Ska vi nå ett hållbart samhälle måste konsumtionsmönstren ändras i grunden och politiken tydligare visa vägen. Det är budskapet i en stor forskningsstudie från Nordiska Ministerrådet där 10 myter om hållbar konsumtion skingras.

Vi vill gärna tro att ekomjölk, lågenergilampor och fler miljömärkta varor i kassen är tillräckliga insatser för att nå ett hållbart samhälle. Men ”grön” konsumtion som lösning på hållbarhetsproblemen är en av de myter, eller snarare halvsanningar, som sätts under luppen i den tvärvetenskapliga studien Förbättra nordiskt beslutsfattande genom att skingra myter om hållbar konsumtion.

- Grön konsumtion är en viktig strategi, men det behövs också en politik för minskad konsumtion. Vi måste komma ihåg att alla varor har en ekologisk ryggsäck. Även de ekologiska och miljömärkta produkterna, menar Oksana Mont, professor i hållbar konsumtion vid Lunds universitet, och en av författarna till rapporten.

Miljövinsten äts upp

Trots stor miljömedvetenhet och 20 år av politik för hållbar konsumtion har vi i Norden bland de största ekologiska avtrycken i världen per person. Hur kommer det sig att resursanvändning och miljöpåverkan kopplad till konsumtion fortsätter att öka? Oksana Mont efterlyser tydligare visioner och politiskt ledarskap.

– Miljöengagemanget i de nordiska länderna är mycket starkt, men vi lyckas ändå inte få några stora framgångar på det här området. En hypotes om varför det går så långsamt är att det finns missuppfattningar vad gäller hållbar konsumtion, i synnerhet bland dem som utformar politiken, säger hon.

Hon konstaterar att även om satsningar på tekniska förbättringar lett till att produktionen i sig blivit effektivare, så äts den miljövinsten upp av att antalet produkter och de sammanlagda utsläppen per hushåll ökar.

Det finns en gräns för vad enskilda beteendeförändringar kan åstadkomma för att minska miljöpåverkan.

Varuutbudet i våra mataffärer är ett bra exempel på hur utvecklingen ser ut. Ett snabbköp kunde år 2010 erbjuda konsumenterna 45 000 olika produkter, år 1999 var antalet produkter i en större matbutik 12 000. Hela 99 procent av det materiella innehållet i de varor vi konsumerar blir avfall inom sex veckor, berättar Oksana Mont.

– Det sker en jättesnabb genomströmning av resurser. Huvudbudskapet när det gäller myterna om grön konsumtion är att det finns en gräns för vad enskilda beteendeförändringar och konsumenterna själva kan åstadkomma för att minska miljöpåverkan.

Oksana Mont, professor i hållbar konsumtion.
Oksana Mont, professor i hållbar konsumtion.

Vision och färdplan saknas

För att nå mer hållbara konsumtionsmönster och livsstilar krävs även förändringar av samhällsstrukturer och sociala normer. Här har de politiska beslutsfattarna den viktigaste rollen för att visa vägen enligt slutsatserna i studien. Och de kan få god hjälp av forskningen inom beteendevetenskap och konsumtion.
– Fram till 2006 hade Sverige en nationell strategi för hållbar konsumtion och produktion. Nu saknas vision och färdplan. Vi behöver en plan med fokus på både effektivisering, hållbar konsumtion och tillräcklighetsfrågor, säger Oksana Mont.

I projektet har forskarna intervjuat beslutsfattare från fem länder, haft fokusgrupper, genomfört webbseminarier och deltagit i Almedalen.
– Vi har sett studien som språngbräda för dialog om myterna, säger Oksana Mont.

Vi måste vidga våra vyer om välbefinnande och göra hållbar livsstil till standardalternativet

Attitydförändringar och acceptans

En myt handlar om att konsumtionspolitik är för kontroversiell för att accepteras av allmänheten. Här pekar forskarna på att det går att ändra värderingar och bygga positiva sociala normer som inkluderar en acceptans för kraftigare politiska åtgärder. Införandet av rökförbud och trängselskatt är exempel på målmedvetet politiskt arbete och kommunikation som lett till attitydförändringar och acceptans.

