Genom att studera historiska svältkatastrofer kan vi bli bättre på att förutspå och begränsa framtida hungersnöd. Forskare undersöker hur förändringar i klimatet och andra samhälleliga faktorer påverkar risken för matbrist.

Insikten om att vi står inför en klimatkris har ökat intresset för forskningen om historiska klimatkatastrofer. Kanske kan effekterna av tidigare kalla och varma, torra och blöta perioder hjälpa oss att förstå våra framtida utmaningar.

Det tror Fredrik Charpentier Ljungqvist, som forskar om historiska klimatförändringar och deras samhällspåverkan. I ett pågående internationellt projekt undersöker han hur olika samhällen i norra Europa klarade sig igenom de perioder av hungersnöd som inträffade från 1500-talet till 1800-talet.

− I ett första steg tittar vi på hur klimatet har varit på olika platser och hur det har påverkat skörden. I ett andra steg väger vi in olika samhällsfaktorer, säger Fredrik Charpentier Ljungqvist.

Samhällen olika känsliga

Målet är att identifiera vilka typer av samhällen som är mest utsatta i perioder av missväxt.


Fredrik Charpentier Ljungqvist, fosrkare vid Stockholms universitet. Foto: Sarah Thorén för SCAS

− Det kan vara så att vissa samhällen är extra känsliga för minskning av matproduktionen. I vissa fall kanske det räcker med en liten minskning i tillgången för att det ska bli svält medan andra samhällen klarar en ganska omfattande minskning, säger Fredrik Charpentier Ljungqvist.

Han förklarar att naturvetare och samhällsvetare ofta tar sig an frågan om svält på olika sätt. Inom naturvetenskapen ses hungersnöd som en direkt konsekvens av att skörden slagit fel. Ur det perspektivet blir en central metod för att motverka svält att hitta sätt att odla på som gör att man minskar riskerna i samband med till exempel torka.

Inom samhällsvetenskapen förklaras hungersnöd i stället med fokus på sociala faktorer som krig och brist på sociala trygghetssystem. Det finns flera exempel som visar att svält kan uppstå trots att det finns mat, förklarar Fredrik Charpentier Ljungqvist och nämner som exempel hungersnöden i Sovjetunionen hösten 1932 till sommaren 1933. Den svälten orsakades dels av en svår torka men också av att vissa områden offrades för andra. Man flyttade helt enkelt mat från regioner som ansågs mindre viktiga till de centrala delarna av landet. Detta gjordes också delvis som en bestraffning av politiskt oppositionella områden.

Klimatförändringarna ökar risken

Fredrik Charpentier Ljungqvist kartlägger i sitt internationella forskningsprojekt vilken kombination av miljömässiga och samhälleliga riskfaktorer som brukade orsaka svält under historisk tid i Europa. Just att han väger samman naturvetenskapliga och samhällsvetenskapliga perspektiv gör forskningsprojektet unikt.

Förhoppningen är att de ska kunna ge en mer fullständig bild av vad som driver fram en hungersnöd: Vilka faktorer väger egentligen tyngst? Sådan kunskap kan bli viktig när vi går mot en framtid med fler värmeböljor och torra perioder, fast här i Europa är matbrist inget troligt framtidsscenario. Fredrik Charpentier Ljungqvists tidigare forskning pekar tvärtom åt att den stigande medeltemperaturen kommer att ge bättre skördar i vår del av världen. En studie som nyligen avslutades visar ett överraskande starkt samband mellan just långsiktig temperaturökning och bra skörd.

I alla andra delar av världen är stigande temperatur däremot inte lika gynnsamt.

− Jag tror framför allt att våra resultat indirekt kan komma till nytta inom biståndsarbete genom att man blir bättre på att förutspå och hindra svältkatastrofer, säger Fredrik Charpentier Ljungqvist.

Växande intresse för historiskt klimat

Att intresset för historisk klimatforskning ökar märks tydligast ute i Europa, menar han. Han nämner Tjeckien och Schweiz som länder i framkant, men ser också ett växande intresse i Norden.

Ibland kan det vara en utmaning att prata om historiska klimatförändringar, eftersom vissa tolkar det som ett bevis för att den klimatkris vi står inför nu kanske inte alls är orsakad av oss människor. Det kan användas som ursäkt för att inte försöka bromsa uppvärmningen.

− Man måste förstå att klimatet både kan förändras naturligt och att det kan drivas fram av människor, säger Fredrik Charpentier Ljungqvist.

En av den historiska klimatforskningens viktigaste uppgifter, som han ser det, är att sätta in våra samtida klimatutmaningar i ett historiskt perspektiv.

− Genom att studera de allra mest extrema väderkatastroferna, långt bak i tiden, kan vi till exempel få ett riktmärke för hur illa det kan bli i ett värsta scenario även utan mänsklig påverkan på klimatet, säger han.

Kanske går det också att dra mer konkreta lärdomar genom att titta på hur människor genom historien har hanterat olika naturkatastrofer och med vilket resultat. Fast där är Fredrik Charpentier Ljungqvist mer försiktig. Samhället har förändrats mycket så det är inte säkert att det bästa i dag är att göra samma sak som förr. Vi måste kanske också rannsaka oss själva lite kring hur villiga vi egentligen är att lära av historien, säger han, och tar översvämningarna i New Orleans år 2005 som exempel.

− De delarna av staden som byggdes på 1700-talet låg lite högre och klarade sig medan stora delar av den nyare bebyggelsen förstördes, säger han.

Att havsvattennivån stiger är väl dokumenterat. Ändå fortsätter vi att bygga tätt inpå kustlinjen.

− Det verkar som att vi är beredda att ta den risken, för vi vill ju så gärna bo nära vattnet. Det är inte alltid man bryr sig om den kunskapen som finns.