Killar använder Stockholms offentliga idrottsplaner i betydligt större utsträckning än tjejerna. Om de globala hållbarhetsmålen ska nås så måste tjejerna få större utrymme i stadsplaneringen, menar en forskare som Extrakt har intervjuat.

Det offentliga rummet domineras av män medan kvinnor och flickor drabbas av ojämnt fördelade resurser och social exkludering. Att prioritera unga kvinnor och flickor i stadsutveckling är därför avgörande för att städer ska bli inkluderande och hållbara, och därmed kunna uppnå de globala målen i Agenda 2030. Det är utgångspunkten i projektet Urban Girls Movement, som startades av tankesmedjan Global utmaning i samarbete med bland andra White arkitekter och KTH:s nätverk Säkra platser i våras. Viktoria Seble Walldin, antropolog på White Arkitekter som ingår i projektet, har märkt att tjejer är en vit fläck på stadsplaneringskartan. – När vi försökte bredda samrådsdialogen märkte vi tidigt att det var killar som dominerade de aktiva publika ytorna, och vi ställde oss frågan – var är tjejerna? Hon får stöd i en rapport från Stockholms universitet och Stockholms stad, som visar att pojkar mellan 7 och 19 år upptar 80 procent av de planlagda ytorna för spontanidrott utomhus.

Allas behov ska beaktas

I stadsplanering ska alla människors behov beaktas, men Viktoria Seble Walldin tycker inte att detta ”alla” uppfylls i dag. För att råda bot på det har man på White arkitekter skissat fram idéer där flickor och unga kvinnor är i fokus. – Man vill ju helst inte dela in aktiviteter i flick- och pojksporter men vi granskade studier som visade att killar dras till aktivitet medan tjejer dras till sociala aktiviteter. Att skapa separatistiska rum, vilket vi inte vill egentligen, är kanske det enda sättet att få upp frågan på agendan, säger hon.
”Pojkar mellan 7 och 19 år upptar 80 procent av de planlagda ytorna för spontanidrott utomhus”
Tidigare fanns ett stort fokus på hälsofrågan, vilket banade väg för nya skateboardparker, parkourparker och konstgränsplaner. Enligt Viktoria Seble Wallin ledde detta till att utbudet för de som redan var aktiva, det vill säga pojkarna, ökade ytterligare. Hon betonar dock att kulturella aspekter kan göra stor skillnad. – När den första skateparken anlades i Addis Abeba var det tjejer mellan 6 och 12 år som blev skateboardåkare.

Fortsatt dialog

Generellt märker hon att intresset för frågan är stort, och även om det inte har fått några konkreta effekter i form av beställda projekt ännu så tror hon att vi kommer börja se resultat snart. Men det kvarstår fortfarande mycket arbete, och vägen framåt ligger i fortsatt dialog. – Vi måste fortsätta prata om att unga tjejers röst saknas i planeringen, och så måste vi rent praktiskt bjuda dem, säger Viktoria Seble Wallin.
Sofia Cele, UU.

Sofia Cele, UU.

Sofia Cele, samhällsplanerare och forskare vid Institutionen för kulturgeografi vid Uppsala universitet har bland annat tittat på hur tonårstjejer använder Humlegården i Stockholm. Hon instämmer till viss del med Viktoria Seble Walldins resonemang om att stadsplaneringen är ojämlik, men hon tycker att debatten behöver breddas. – Utifrån min forskning är det svårt att se vad ett tjejperspektiv skulle vara. Det som behövs är snarare större acceptans för alla olika sätt att vara, säger Sofia Cele. Generellt tycker hon att det finns för många klichéer om vilka ytor som ska finnas och vad de ska användas till. Hon skulle hellre se ett större fokus på vad människan har för behov, till exempel lugn och ro, gröna miljöer, aktivitet eller möjligheten att sitta ned. Fångar man upp dessa aspekter fångar man också upp behov som finns hos olika ålderskategorier och genuskonstruktioner, menar hon.

