Bialowieza – Europas största urskog och artrikaste nationalpark hemsökts av granbarkborrar. De statliga jägmästarna menar att alla granar i påverkade områden måste avverkas och föras bort. Men forskare och aktivister är övertygade om att skogen är kapabel att hantera situationen helt själv.

– Välkommen till Europa för 2000 år sedan!, utbrister Mateusz Szymura och breder filmiskt ut med armarna.

Det är som att kliva in i en stor sal av höga stammar vars tak består av röda och gula höstlöv. En naturlig kyrka som består av 600 år gamla ekar och där marken är täckt av mossa, svampar och ihåliga och förmultnade träd.

Frågan är hur länge det får bestå?

Anklagar granbarkborren

Förra året bestämde den polska miljöministern Jan Szyszko att antalet avverkade träd under en tioårsperiod skulle öka från 60 000 till 180 000 kubikmeter, vilket motsvarar en skogsyta lika stor som Vättern.

Anledningen till beslutet är omfattande angrepp av granbarkborren som enligt miljöministern och de statliga jägmästarna hotar att förstöra delar av skogen.

Enligt dem måste alla angripna träd avverkas och flyttas ut från skogen för att granbarkborren inte ska föröka sig, något som forskare och aktivister starkt ifrågasatt.

Mateusz Szymura har arbetat som naturvårdsspecialist i nationalparken i 12 år och han är en av dem som inte tror att avverkning är rätt väg att gå.

– Ur biologisk synpunkt är granbarkborren inget hot mot skogen utan en del i en naturlig process. Skalbaggen har funnits i över hundra år och granbeståndet har ändå klarat sig.

Det enda som han menar är exceptionellt med pågående utbrott är skalan. Men inte heller det är ett egentligt hot eftersom ett utbrott bara varar i cirka tre, fyra år.

Träden ska lämnas kvar

Tvärtemot vad många tror så är det inte själva nationalparken som är målet för miljöministerns planerade avverkningar utan de tre omgivande skogsdistrikten - Bialowieza, Hajnówka och Browst.

Precis som nationalparken erhöll dock dessa distrikt världsarvsstatus 1979, vilket innebär att alla former av avverkning är förbjuden - åtminstone enligt Unesco. Områdena är även skyddade enligt Natura 2000, vilket innebär att träd som är äldre än 100 år inte får huggas ner.

Det är dock tillåtet att avverka om träden anses utgöra en säkerhetsrisk, träden ska då lämnas i skogen för att bilda död ved. Varje distrikts skötselplan tillåter även avverkning upp till en viss kvot - helt utan hänsyn till Unesco.

Det dröjde inte länge efter att kvoterna utökats innan man började spekulera i om det enbart var granbarkborren som låg bakom beslutet.

Tvivlarna fick ytterligare vatten på sin kvarn när det visade sig att Skogsstyrelsen som utför avverkningarna och säljer virket även ville minska ett annat viktigt bestånd.

– De statligt skogsanställda vill halvera antalet bison eftersom de äter barken på träden, vilket gör att man inte får lika mycket för dem vid försäljning, säger Mateusz Szymura.

Väcker känslor

Jaroslaw Krawczyk, jägmästare och talesman för den regionala skogsstyrelsen i Bialystok vidhåller att den utökade avverkningen till hundra procent beror på granbarkborren.

Han är också övertygad om att utbrottet måste bekämpas med en mänsklig hand, det vill säga att träden måste fällas och borttransporteras.

– Vi avverkar inte Bialowiezaskogen, det är ett skyddsprojekt. Det finns inget som heter illegal avverkning i parken eftersom vi går efter skötselplanerna.

Jaroslaw visar en film över skogsområdet där mil efter mil av gråa döda granar brer ut sig vid sidan om ännu gröna och friska exemplar. Totalt uppgår det angripna området till en femtedel av hela granbeståndet.

– Bialowieza är ett tema som väcker känslor. Flödet av information är tyvärr inte trovärdigt och speglar inte den riktiga situationen. Det är lättare att beröra någon med känslor än med fakta.

Säljer virket på auktion

Jag frågar Jaroslaw vad som händer med alla de träd som fälls i Bialowieza. Efter att först ha fått tre olika svar visar det sig till slut att de forslas ut ur skogen och säljs.

– Försäljning av virket sker via internetauktioner. Tio procent säljs på den lokala marknaden som ved, tio procent till större grossister och 80 procent via auktioner.

Enligt Jaroslaw handlar det om totalt 20 miljoner zloty per år, vilket är drygt 45 miljoner kronor - pengar som går till skogsstyrelsen så att de bland annat kan betala ut löner och hålla efter byggnader.

Miljöministern har dock vid flera tillfällen sagt att utrensningen av träd från skogen kan generera så mycket som 700 miljoner zloty, alltså 1,6 miljarder kronor.

I ett fattigt område som inte har haft samma ekonomiska återhämtning som resten av Polen är det en välbehövlig inkomst.

