Svensk sojaodling banar väg för framtida satsningar

Varje år importerar Sverige enorma mängder soja från Sydamerika. Sojan används främst till djurfoder. Kycklinguppfödaren Erik Björnson ville minska sitt beroende av importerad soja och testade att odla själv. Resultatet? En skörd nästan dubbelt så stor som han hade räknat med.

Lantbrukaren Erik Björnson driver gården Ekenäs i Resville utanför Lidköping tillsammans med sin bror och föräldrar. Där odlar de spannmål och har en storskalig kycklinguppfödning som slukar 3000 ton foder varje år, varav 200 ton är soja som mestadels kommer från Sydamerika.

– Det känns inte hållbart, inte minst ur ett beredskapsperspektiv. Ju mer lokalt vi kan hålla det, desto bättre. Att prova att odla själv kändes som en rolig utmaning.

Erik Björnson kontaktade en växtodlingsrådgivare som först var skeptisk till idén. Soja är en värmekrävande gröda och därför svår att odla på svenska breddgrader. Ingen har tidigare provodlat i så stor skala. Men efter en hel del researcharbete satte de i gång med sådden i april, på en yta på drygt sju hektar, motsvarande 15 fotbollsplaner. De valde två sorter framtagna i Österrike som ger tidiga skördar.

– Resultatet blev långt över förväntan. Vi hade hoppats på en skörd på drygt två ton och fick fyra. När värmen kom i juli växte bönorna nästan två centimeter om dagen, säger Erik Björnson.

”Ett varmare klimat förenklar”

I Sverige importerar vi omkring 240 000 ton soja varje år, varav det mesta används som djurfoder. Anledningen till att grödan blivit så populär – både i foder och för humankonsumtion – är bland annat det höga proteininnehållet på 40-45 procent. Det kan jämföras med åkerbönans 30 procent.

Fredrik Fogelberg, agronomie doktor i lantbruksteknik med fokus på baljväxter vid forskningsinstitutet RISE, tror att förutsättningarna för att odla soja i Sverige framöver är goda, i alla fall i södra delarna av landet.

– Ett varmare klimat och utvecklingen av moderna sorter förenklar, säger han.

Men det finns också utmaningar. Ogräsbekämpning och gödsling är några. Sojaplantan växer långsamt i början och odlas med större radavstånd jämfört med spannmål, därför tar ogräset lätt över. Av samma anledning är det svårt att lyckas bra med ekologisk sojaodling, menar han.

Det finns också risk att fåglar och vilt äter upp de smakrika späda bladen på våren. Men det största hindret för en inhemsk sojaproduktion, menar han, är den storskalighet som branschen byggt in sig i.

– De företag som tillverkar sojamjöl kräver rejäla mängder bönor som minsta volym för sina inköp. Att leverera i sådana mängder skulle kräva en storskalig svensk odling.

En moralisk fråga

Fredrik Fogelberg tror i stället mer på mindre odlingar där bönder odlar till sina egna djur eller till lokala eller regionala fodertillverkare eller livsmedelsföretag.

– Det skulle stärka Sveriges allmänna livsmedelsberedskap. Men det kräver att jordbrukarna ser ett mervärde i det. Många är ju vana vid det billiga importerade fodret.

Egentligen är det en moralisk fråga, tillägger Fredrik Fogelberg och syftar på de problem som är kopplade till den globala sojaodlingen.

De senaste 50 åren har världens sojaproduktion blivit tio gånger större och år 2050 förväntas sojaarealen fördubblas, enligt Svenska Naturskyddsföreningen. Den storskaliga odlingen leder bland annat till skövling av regnskog i Amazonas och är ofta kraftigt besprutad med växtskyddsmedel som är förbjudna i Sverige.

– Vi kan ju fråga oss om vi verkligen har behov av hundratusentals ton billigt sojamjöl varje år när det faktiskt är möjligt att ersätta en del med nordiska, baltiska eller europeiska råvaror. Jag hoppas på att se fler svenska sojaodlingar. Möjligheterna finns och tiden är kanske mogen.

Satsar på ännu större odling nästa år

Efter årets framgångsrika testodling ligger Erik Björnsons sojabönor och väntar på att användas som utsäde till våren. Planen är att utöka odlingen till 40-50 hektar. Men för att det ska bli möjligt krävs ett ogräsmedel som är godkänt för soja i Sverige. I testodlingen använde Erik Björnson preparat som är godkända för potatis och ärtor.

– Nu har vi alla verktygen i verktygslådan. Jag hoppas att Kemikalieinspektionen godkänner ogräsmedlet för soja. Annars går det inte. Det är för mycket ogräs för att hantera mekaniskt.

Han hoppas också hitta en foderfabrik som vill samarbeta. På lång sikt tror han att det behövs stöd i form av subventioner för att fler lantbrukare ska vilja odla soja.

– Det vore fantastisk kul om vi kunde vara med och bidra till att soja så småningom blir en ny gröda i det svenska landskapet.