Användningen av soja i djurfoder är ifrågasatt av både etiska- och miljömässiga skäl. Forskare på Lövsta söker nu efter alternativa proteinkällor som kan produceras på den egna gården. På så sätt skulle bönderna slippa både sojaberoendet och minska transporterna till gården.

– Över hela jorden utfodras lantbruksdjur i stor utsträckning med spannmål och olika proteinrika födoämnen, till exempel soja. Det inte är långsiktigt hållbart då vi blir fler och fler människor på jorden. Dessa födoämnen som djuren äter skulle kunna föda halva jordens befolkning, säger Kjell Holtenius, professor på institutionen för  husdjurens utfodring och vård vid Fakulteten för veterinärmedicin och husdjursvetenskap vid Sveriges lantbruksuniversitet.

Kjell Holtenius, professor SLU. Foto: Malin Alm
Kjell Holtenius, professor SLU. Foto: Malin Alm

Därför söker forskarna på Lövsta nu efter vägar att minska kraftfoderanvändningen, det vill säga spannmål och proteintillskott.
– Det är som att uppfinna hjulet igen, för en ko äter egentligen varken spannmål eller soja naturligt.

Alternativa proteinkällor

De svenska forskarna är inte ensamma om att söka efter nya vägar, Kjell Holtenius berättar att denna trend finns i många länder.
– Men vi har gått längre än de flesta då vi i våra försök har minskat kraftfodret från 50 till 10 procent av dieten. Vi använder inte heller några primärproducerade proteinkällor utan endast biprodukter.

De alternativa proteinkällor som forskarna på Lövsta undersöker är baljväxter, oljeväxter och drank (en biprodukt från etanolframställning).
När det gäller mjölkkor fokuserar forskarna på rena biprodukter från sockerbetsindustrin, biodieselindustrin, bioetanolindustrin och från produktionen av vegetabiliska oljor.
– Tanken är att i betydligt högre grad utfodra djur med sådant som är naturligt för dem att äta och att inte konkurrera med livsmedel för människor.

Vi kan redan skönja en trend mot mindre spannmål och soja i fodret

Stort intresse bland bönder

Intresset från bönderna beskriver Kjell Holtenius som ”ovanligt stort”.
– Resultaten kan i princip börja användas direkt. Man ska inte förvänta sig att alla lantbrukare lägger om strategi helt och direkt, men en trend mot mindre och mindre spannmål och soja kan vi redan skönja, säger Kjell Holtenius.
– Lantbrukarna är känsliga för konsumenternas uppfattning. Allt som kan stärka deras profil är bra, så länge det inte blir dyrare. Avkastningen kanske blir lite lägre men kostnaden för foder kan ju också minska.

Rolf Spörndly, foderforskare, SLU. Foto: Malin Alm
Rolf Spörndly, foderforskare, SLU. Foto: Malin Alm

På Lövsta pågår också liknande försök med grisar och fåglar och resultaten tyder på att det går att ersätta soja med närodlade alternativ.

Går steget längre

I ett annat forskningsprojekt på Lövsta (se faktaruta) har forskarna gått steget längre och provat att ta bort proteintillskottet i fodret helt och hållet.
I projektets första del har 25 kor utfodrats endast med vall och spannmål och resultaten ser minst sagt intressanta ut.
– Mjölkproduktionen har inte minskat säger projektledare Rolf Spörndly, foderforskare på Sveriges lantbruksuniversitet.

Han berättar att förutsättningarna var goda under projektets första del, då den naturliga förekomsten av naturligt protein i spannmålet var hög.
I projektets andra fas, som avslutas nu i dagarna, har ytterligare 25 kor testats med samma diet.

Intresset för projektet är stort även från de konventionella mjölkbönderna

Minskar kostnaden

I sitt rum har Rolf Spörndly hela golvet fullt med papper som ska sammanställas under senhösten.
– Vi ville dela upp projektet i två olika perioder för att titta på säsongsvariationer. Efter första året var förvåningen stor och vi är spända på resultaten från andra omgången
säger han.