Vi måste vidga våra vyer om välbefinnande och göra hållbar livsstil till standardalternativet, summerar Oksana Mont. I det konceptet ingår en övergång från att köpa resurskrävande varor till att konsumera tjänster med mindre miljöpåverkan.
– En viktig del i arbetet med hållbar konsumtion är att det behövs fler indikatorer. Att vi förknippar lycka med välstånd kommer från den ekonomiska vetenskapen, där vi i slutändan kopplar BNP till subjektivt välbefinnande, vilket är en konstig sak att göra speciellt i de nordiska länderna, säger hon.

Svårt med konsumentpolitik

Jan Bertoft, generaldirektör Sveriges konsumenter
Jan Bertoft, generaldirektör Sveriges konsumenter

Första veckan i december anordnade Nordiska Ministerrådet ett slutseminarium om studien på hotell Sheraton i Stockholm. Ett stenkast från julhandeln där hållbarhetsarbetet gjort halt och det istället handlar om försäljningsrekord. En av deltagarna i paneldebatten var Jan Bertoft, generalsekreterare på Sveriges Konsumenter.
– Jag tycker att det är bra att rapporten om myterna har tagits fram, det behövs mer kunskap och debatt. Studien visar att det är svårt med konsumentpolitik. Vi måste gå mot smartare konsumtion men det händer för lite, politikerna är för ängsliga, säger han.

10 myter om hållbar konsumtion

Myt 1: Grön konsumtion är lösningen
Forskarna: Fokus på effektivisering av processer och produkter räcker inte. Grön konsumtion är en strategi men inte den enda för att minska resursanvändning och miljöpåverkan från konsumtion.

Myt 2: Konsumenterna bör leda övergången till en hållbar utveckling
Forskarna: Att det är konsumenterna som driver marknaden är en felaktig föreställning. Det finns en gräns för vad individuella beteendeförändringar kan åstadkomma. Det krävs systemförändringar inom rådande ekonomiska institutioner och affärsmodeller, lagstiftning och infrastruktur.

Myt 3: Om alla gör lite kommer vi att åstadkomma mycket
Forskarna: Alla ska bidra till hållbarhet, men det behövs stora förändringar för att ställa om samhällen till hållbarhet. Myten kan avleda uppmärksamheten från mer betydande förändringar.

Myt 4: Små och enkla miljöåtgärder kommer att leda till större förändringar
Forskarna: Man kan inte förvänta sig spridningseffekter som leder till betydande förändringar av livsstil. De väsentliga livsstilsförändringarna måste uppmuntras, stödjas och underlättas av en politik för hållbar infrastruktur, prismekanismer och hållbara marknadsföringsbudskap.

Myt 5: Mer information leder till hållbart beteende
Forskarna: Enbart information ändrar vanligtvis inte beteenden, men det är en väsentlig del i styrmedelspaket. De flesta tar enbart till sig information som stödjer de egna värderingarna.

Myt 6: Att vädja till folks egenintresse är vägen till hållbart beteende
Forskarna: En balans mellan egenintresse (t.ex. främja miljöåtgärder som ett sätt att spara pengar) och samhällsfrämjande värden är nödvändig för att säkerställa inte bara kortsiktiga fördelar utan också långsiktiga resultat.

Myt 7: Hållbarhet betyder ”leva i grottor”
Forskarna: De kommande årens hållbarhetsutmaningar kommer att kräva en betydande övergång bort från en högenergiförbrukande livsstil.

Men hållbarhet innebär inte att gå tillbaka i grader av välbefinnande och lycka, därtom visar studier att människors välbefinnande och livskvalitet inte är beroende av hög resursförbrukning.

Myt 8: Människor blir lyckligare om de tjänar mer pengar och höjer sin materiella konsumtionsnivå
Forskarna: I de nordiska länderna leder BNP-ökningar endast till marginellt förbättrat välbefinnande. Därför behövs nya indikatorer för att mäta samhällsutveckling.

Myt 9: Privat ägande av alla sorters produkter är önskvärt – det är inte gemensam användning
Forskarna: Gemensam ekonomi och gemensam konsumtion av alla sorters produkter upplever en renässans. Politiskt ansvariga kan bidra genom att minska hindren för gemensam användning och ekonomi samt stödja nödvändig forskning om dess effekter.

