I flyttfåglarnas spår mot nästa pandemi

När två döda gräsänder hittas i en park är det inte bara fåglar som ska obduceras – det är ett möjligt pandemispår. I ett laboratorium i Kalmar söker forskare efter influensavirus som rör sig mellan vilda djur, tamfåglar – och i värsta fall, människor.

En kall och vit dimma möter doktoranden Alessia Ostolani när hon lyfter upp en kassett med papplådor märkt Oulu 2024 ur frysboxen. I en annan frys finns två döda gräsänder. De hittades i en park i närheten av hennes arbetsplats, Linnéuniversitetet i Kalmar.

Nu ligger de inslagna i plastpåsar, som två frusna gåtor, i väntan på analys. Vad de dog av har betydelse – inte bara för andra fåglar, utan också för oss människor. Många sjukdomar är zoonoser, infektioner som spridits från djur till människa. De influensavirus som cirkulerar bland oss i dag har sitt ursprung hos fåglar.

– Det är sällsynt, men det händer att nya virus går från fåglar till människa. När det sker kan konsekvenserna bli allvarliga, säger Jonas Waldenström, professor i mikrobiologi vid Linnéuniversitetet i Kalmar och ledare för Alessia Ostolanis forskargrupp. Han studerar fågelburna sjukdomar.

Biologisk mångfald och klimatförändringar påverkar hur virus sprids över världen. Det tvärvetenskapliga begreppet One Health (se faktaruta) beskriver sambanden – och visar hur vår hälsa är sammanlänkad med djurens och miljöns.

– Virus bryr sig inte om våra vetenskapliga discipliner. Samma virus kan infektera vilda djur, tamdjur och människor. Om vi blundar för det som sker i det vilda är vi dåligt förberedda för vad som kan hända våra tamdjur och oss själva, säger Jonas Waldenström.

Influensavirus förekommer naturligt hos vilda fåglar, särskilt änder, där de ofta är harmlösa. Men virus muterar ständigt. Under vintern 2021 drabbades svensk fjäderfäindustri av ett allvarligt utbrott.

De senaste åren har virusvarianten H5N1 blivit mer aggressiv och har som en osynlig fripassagerare spridits via flyttfåglar runt nästan hela jorden – från Europa och Asien till Amerika och till och med i Antarktis. Sommaren 2023 drabbades Kalmar. Många häckande havsfåglar dog i stadens parker.

Bakom en luftsluss i laboratoriet arbetar Alessia Ostolani i det dämpade suset från ett dragskåp. Hon hanterar varsamt fekalie- och svalgprover från finska Oulu.

– Vi letar efter genetiskt material – RNA – från influensavirus, förklarar hon.

Arbetet på Linnéuniversitetet är av stor betydelse för det EU-finansierade projektet Kappa-Flu. Målet är att förstå och stoppa utbredningen av högpatogen fågelinfluensa innan den når tamfåglar – eller människor. På så vis hoppas forskarna stärka hållbarheten inom matproduktion, skydda vilda djur och minska risken för framtida pandemier.

Forskargruppen i Kalmar vill reda ut hur viruset förekommer i naturen, vilka arter som bär på det, hur det sprids längs flyttvägar – och hur fåglarna påverkas. Teorin är att viruset främst sprids av vilda fåglar som bär på det utan att bli sjuka. För att upptäcka dem fångas och provtas fåglar. Det är sådana prover Alessia Ostolani nu förbereder för analys.

Provtagning sker på orter runtom i Europa. En av dem ligger bara några mil från Kalmar – Ottenby fågelstation på Öland. Forskarna och ringmärkarna där står mitt i samspelet mellan människa, djur och miljö. För Kappa-Flus räkning fångar och provtar de varje år omkring tusen gräsänder i en närliggande våtmark. Genom åren har över 60 000 prover för fågelinfluensa samlats in och fryst ned.

