Behövs negativa utsläpp för att begränsa uppvärmningen till 1,5 eller 2 grader och kan vi i så fall lita på tekniken? Förra veckan hölls en internationell forskarkonferens i Göteborg kring om, och hur mycket, koldioxid vi eventuellt kan dra ur atmosfären.

James Hansen, Columbia University
James Hansen, professor Columbia University. Foto: Arnold Adler

Columbia-professorn James Hansen, tidigare chef för Nasas rymdforskningsinstitut, har länge varit en av världens ledande klimatforskare. Redan för 30 år sedan vittnade han inför den amerikanska kongressen om farorna med global uppvärmning och 2016 publicerade han ny forskning som varnade för flera meters havsnivåhöjning inom 50–150 år om inte utsläppen minskar.

Förra veckan var han en huvudtalarna på konferensen i Göteborg, men han tror själv inte på tekniken.
– Istället för att prata om riktiga lösningar så pratar samhället om olika tricks och håller möten som det här, där människor sätter upp grafer med negativa utsläpp, det är skitsnack. Du kommer inte ha negativa utsläpp i den skalan, kostnaderna skulle vara astronomiska, säger James Hansen.

Han menar att det egentligen skulle vara lätt att begränsa uppvärmningen till två grader, men att det krävs en global koldioxidskatt.
– Det fundamentala felet är att fossila bränslen inte tvingas betala samhällskostnaden för deras påverkan på klimat och människors hälsa.

En portfolio av tekniker

De flesta av FN:s klimatpanel IPCC:s modeller räknar med storskaliga negativa utsläpp för att begränsa uppvärmningen till 1,5 eller 2 grader i enlighet med Parisavtalet. Tekniken det pratas mest om är Beccs (Bioenergy with Carbon Capture and Storage), vilket innebär att fånga in och lagra koldioxiden som uppstår vid förbränning av biomassa. Det finns även så kallade naturliga tekniker för negativa utsläpp, så som trädplantering och biokol.

Pete Smith är professor i marklära och globala förändringar vid universitetet i Aberdeen och en av IPCC:s huvudförfattare. Även om det blir ”väldigt, väldigt svårt” tror han att vi kan klara målen från Paris.
– Jag tror att riskerna för bland annat den biologiska mångfalden är så stora att vi inte har råd att gå över 1,5 eller 2 grader, säger han.

I många av utsläppsscenarierna tillåts det som kallas ”overshoot”, att temperaturerna tillfälligt går över gränserna för att sedan sjunka med storskaliga negativa utsläpp. Pete Smith menar dock att riskerna med overshoot är så stora att vi behöver negativa utsläpp redan idag. Han vill se vad han kallar ”en portfolio” med tekniker, eftersom alla har risker och ingen enskild teknik kan skalas upp till den nivå som krävs.

Oenighet kring tekniken

Kate Dooley, University of Melbourne
Kate Dooley, forskare University of Melbourne. Foto: Privat

Beccs tar exempelvis land i anspråk vilket kan vara ett hot mot både matproduktion och biologisk mångfald. Forskaren Kate Dooley, från universitetet i Melbourne, menar därför att Beccs inte är förenligt med FN:s globala mål för hållbar utveckling

– Att fundera över storskalig landanvändning för produktion av energigrödor är helt fel väg att gå. Det kommer inte att fungera om vi vill nå både Parismålen och de globala målen, säger hon.

Forskarna på konferensen är överens om att utsläppen av växthusgaser måste minska drastiskt. Där åsikterna går isär är om det kan ske snabbt nog för att nå Parismålen, och om inte, huruvida negativa utsläpp är räddningen.

Svårt att ignorera politiska och sociala förutsättningar

Glen Peters, forskningschef Cicero
Glen Peters, forskningschef Cicero. Foto:Monica Bjermeland/CICERO

Glen Peters, forskningschef på norska klimatforskningscentret Cicero, svarar nej på båda frågorna.
– Om vi över en natt stoppar alla flyg och stänger alla kolkraftverk så är det tekniskt möjligt att begränsa den globala uppvärmningen till två grader.

– Men jag tycker inte att den diskussionen är särskilt relevant, det går inte att ignorera de politiska och sociala förutsättningarna. Och när du ser politiken som förs runt om i världen och vad ländernas mål är så säger jag nej, två grader är inte aktuellt.

