Kan REDD bidra till minskade koldioxidutsläpp och samtidigt ge tillbaka något till brukarna på lokal nivå? Det är en av de frågor som forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet nu ställer sig.

Forskargruppen vid SLU:s institution för stad och land (SOL) arbetar nu med att ta reda på vilka effekter REDD-systemet har på de människor som bor i områden där det implementeras. Forskarna gör bland annat djupintervjuer med lokalbefolkningen som är inblandad i några stora pilot-REDD-studier i Peru, Brasilien, Nepal och Tanzania. – Vi inledde forskningen när vi såg att befolkningen och de lokala organisationerna inte tyckte att de var med och påverkade och att deras kreativitet och kunskap inte togs tillvara, berättar Lennart Salomonsson.

Ett kunskapsglapp

Forskningsprojektet är inte slutfört än, men forskarna har redan fått resultat som de vill arbeta vidare med. De har bland annat kunnat se att förståelsen av vad REDD är och vad syftet är med initiativet skiljer sig väldigt mycket åt. På statlig nivå, där projekten bestäms och utformas, finns en uppfattning, men den förmedlas inte vidare till de som sedan ska sköta projektet och som även får ersättning för att avstå från sitt vanliga brukande av marken. – Det är ett glapp i upplevelsen kan man säga. När vi frågade lokalbefolkningen i Tanzania vad REDD är bra för svarade de att det motverkade översvämningar och avskogning. När vi frågade vad de fick ut av REDD svarade de att de inte fick ut någonting, säger Lennart Salomonsson.

Inget rum för kreativitet

Ytterligare en del i gruppens forskning är kartläggning av aktörerna och maktförhållandena mellan dem. – REDD finns som en färdig tanke, det finns inte utrymme att omforma den utifrån de olika förutsättningarna som råder. För att få acceptans för projekten och för att de ska kunna integreras i samhället där de utförs måste den lokala kunskapen och kreativiteten tas till vara, säger Lennart Salomonsson.