Avverkning sker ändå

Biologen och aktivisten Adam Bohdan behöver inte köra långt på vägarna i Bialowieza innan han hittar ett hundratal perfekt staplade stammar från nyligen avverkade träd.

Detta i ett område som enligt Unesco inte får avverkas.
Enligt skötselplanen, EU-kommissionen och Natura 2000 är avverkningen dock tillåten eftersom träden som fällts är under 100 år gamla.

– Än så länge vågar de sig inte in i skogen som är över 100 år gammal eftersom de är rädda för kommissionen. Men de är uppenbarligen inte rädda för Unesco.

Han får syn på en liten skalbagge och berättar att den bland annat äter granbarkborrar. Genom att föra bort stammarna för man således även bort granbarkborrens naturliga fiender.

– För ett tag sedan upptäckte vi att det fanns insekter vars bortförande strider mot EU:s art- och habitatdirektiv.

Svar från kommissionen dröjer

Adam och hans kollegor har skrivit brev och klagat på avverkningen till Unesco som bestämde sig för att besöka Bialowieza i början av sommaren.

Detsamma gjorde EU-kommissionen som efter besöket ställde miljöministern till svars för att fällda träd, i strid med reglerna, förs ut ur skogen.

Det polska miljödepartementet skickade ett konfidentiellt svar och EU-kommissionen beslutar nu om de ska hänskjuta ärendet till EG-domstolen, vilket kan resultera i dryga böter för Polen.

Vad gäller Unesco har de kritiserat regeringen för att de ignorerat principerna om skydd som ska ges till ett världsarv och uppmanat dem till att avbryta avverkningen. Dock utan framgång.

– Unesco är inte lika kraftfulla som EU. Det enda de kan göra är att ta bort titeln som världsarv och det är precis det miljöministern vill eftersom det hindrar skogsbruket.

Adam pekar på några unga granar i en klunga. Vissa späda och ljust gröna, andra grövre och mörkgröna.

– Jägmästarna säger att granen kommer att försvinna och att skogen kommer att dö, men vi ser här att föryngringen av granen fungerar alldeles utmärkt.


Izabella Rosengren

Lämna ett svar till Fredrik Schlyter Avbryt svar

Extrakts kommentarsfält är modererat. Vi förbehåller oss rätten att radera eller beskära poster som till exempel innehåller reklam, personangrepp, rasistiskt eller sexistisk innehåll, alternativt länkar till sidor där sådant innehåll förekommer.

  • Fredrik Schlyter skriver:

    Detta är en komplex fråga som blandar ekologism , skogspraktik och politik, vetenskapligt sett på olika ekologiska skalor i tid och rum. Extrakts redovisning ger hudvusakligen två samtal med skogsförvaltare och biolog som har olika synsätt och kanske olika politiska intressen. Båda parter har svagheter i sina resonemang.

    Skogsbruket har en kluven ställning och dubbelt ansvar, dels att respektera naturvårdsbestämmelserna (tre olika zoner med NationalParken som kärnområde) dels att skydda skogen mot skadeinsekter. Samtidigt har man en rätt traditionell syn på hur skogskyddet måste gå till. http://www.lasy.gov.pl/informacje/aktualnosci/spruce-bark-in-the-bialowieza-primeval-forest Skogsadministratörernas kritiker hävdar att skogen löser problemen själv

    Sanningen är ju ju dels att avverkning efter barkborrarnas flygsäsong inte är effektiv (skogbrukarnas praktik, som jag har kunnat finna från i engelskspråkiga källor, är tyvärr otydlig), dels verkar ju just nu barkborrehärjningen gå vidare till nya rekordtal 2016. http://www.lasy.gov.pl/information/all-about-bialowieza-primeval-forest/the-european-spruce-bark-beetle-attack-intensifies

    Frågorna är som jag ser dem dels
    1) TID: Vilken skog vill man skydda? Kärnområdet NP omges av olika buffertsozer, är närmast en ö i ett hav av produktionsskog. Detta innebär att skogsbränder som gynnar tall på granens bekostnad numera saknas. Ny SLU forskning visar att att för ca 200 år sedan en blandskog med tall dominerade området. http://pub.epsilon.slu.se/13699/ Man har lltså med goda intentioner skapat ett mera grandominerat landskap där granen också hotas av varmare klimat –en krutdurk?

    2) RUM: Hur skall man skydda granen i kärnområdet och kringliggande zoner (m el m produktionsskog)? Att använda avverkning som i stort enda metod har inte fullt stöd i vetenskapen ens i produktionsskog, nyare metoder (feromoner, repellenter, barkborrehundar, doftdiversitet…) bör åtminstone övervägas i alla typer av områden. På lång sikt är blandskog i stor skala att föredra.

    Generellt verkar man ha fastnat i en kortsiktig debatt om exakta mängden av en enda åtgärd, med svagt stöd i vetenskapen.

    Man tänker lätt på den infekterade svenska vargdebatten!