Större frihet

– Det är för hårt kategoriserat i dag, vi har ett stort behov av att tala om för folk vad de ska göra på platserna. Men när det är hårt tryck på ytor så växer behovet av att styra, så det finns en dubbelhet. Jag skulle helst vilja se fler platser som inte är öronmärkta för några specifika ändamål, där människor kan välja själva vad de vill göra. Med en mer subtilt genomtänkt design kan man ändå se till att olika behov uppfylls, säger Sofia Cele.

Stadsplanering med brett fokus

Nedan följer några exempel på projekt där flickor, unga kvinnor och ungdomar har varit delaktiga i utvecklingen. Flickrum I projektet Flickrum, som drivs av White arkitekter, har flickor och unga kvinnor genom samtal, workshops, rundvandringar och platsanalys ringat in hur offentliga ytor kan anpassas efter deras önskemål. Projektet har mynnat ut i modeller där justeringar i bland annat belysning, väderskydd, plats att sitta under tak med mera har justerats efter de synpunkter som framkommit, läs mer här: Orten i rörelse Projektet pågick mellan april 2015 och hösten 2016 och syftet var att arbeta med jämställdhet inom cykling för barn och unga och att skapa likvärdiga förutsättningar för unga tjejer och killar att cykla genom Haninges centralort Handen. Projektet har undersökt vilka faktorer som påverkar barn och ungas cykelvanor med fokus på jämställdhet. Resultatet har sedan testats i en kreativ invånardialog i konsthallen som även var en utställning. Dialogens slutsatser har sedan mynnat ut i ett flertal förslag varav ett har genomförts – ett cykeluterum. Källa: Haninge kommun, läs mer här. Frizon Resultatet av projektet Frizon – jämställda offentliga miljöer har förvandlat en del av en park i Umeå till en plats att umgås. Unga tjejer i kommunen har utifrån sina intressen och med jämställdhet som metod undersökt och utvecklat idéer om utformningen av en inbjudande plats. Målet har varit att skapa en plats fri från förväntningar, rädslor och otrygghet där alla skulle kunna känna sig välkomna.Källa: Umeå kommun, läs mer här. Unga: Älvstaden Älvstaden i Göteborg ska bebyggas med bostäder och verksamheter under de närmaste 30-40 åren. I projektet Unga: Älvstaden har där tolv skolklasser, från andra till åttonde klass deltagit. Projektet startades med en workshop, där barnen med hjälp av en kulturpedagog fick bygga modeller av en favoritbyggnad. Sedan fick eleverna identifiera sin verkliga favoritplats i staden och beskriva den utifrån kvaliteter och användbarhet. I det tredje momentet fick klasserna möjlighet att se Centrala Älvstaden från vattnet och samtidigt få veta mer om stadens historia och utveckling, och identifiera landmärken. Slutligen genomfördes ett visionsarbete, där eleverna i grupp fick utforma förslag på hur Centrala Älvstaden skulle kunna utvecklas på såväl kort som lång sikt. Källa: Boverket, läs mer här.


Karin Montgomery

Vad tycker du? Kommentera!

Extrakts kommentarsfält är modererat. Vi förbehåller oss rätten att radera eller beskära poster som till exempel innehåller reklam, personangrepp, rasistiskt eller sexistisk innehåll, alternativt länkar till sidor där sådant innehåll förekommer.

  • Jan Bergman skriver:

    Bra av Cele att nyansera frågan. Måste ibland påminna sig om att White med sin kulturgeograf har ett säeintresse av att lyfta denna fråga. Unga tjejer(har två tonårsdöttrar) hindras inte från medverka i planprocessen och pojkar i den åldern visar lika lite intresse för medverkan om inte nyskapande former används. Att publika platser skulle vara ovälkomnande för just yngre tjejer kan ju också diskuteras. Självklart är målet i hållbar platsutveckling maximal involvering från alla som använder eller skulle kunna fås att använda platsen i utvecklingen av densamma.