Men enligt Glen Peters måste vi ändå försöka, och då också jobba för att få så stora negativa utsläpp som möjligt.
– Modellerna säger att vi behöver fem till tio miljarder ton negativa utsläpp till 2050, men om vi lyckas nå en miljard ton, alltså 10–20 procent av det, tycker jag att det är ett extremt bra utfall utifrån förutsättningarna.

Tekniker för negativa utsläpp

Bioenergy with Carbon Capture and Storage (Beccs)
Innebär att förbränna biomassa för att producera energi, och samtidigt fånga in koldioxiden för att pumpa ner den i berggrunden.
Fördelar: Tekniken är relativt väl utforskad.
Nackdelar: Storskaliga planteringar av energigrödor riskerar att konkurrera ut matproduktion och är ett hot mot biologisk mångfald och andra ekosystem.

Direct Air Capture With Carbon Storage (DACCS)
Kemikalier används får att binda koldioxid från atmosfären, som sedan kan pumpas ner och förvaras i berggrunden.
Fördelar: Kräver inte lika mycket land som Beccs.
Nackdelar: Är för närvarande väldigt dyrt. Stora anläggningar kan påverka omkringliggande växtlighet negativt om koldioxidhalten sjunker kraftigt lokalt.

Enhanced Weathering (Uppsnabbad kemisk vittring)
Kemisk vittring innebär att koldioxid binds upp när bland annat silikatmineral löses upp i regnvatten. Detta är en naturlig process som kan snabbas på genom spridning av lämpliga mineraler.
Fördelar: Spridning av exempelvis basalt skulle kunna öka både koldioxidupptagningen och även vara bra för jordbruksmark.
Nackdelar: En oprövad och dyr teknik som skulle kräva storskalig brytning och transport av mineraler.

Ocean Iron Fertilisation (Järngödsling av haven)
Genom att tillföra järn till haven hoppas man öka antalet alger som i sin tur kan öka fotosyntesen, och på så sätt binda mer koldioxid.
Fördelar: Skulle kunna binda koldioxid under lång tid.
Nackdelar: Innebär stora ekologiska risker då det är okänt hur världshaven skulle påverkas.

Afforestation/Reforestation (Nyplantering och återplantering av skog)
Att fånga koldioxid genom plantering av träd och utöka landarealen som täcks av skog.
Fördelar: En billig teknik som går att applicera småskaligt utan stora risker.
Nackdelar: Skogarna kommer inte att kunna växa för evigt, vilket gör att det finns en gräns för hur mycket koldioxid som kan fångas.

Soil carbon sequestration (Att binda koldioxid i marken)
Förändrade jordbruksmetoder, som att till exempel sluta plöja, kan bidra till att fånga in och binda koldioxid i marken.
Fördelar: Kan bidra till att förbättra matjorden och skapa ett långvarigt hållbart jordbruk.
Nackdelar: Fortfarande osäkert hur stor potentialen är på en global skala, och om jordbruket skulle återgå till gamla metoder skulle kolet släppas ut i atmosfären igen.

Biokol
Syrefri förbränning av biomassa ger biokol, som sedan kan grävas ner i marken.
Fördelar: En billig metod som kan användas småskaligt och som även fungerar som jordförbättrare.
Nackdelar: Fortfarande osäkert hur stor potentialen är på en global skala. Om användningen är omfattande kan det skapas en så kallad albedo-effekt, där den allt mörkare jorden tar upp mer värme och därmed bidrar till uppvärmningen.

Källa: Rapporten: ”Negative Emissions Technologies: What Role In Meeting the Paris Targets?” från European Academies Science Advisory Council.


Kjell Vowles

Vad tycker du? Kommentera!

Extrakts kommentarsfält är modererat. Vi förbehåller oss rätten att radera eller beskära poster som till exempel innehåller reklam, personangrepp, rasistiskt eller sexistisk innehåll, alternativt länkar till sidor där sådant innehåll förekommer.

  • Dag Lindgren skriver:

    En omedelbart tillgänglig teknik för ”negativa utsläpp” är att plantera mer skog globalt. Det är oerhört förvånande att denna metod verkar på snabb nedgång sedan sekelskiftet utan någon märkbar diskussion. http://downto.dagli.se/?p=332 Skapande av ny skog har helt drunknat i problemet att bevara befintlig skog!