Om 40 år kommer jordens befolkning att behöva dubbelt så mycket mat som idag. Jordbrukets matproduktion är redan hårt exploaterad. Därför riktas allt större intresse mot vattenbruket, som väntas spela en mycket viktig roll i den framtida globala matförsörjningen.

Vattenbruket – det vill säga odling av fisk, skaldjur och alger – växer snabbare än någon annan livsmedelsnäring i världen. Sedan 1990 har produktionen femfaldigats. Idag produceras nästan 70 miljoner ton fisk och skaldjur, vilket är lika mycket som hela fiskets samlade matfångster. FN:s livsmedelsorgan, FAO, tror att vattenbrukets starka tillväxt kommer fortsätta och att produktionen fördubblas till 2030.

Ung näring

Om tillväxten ska ske hållbart måste dock flera utmaningar uppmärksammas. En hållbar utveckling förutsätter framför allt att foderproduktionen är hållbar, att det finns lämpliga områden för nya odlingar och att vattenbrukets lokala miljöpåverkan kan hanteras.
Thrandur Björnsson, professor i zoofysiologi.

Thrandur Björnsson, professor i zoofysiologi.

– Jämfört med annan livsmedelsproduktion är vattenbruket fortfarande en ung näring och det finns stora möjligheter att effektivisera produktionen., säger Thrandur Björnsson, professor i zoofysiologi vid institutionen för biologi och miljövetenskap vid Göteborgs universitet. – Landlevande boskap har avlats målmedvetet i tusentals år medan selektion av fiskar för odling har hållit på i 30 år.På den korta tiden har foderutnyttjande, tillväxt och andra egenskaper förbättrats mycket snabbt, och den utvecklingen rymmer fortfarande en stor outnyttjad potential. Många stegvisa förbättringar kan på så sätt leda det etablerade vattenbruket framåt, enligt Thrandur Björnsson. Dessutom finns en stor outforskad marin artrikedom som, med teknisk utveckling av odlingssystem, kan leda till stora kliv framåt för vattenbruket.

Foder i fokus

För 20 år sedan, då vattenbruket fortfarande var en relativt liten näring, var fiskmjöl och fiskoljor dominerande råvaror i industriellt fiskfoder. Idag har fiskfodret kompletterats med vegetabiliska råvaror, framför allt sojamjöl och majs, som idag bidrar med nästan hälften av ingredienserna. Detta har gjort foderproduktionen mer långsiktigt hållbar men både soja och majs kan ha alternativa användningsområden, till exempel som mat till människor. Jakten på hållbara och kostnadseffektiva foderlösningar går därför vidare. Det är en central fråga för forskning och utveckling. Anders Kiessling, är professor vid SLU och forskar kring fiskfoder. Han menar att det på sikt måste framställas helt nya råvaror och resurser för att försörja vattenbruket och göra det långsiktigt hållbart. – Framtidens råvaror till fiskfoder kommer att produceras i bakteriefabriker och jästfabriker där olika slags avfall kan användas som substrat. Det skulle kunna bli en näst intill obegränsad resurs för att mätta världens växande befolkning, säger Anders Kiessling.
Karp är en dominerade art i Kinas traditionella vattenbruk. Extensiva hemmaodlingar beräknas, tillsammans med lokalt fiske, försörja en miljard människor med fisk. Foto: Roban Kramer via Wikipedia Commons

Karp är en dominerade art i Kinas traditionella vattenbruk. Extensiva hemmaodlingar beräknas, tillsammans med lokalt fiske, försörja en miljard människor med fisk. Foto: Roban Kramer via Wikipedia Commons