Han uppger att kor i liknande projekt har producerat något mindre mjölk per dag med en diet utan proteintillskott.
– Men även om produktionen blir lite lägre så blir det ju också billigare, då proteintillskotten är en stor kostnad för bönderna.

Trots att projektet ännu inte är helt färdigställt så har de första resultaten rönt intresse.
– De ekologiska producenterna har följt de preliminära resultaten och minskat proteininköpen. Men intresset för projektet är stort även från de konventionella mjölkbönderna.

Emma Ternman är forsknings- och utbildningssamordnare på Lövsta forskningscentrum. Foto. Mikael Wallerstedt

Soja i djurfoder

Kornas foder består normalt till av hälften så kallat vallfoder - gräs och ensilage. Den andra hälften utgörs av kraftfoder - spannmål och proteintillskott. Kraftfoder kan köpas färdigt eller blandas på gården. I kraftfodret ingår proteintillskott och ett vanligt sådant tillskott är soja. Sojaanvändningen är utbredd i Sverige, lantbrukskooperativet Lantmännen uppger att de köper cirka 100 000 ton per år.

Men sojan är omdebatterad. De etiska aspekterna är bland andra att soja, i stället för djurfoder, skulle kunna utgöra livsmedel till en stor del av världens befolkning. Även miljömässigt är sojan ifrågasatt, då odlingen sker på marker som tidigare har varit regnskog. Dessutom produceras sojan långt bort, vilket ger upphov till långa och miljöpåverkande transporter.

Länk till mer fakta om soja i djurfoder: http://lantmannen.com/ansvar-fran-jord-till-bord/hallbara-affarer/viktiga-fragor/soja/

Forskningsprojekt - Foder utan proteintillskott

Syftet med forskningsprojektet "Mjölk på bara vall och spannmål" är att undersöka om vallfoder i kombination med enbart spannmål skulle kunna vara ett ekonomiskt konkurrenskraftigt alternativ till foder baserade på inköpta proteintillskott. Att fodret produceras på den egna gården ger bättre produktionsekonomi och producenten blir oberoende av variationer i foderpriset.

Försöket omfattar 50 kor där 25 kor per år studeras från att de kalvar och 10 månader framåt. Preliminära resultat från första året antyder att skillnaden i mjölkproduktion mellan kor som får proteinkoncentrat och de som får bara vallfoder och spannmål är mindre än förväntat.

Innan det är möjligt att rekommendera en sådan foderstat behöver forskarna undersöka mer långsiktiga effekter på mjölkproduktionen samt på djurhälsa och fertilitet.

Projektet finansieras av Stiftelsen lantbruksforkning.

Lövsta - unik forskning om lantbruksdjur

Lövsta ligger strax utanför Uppsala och drivs av Sveriges lantbruksuniversitet. Här bedrivs forskning och undervisning om lantbrukets djur - nötkreatur, gris och fågel.

Forskningsanläggningen på Lövsta är uppbyggt precis som ett vanligt medelstort svenskt lantbruk.
– Våra djur sköts och hålls precis som ”vanliga” lantbruksdjur och det är därför möjligt att applicera forskningsresultaten utanför Lövsta, säger Emma Ternman, forsknings- och utbildningssamordnare på Lövsta forskningscentrum.

Exempel på forskningsområden är ny teknik, djurhälsa, klimatsmart djurhållning och uthållig livsmedelsproduktion. I genomsnitt pågår här ett tiotal forskningsprojekt varje dag och listan över avslutade projekt är omfattande.

Nötstallarna har plats för 300 mjölkkor och grisbesättningen omfattar cirka 115 suggor, 960 slaktsvinsplatser och 96 så kallade tillväxtplatser för ungdjur. Under ett år föds det upp cirka 2500 slaktgrisar. Det finns två fågelstallar på Lövsta, där finns djur endast om det pågår försök. Det ena fågelstallet har en avdelning för värphöns och det andra inhyser främst slaktkycklingar.