadman.

I de anlagda cykelparkerna håller cyklisterna sig oftast på leden, eftersom det är tyngre att cykla i vegetationen utanför, men Fredrik Jelk konstaterar att många gärna genar där det finns möjlighet.

– På vissa ställen skapar vi därför genvägar åt dem. Då kan vi se till att även den stigen blir hållbar och att det inte börjar rinna ut stora mängder vatten som bidrar till att marken eroderar, säger han.