Kina dominerar

Fortfarande är större delen av världens vattenbruk förlagd till sötvatten. Asien dominerar och Kina svarar för över 60 procent av den globala produktionen. I Kinas traditionella vattenbruk är karp den viktigaste arten. Merparten av produktionen har tidigare skett i dammar, integrerade i landsbygdens matproduktion, där grisar och höns gödslar stränderna och där det näringsrika vattnet även används för att översvämma och bevattna risfälten. Den snabba ökningen av produktionen i Kina sker dock i intensiva system med kommersiellt foder. – I den traditionella integrerade odlingen kan man ändå se embryot till en av flera möjliga utvecklingsvägar för ett framtida hållbart vattenbruk, säger Max Troell, docent i systemekologi vid Beijerinstitutet och Stockholm Resilience Centre. Han anser att även det moderna vattenbruket kan ingå i kombinat med annan matproduktion. – Genom att kombinera och komplettera varandra kan olika produktionsgrenar utnyttja råvarorna mer effektivt. Restprodukter går tillbaka in i produktionen istället för att belasta miljön. Att kombinera odling av alger och musslor med fiskodling är ett exempel på hur detta skulle kunna praktiseras i havet.
Vattenbrukets expansion sker i kommersiella odlingar som riktar sig till alltmer köpstarka kunder. Foto: Lars Krögerström

Vattenbrukets expansion sker i kommersiella odlingar som riktar sig till alltmer köpstarka kunder. Foto: Lars Krögerström

Havsbaserade odlingar ökar

Tillväxten i den kommersiella fiskodlingsindustrin sker delvis i sötvatten men med en ökande andel havsbaserade odlingar. Sötvatten är en begränsad global resurs och utvecklingen på land går mot recirkulerande system, och en odling av värdefulla arter som kan bära de högre produktionskostnaderna.
Max Troell, docent i systemekologi.

Max Troell, docent i systemekologi.

Konkurrensen om kustzonerna avgör hur mycket den kustnära odlingsarealen kan öka. I Europa tävlar vattenbruket med behovet av rekreationsområden och naturskydd, medan kusten i Asien fortfarande betraktas primärt som ett område för produktion.
– Världen behöver producera mer mat. Produktionen måste ske i system som använder resurserna på ett hållbart sätt. Vattenbruket är jämförelsevis effektivt på att omvandla resurser och kan även ingå i kombinat med annan matproduktion, säger Max Troell, vid Stockholms universitet. 
De näst intill oändliga ytorna för vattenbruk återfinns till havs. Men odlingar till havs är hårt exponerade för väder och vind på ett helt annat sätt än i skyddade kustområden. Driften är mer energikrävande, inte minst på grund av stora och dyra konstruktioner och längre transporter. – Vattenbruk till havs kan jämföras med driften på en oljeplattform, säger Max Troell. Ändå väntas odlingar ute till havs öka sin andel av vattenbruket.
– Världen behöver producera mer mat. Produktionen måste ske i system som använder resurserna på ett hållbart sätt. Vattenbruket är jämförelsevis effektivt på att omvandla resurser och kan även ingå i kombinat med annan matproduktion, säger Max Troell, vid Stockholms universitet.

Minskad miljöpåverkan

Ytterligare en förutsättning för vattenbrukets tillväxt är att dess lokala miljöpåverkan kan begränsas. Miljömärkning används i vissa fall, men den är inte alltid relevant. Miljöpåverkan är till exempel större från en miljömärkt räka än från en icke miljömärkt mussla. Läckaget av närsalter från en kommersiell odling är mycket lägre idag än för 20 år sedan. Fodret har utvecklats för att minimera spillet, fiskarna har genom avel blivit bättre på att tillgodogöra sig fodrets innehåll och utfodringsmetoderna har förbättrats. – Jämfört med till exempel nöt- och grisproduktion har vattenbruket i många fall ganska liten miljöpåverkan idag, säger Max Troell.

Vattenbruk

Med över 60 procent av världens produktion dominerar Kina vattenbruket. Indien kommer därnäst med knappt åtta procent, följd av Vietnam, Indonesien, Bangladesh och Thailand. Efter länderna i Sydostasien är Norge världens största vattenbruksland med knappt 1,7 procent av världsproduktionen.


Lars Krögerström

Vad tycker du? Kommentera!

Extrakts kommentarsfält är modererat. Vi förbehåller oss rätten att radera eller beskära poster som till exempel innehåller reklam, personangrepp, rasistiskt eller sexistisk innehåll, alternativt länkar till sidor där sådant innehåll förekommer.