Myt 10: Konsumtionspolitik är för kontroversiell för att accepteras av allmänheten
Forskarna: Politik är aldrig neutral utan den formar sociala normer och värderingar i samhället. Beslutsfattare måste skapa ”möjligheternas politik” i riktning mot hållbarhet genom att använda ett stort antal befintliga och nya strategier och verktyg i synergi.

 


Susanne Rosén

Lämna ett svar till Johan Lundberg Avbryt svar

Extrakts kommentarsfält är modererat. Vi förbehåller oss rätten att radera eller beskära poster som till exempel innehåller reklam, personangrepp, rasistiskt eller sexistisk innehåll, alternativt länkar till sidor där sådant innehåll förekommer.

  • Thorbjörn Belenos skriver:

    Ska vi ha en hållbar konsumtion så måste vi ställa om till en hållbar produktion. En mobil telefon ska hålla längre än två år!

  • peter andersson skriver:

    Köper inhemska varor i första hand,snålar på elen,kör inte bil mer än nödvändigt,bor på landet eldar med ved,odlar lite, komposterar,källsorterar,reser aldrig då jag inte har råd,lever det ”lilla”livet så jag gör nog inte så stort”avtryck”

  • Petra skriver:

    Var har myt 7 tagit vägen?

  • Kent Holmkvist skriver:

    Ett stort problem är att hela vårt finansiella system är baserat på konsumtion. Om vi börjar konsumera mindre kommer Sveriges ekonomi att braka samman. Vi måste därför först göra om vårt eknomiska system. Då väl detta nya ekonomiska system är på plats kan vi nog börja jobba med att få ned konsumtionen. Ni kan läsa mer som hur man t ex kan göra här http://tankeverket.org/politik/forslag-pa-nytt-eknomiskt-system/

  • Folke Vestervall skriver:

    Hej!
    Läste om att Naturvårdsverket betalar Naturskyddsföreningen för att överklaga verkets beslut. Vilka övriga aktiviteter av Naturskyddsföreningen betalas av staten? Har tidigare skrivit om ett mkt större slöseri än vad Skattebetalarnas förening och Uppdrag granskning tar upp. Läs nedan:

    Penningslöseriet hos stat, kommuner och landsting
    Flera myndigheter och organisationer vilseleder konsumenterna i matfrågan. ”Ekologisk” basmat försämrar miljön, slösar med mark- och energi, och ger dyrare mat utan att folks hälsa blir bättre. Om du vill handla miljövänligt, klimatsmart och resursbesparande, köp vanliga svenska varor. För importerade produkter, välj ”Rättvisemärkt” istället för KRAV eller ”ekologiskt”. Det ger ett bredare skydd för arbetarna i exportlandet.
    Mer ”ekomat” leder dessutom till mer import av varor där kontrollen är bristfällig eller obefintlig.
    1. I mitten på 90-talet beslöt den dåvarande Göran Persson-regeringen att satsa stora pengar på s.k. ekologisk produktion. Minst 20 % av vår åkerareal skulle ”ekoodlas” och 20 % av maten i kommunernas och landstingens matsalar skulle vara ”ekologisk”. Alliansregeringen har visserligen tagit bort 20%-målet men lite eller inget har hänt. Tvärtom har vissa kommuner, bl.a Uppsala och Lund,.tyckt sig ha råd att höja målet.

    2. All forskning på Sv. Lantbruksuniversitet, SLU, skulle ägnas åt att utveckla den ”ekologiska” produktionen. Jämförelser med traditionellt jordbruk förbjöds. En viss tillnyktring har nyligen skett hos ledningen på SLU men hos ansvariga politiker händer litet eller inget. Länsstyrelsernas rådgivning till jordbrukare fick enbart omfatta ”ekologisk” odling. Om andra jordbrukare ville ha råd eller utbildning fick de gå på möten för ”ekologisk” produktion.

    3. Totalt har dessa satsningar kostat oss skattebetalare mellan 15 -20 miljarder under den period som projektet pågått. Stödet har omfattat direkt stöd till ”ekoodlarna”, forskningsinsatser på SLU och kommunernas och landstingens kostnader för inköp av dyr ”ekomat”..

