Naturskådare – en allt viktigare kunskapskälla

Naturintresserade har alltid varit viktiga inom medborgarforskning. I vår tar fågelforskningen ett kliv framåt när man mer strukturerat tar hjälp av en av de kunnigaste grupperna – fågelskådarna.

På vissa platser i landet börjar nu årets första blåsippor titta fram genom höstens löv. Blommorna är ett kärt vårtecken – men också en möjlighet för forskningen att knyta band till en intresserad allmänhet. Utan frivilliga rapporter om vilka arter som blommar när och var hade bilden av klimatförändringarna inte varit lika heltäckande. – Jag har varit lärare och bildningsintresset ligger mig varmt om hjärtat. Medborgarforskning är en chans för forskningen att nå ut, via en sådan sak som att tussilagon blommar, säger Kjell Bolmgren vid Sveriges lantbruksuniversitet. Han är samordnare för Naturens kalender, den hemsida där allmänheten kan rapportera vår- och hösttecken i naturen. Några år efter starten 2008 utvidgades Växtkalendern med Bikalendern och nu är det dags för nästa steg – Fågelkalendern. – Vi har väntat med fågelobservationer för att vi visste att intresset skulle vara stort. Vi som har begränsade resurser ville känna oss varma i kläderna innan vi närmade oss något som vi tror kan bli omfattande, säger Kjell Bolmgren.

Många vill rapportera

Bara två veckor efter starten är man nu uppe i över 500 så kallade fenologiväktare, att jämföra med Växtkalenderns cirka 300 aktiva. Tidigare har många fågelskådare flitigt rapporterat till Artportalen, en databas dit vem som helst kan dela med sig av observationer av alla Sveriges växt- och djurarter. – Problemet med Artportalens data har varit att många rapporterar det man finner mest intressant, ovanliga arter är överrepresenterade jämfört med de vanliga. Rapporterna är heller inte standardiserade, vilket gör jämförelser mellan år, observatörer och landsdelar svåra, berättar Cecilia Kullberg, docent på Stockholms universitet och projektledare för Fågelkalendern. I sin forskning tittar hon bland annat på hur fåglarnas flyttmönster förändras. Hon har jämfört naturobservationer gjorda mellan 1873 och 1917 – material insamlat av SMHI och Uppsala universitet – med nutida data. – Det är första gången jag använder mig av medborgarforskning. Det har gjort det möjligt för mig att titta på en större del av Sverige och under än längre tid än vad jag som enskild forskare hade kunnat göra.

Vill titta framåt i tiden

Trots begränsningar i de senare observationerna har Cecilia Kullberg och hennes kollegor sett att de varmare vintrarna gör att kortdistansflyttande fåglar kommer mycket tidigare till södra Sverige, ett indirekt bevis för klimatförändringarna. – Nu hoppas vi på bättre data att jämföra med så att vi kan dra fler slutsatser och sedan också titta framåt i tiden. Fågelkalenderns uppgifter kan också fungera som stöd för att analysera data som redan finns i Artportalen. Stämmer de med våra mer standardiserade data blir de lättare att använda. Men det är ett långtidsprojekt; många års data behövs innan det går att göra jämförelser bakåt i tiden och prognoser framåt. – Viktigast nu är att få observatörer över hela landet, koncentrationen kring storstäderna är stor, säger Cecilia Kullberg.

Rötter i bondepraktikan

Att det är kring just fåglar, bin och växter som man har lyckats skapa plattformar kan hänga ihop med att Sveriges långa tradition av naturobservationer, med rötter i bondepraktikan. Fortfarande är naturobservationer den vanligaste medborgarforskningen i Sverige, men Kjell Bolmgren tror också att vi kommer att se mer från den medicinska sektorn. Den så kallade quantified self-rörelsen, med människor som mäter sig själva med löpklockor, blodtrycksmätare och så vidare, blir allt vanligare menar han: – Vi är mest intresserade av oss själva och vår hemtrakt. Men kan vi bidra till ett större sammanhang så skapar det ett mervärde.