– Samarbetet runt zoonosprovtagning med Linnéuniversitetet har pågått de senaste tjugofem åren. Vi förser dem med fåglar och prover, säger Magnus Hellström, chef för Ottenby fågelstation.

Under häckningen är änderna utspridda, men på hösten samlas de för flytt. Jonas Waldenström kallar tiden fåglarnas vabruari, eftersom virus då snabbt kan spridas.

– På sommaren provtar vi vadare och tärnor, på hösten änder fram till början av december, säger Magnus Hellström.

Även blodprover tas. Om fåglarna tidigare kommit i kontakt med smittan hittas antikroppar. Magnus Hellström betonar att risken för att provtagaren ska smittas är mycket låg.

– Vi följer tydliga skyddsföreskrifter. Fåglarna vi fångar befinner sig i aktiv flyttning. Skulle en insjukna i mer aggressiv influensa är det sällan den når oss. Det vi ser är nästan uteslutande lågpatogena stammar, som sällan eller aldrig smittar människor.

Vid de få tillfällen då det skett utbrott av mer aggressiva varianter har säkerhetsrutinerna skärpts, och skyddsutrustning som visir, handskar, skyddskläder och ibland munskydd använts.

För att förstå virusets spridning fäster Kalmarforskarna GPS-sändare på vissa änder. Det gör det möjligt att koppla samman smittspårning med flyttmönster. Jonas Waldenström intresserar sig särskilt för hur viruset utvecklas över tid – och hur klimatförändringarna påverkar det. När nya arter möts på grund av förändrade utbredningsområden ges virus nya chanser att spridas. På senare år har högpatogen fågelinfluensa hittats hos däggdjur. Rävar, mårdhundar och grävlingar har smittats. I Finland och Spanien har pälsfarmar drabbats. I USA har viruset nått kor.

– H5N1 har gjort flera oväntade saker senaste åren. Det är en otäck utveckling – för vi vill absolut inte att de här virusen ska anpassas till att spridas effektivt mellan andra däggdjur eller mellan människor, säger Jonas Waldenström.

Hittills har förhållandevis få fall av H5N1 hos människor konstaterats – men dödligheten har varit hög. Risken för smitta är fortfarande mycket låg. Men statsepidemiolog Magnus Gisslén, som också är professor i infektionssjukdomar vid Sahlgrenska Akademin, ser ändå fågelinfluensa som en möjlig kandidat för en framtida pandemi.

– Vi vet att det finns flera virus hos djur med potential att ge pandemier. H5N1 är ett sådant virus som det är viktigt att hålla ögonen på. Vi har hittills inte sett att viruset har förändrats och fått förmågan att spridas mellan människor, men ju mer det sprider sig, ju fler däggdjur som infekteras, desto större blir risken.

Övervakning, som exempelvis den genom Kappa-Flu, är avgörande för att identifiera tidiga varningssignaler om nya pandemihot, menar Magnus Gisslén. Fåglar har varit smittkällor för människor länge, men risken för nya pandemier är större i dag än tidigare – inte minst på grund av hur vi lever.

– Människans påverkan på naturen har stor betydelse för vår hälsa. Den största skillnaden jämfört med för femtio år sedan är att vi är så många fler på jorden och i allt större utsträckning bor i stora städer. Det gör det lättare för smittämnen att spridas snabbt. Lägg till avskogning och djurfabriker med extremt många djur i trånga utrymmen – det ökar riskerna ytterligare, säger Magnus Gisslén.

Jonas Waldenström instämmer:

– Vår tids enorma tryck på miljön är kanske lika stark riskfaktor som klimatförändringarna. Vi förändrar landskapet genom städer, skogsbruk och lantbruk – och skapar nya kontaktytor mellan djurarter. Det ökar möjligheterna för sjukdomar att hoppa mellan arter, säger han.

Och det är i de hoppen, mellan världar och värdar, som nästa pandemi kan börja.