    4. När det gäller vad forskningsinsatserna gett har vi nu svaret. Enligt statistik från SCB har skördeutfallet/ha i ”ekologisk” odling under 9 år snarare minskat än ökat. Tala om att kasta pengar i sjön.

    5. Till sist en sammanfattning av hur politiker m.fl. vilseleder och slösar bort miljarder av våra skattemedel.

    Orättvist stöd – Vilseledda konsumenter

    Vetenskapen ekologi har missbrukats sedan den blev politisk ideologi. Nu förvrängs fakta och sakkunskap till politiska dogmer, trosatser och ren humbug. Ett sådant exempel är målet om ett giftfritt samhälle. Alla substanser, även naturliga, är giftiga i för stor mängd. Ekologi betyder samspelet mellan allt liv i naturen och dess omgivning och all odling är därför ekologisk. I Sverige profiterar ”KRAV” och andra s.k. ekoodlare ohederligt på begreppet. Engelskans ”Organic Production” är mer adekvat. Tyvärr bygger också statens och naturvårdande myndigheters rekommendationer ibland på tro istället för vetande. Se Forskning & Framsteg nr 2 2009.

    S.k. ekologisk odling har i brist på alternativ bedrivits i alla tider fram till i början av 1900-talet. Erfarenheterna av denna odling är därför flertusenårig. Men inte ens i vårt glesbefolkade land räckte skördarna till för att mätta alla och 1,2 miljoner utvandrade därför till USA. Haber & Bosch uppfinning, omvandlingen av luftens kväve till växtnäring, har i en enkät bland forskare, bedömts vara den uppfinning som betytt mest för mänskligheten. Genom den ökade fotosyntesen genererar det tillförda kvävet 6-9 ggr så mycket energi i grödan som det går åt för att framställa kvävet. Tala om verkningsgrad. Framställningen av handelsgödsel är alltså inte energikrävande, som de ”ekofrälsta” försöker inbilla oss, utan tvärt om. Men handelsgödsel tycker de inte att vi ska utnyttja.Vi kan jämföra med vindkraft där det anses acceptabelt att sätta in mycket energi för att tillverka ett vindkraftverk (aluminium) och sen hoppas man att vindkraftverket ska samla mer energi än vad som gick åt för att tillverka det. Med säkerhet kommer man inte upp i den verkningsgrad som kvävetillverkningen har.

    Koldioxideffekten blir negativ vid ”ekoodling” eftersom mindre CO2 absorberas pga. mindre skörd och mer CO2 frigörs pga. mer markarbete. Urlakningen av kväve till grundvatten och vattendrag vid ”ekoodling” är 40 % högre/kg skörd eftersom skörden blir mycket lägre. Detta har visats i det enda svenska långtidsförsök, 18 år, som genomförts. Det kan också noteras att antalet daggmaskar var 4 gånger högre på den industrigödslade jorden. Daggmaskar behöver också näring.

    Trots att mer än 95 % av oss konsumerar mat som inte är ”ekoproducerad” blir vi friskare och lever längre. ”Ekoanhängarnas” tro på att ”ekomat” skulle vara bättre för hälsan är absurd. Det finns inga som helst bevis för detta. Tvärtom är de naturliga gifter som finns i maten mycket farligare än de mikroskopiska mängder av industrikemikalier som vi får i oss med den kontroll vi har Sverige. Läs boken ”Organic Crop Production – Ambitions and Limitations”. Till sist lite om mångfald som de ”ekofrälsta” ofta använder som motiv för sin syn. Om målet är mångfald i alla lägen, dvs. så många ogrässorter och skadeinsekter som möjligt i odlingarna ska vi naturligtvis odla ”ekologiskt”. Men om målet är att resurssnålt, klimatsmart och med god ekonomi ta fram mat till en ökande befolkning bör vi utnyttja de uppfinningar och den teknik som forskningen gett oss. ”Ekologisk” matproduktion är inte hållbar på lång sikt och innebär att max. 4 miljarder människor på jorden kan överleva. Det finns en uppfattning hos många konsumenter att ekologisk odling skulle vara mer småskalig och ”Sörgårdenlik” men statistiken visar att medelarealen är den samma för de två odlingsformerna.

    Ekologisk djurhållning

    En rapport från det tvärvetenskapliga forskningsprogrammet ”EKOPIG” lyder: ”Ekologisk produktion fyrdubblar utsläppen”. S.k. ekologiskt producerade grisar släpper ut 1,6 kg kväve mot 0,4 kg för traditionellt uppfödda grisar. Resultatet är säkert gällande för de flesta typer av s.k. ekologisk djurproduktion. Förbudet mot industriellt framställda aminosyror kräver mer protein i fodret. Detta leder till ökad utsöndring av kväve. Dessutom har högt protein i fodret, förutom slöseri med miljöresurser, klart negativa hälsoaspekter. Risken för tarmstörningar hos grisarna. Ekologisk djurhållning är dessutom mycket restriktiv till medicinering av sjukdomar och inälvsparasiter. Detta gränsar till djurplågeri.

    Regeringen har avskaffat skatten på handelsgödsel och därmed skapat konkurrensneutralitet mellan svenska och utländska bönder. Nu är det hög tid att gå vidare med att skapa konkurrensneutralitet mellan bönder i Sverige. Det vill säga avskaffa det orättvisa stödet till ”ekoproduktionen” på ca en miljard, varav 550 mkr i direkt stöd. Enligt mig och många erfarna forskare, gynnar det varken miljön eller konsumenterna, är slöseri med mark- och energiresurser och sänker den matproduktion som behövs i en värld som svälter. Det finns heller inga belägg för att s.k. ekomat skulle befrämja folkhälsan. Andra skäl för att avskaffa stödet är att alla vi som inte tror på ”ekomatens” förträfflighet bör slippa bidra via skattsedeln.

    Ett stort antal erfarna professorer och forskare på SLU bl.a. Torbjörn Fagerström, ifrågasatte statens gigantiska stöd till den s.k. ekoproduktionen på ”Brännpunkt” Svd 12 juli 2009. Kan vi då lita på forskarna – ja på dessa och många andra, men inte alla. Mitt förtroende för forskare och produktutvecklare som pratar i egen sak är mycket lågt. Det är långt fler forskare som är kritiska till ”ekoodling” än de som är för. Bortse inte från att de som är för, helt eller delvis lever på statligt stöd. Det livnär rent teoretiskt över 2 000 personer.

    Mvh/Folke Vestervall, agr.lic., fd Foderchef Lantmännen och medlem i EUs ”Advisory Committee för djurmatsfrågor, Hälsovägen 5 25221 Helsingborg, tel. 042-187713

  • Jag heter skriver:

    Det hjälper inte att produkter ger mindre ekologiska avtryck om de håller låg kvalitet och inte går att reparera när de går sönder. Det mesta av överkonsumtionen finns inbyggd i konsumentvaror i form av kort livslängd, oreparerbarhet och orimliga reservdelspriser.

    En annan faktor är bristande standardisering. Varför skall varje batteridriven apparat ha en egen batterimodell? Varför skall varje dammsugartyp ha en egen påsmodell? Detta förkortar livslängd och ökar avfallsberget.

    Ytterligare en är stora köpcentrum i städernas utkanter som förutsätter bilinnehav. De tar död på cityhandel och skapar en monopolsituation för de största aktörerna.

    Det finns mycket att göra men det kräver politiska beslut. Vi enskilda människor är tämligen maktlösa när det handlar om att minska avfallsmängder och överkonsumtion av resurser.

  • Dag Lindgren skriver:

    Det är alltid lätt att kritisera, men svårt och politiskt inkorrekt att ge ett bra beslutsunderlag förpolitiska beslut. Här kallas tio faktorer som alla kan ge en del av en förbättring om ej långtifrån allt vad som behövs för myter och ger därmed underlag för än ängsligare och polariserade politiker.

  • Sandra skriver:

    Jag har även hört att de som investerat i vindkraft inte tjänat något på det, tvärtom. Kanske bara gäller privata?

  • Lars Karlsson skriver:

    Vad som är hållbart kan alltid diskuteras .
    Vindkraft räknas som hållbart men använder samtidigt betydligt mer stål, betong, mark yta mm än mer traditionella karftslag räknat på producerad kwh.