Nästa generation får stå för notan

av Karin Montgomery
Kräv att koldioxidutsläppen minskas med 7 procent – så lyder rådet till den yngre generationen – som professor emeritus Staffan Laestadius uppmanar till revolution för att återta sin bestulna framtid.
Nästa generation får stå för notan
Vi har skapat välstånd på bekostnad av ökade koldioxidutsläpp, nu skickar vi notan till de kommande generationerna. Det menar professor emeritus Staffan Laestadius. Foto: Peter Högström/Mostphotos
Staffan Laestadius, professor emeritus, vid KTH.

Staffan Laestadius, professor emeritus, vid KTH.

Sedan 1940-talet och framåt har utsläppen av koldioxid eskalerat snabbt, vilket är grunden till de klimatförändringar som samhället står inför i dag.

Men industrialiseringen har också lagt grunden för ett ökat ekonomiskt välstånd.

– Vi har skapat välstånd på bekostnad av ökade koldioxidutsläpp och nu skickar vi notan till de kommande generationerna, resonerar Staffan Laestadius, professor emeritus i industriell omvandling på KTH.

För att ha en rimlig chans att begränsa klimatförändringarna till 2 grader så måste de totala utsläppen av koldioxid stanna på cirka 3000 gigaton, och av dessa har vi i dag endast 800 gigaton kvar.

– De kommande generationerna har nästan inget utsläppsutrymme kvar. Redan runt 2040 så har vi tappat möjligheten att hantera klimatförändringar på ett vettigt sätt.

Saknar sjukdomsinsikt

Det är alltså bråttom om vi ska ha en chans att stoppa klimatförändringarna på en hanterbar nivå. Trots det allvarliga läget så betonar Staffan Laestadius att ”vi verkar sakna sjukdomsinsikt”, vilket bland annat visar sig i en stadigt ökande försäljning av bilar och ökat flygresande.

Han ringar tillsammans med forskaren Josefin Wangel, vid Sveriges lantbruksuniversitet, in tre grundläggande problem som förklarar denna bristande sjukdomsinsikt:

• Myten om den eviga tillväxten – det vill säga föreställningen om att våra barn kommer att bli rikare än oss. Synen förklaras av att dagens vuxna är rikare än sina egna föräldrar, men forskarna menar att föreställningen om att detta kommer att fortgå är felaktig.

• Myten om att vi är naturens herre – vi tror att klimatförändringar kommer att vara möjliga att återställa i framtiden – vilket forskarna poängterar är en vanföreställning som skapar falsk trygghet.

• Elefanten i rummet – klimatfrågan upplevs som för stor och obehaglig att hantera och har därför alltför litet genomslag politiskt; och detta dessutom i ett system där politikens och institutionernas roll har nedmonterats till förmån för marknadslösningar.

Förhindra känsla av maktlöshet

Bilden som utmålas är mörk, men det finns vägar framåt. Staffan Laestadius betonar att det inte går att som individ axla hela bördan, men att det individuella engagemanget har indirekta effekter.

– Det är viktigt att fungera som en förebild för att förhindra att det inte sprids en känsla av maktlöshet.

Mitt råd är att sätta upp en regel för egen del, till exempel att halvera de individuella utsläppen, vilket faktiskt inte är så svårt, säger Staffan Laestadius som själv har halverat både sitt bilresande och sin köttkonsumtion.

– Det är viktigt att fungera som en förebild för att förhindra att det inte sprids en känsla av maktlöshet.

Men det måste även ske förändringar politiskt och han uppmanar yngre generationer att revoltera för att återta sin bestulna framtid.

Han poängterar ett en sådan revolution är betydligt mer komplicerad än frihetsrevolutionen under sextio- och sjuttiotalet, då dagens unga står inför ett hot om möjligheten till överlevnad och utveckling.

Hur en klimatrevolution skulle kunna se ut vill han dock inte spekulera i.
– Gamla gubbar ska inte lägga upp strategier för en ungdomsrevolution, säger han.

Halvering av alla utsläpp

Josefin Wangel vid SLU.

Josefin Wangel vid SLU.

Däremot har han några riktlinjer för vilka anspråk som är rimliga att ställa.

– Ett realistiskt krav är en halvering av alla utsläpp inom tio år. Det innebär i praktiken en sjuprocentig koldioxidminskning under lång tid framöver. Det har aldrig förekommit tidigare, men jag ser ingen annan möjlighet för att förhindra de klimatförändringar som nu sker i allt snabbare takt.

Också Josefin Wangel betonar att vi måste våga bita i det sura äpplet.

– Vi behöver gå igenom en sorgeprocess och sen inta en stoisk inställning. Det låter inte så kul men det är enda vägen framåt. Det handlar mindre om att störta riksdagen än att göra konkreta förändringar i vardagen som att sluta flyga och bo på mindre yta. Det är inte förrän vi gör förändringarna som vi kan se att det funkar och kanske inte är så farligt, säger hon.

Är det för sent att rädda klimatet och ge framtida generationer sin framtid tillbaka?

– Även om vi just nu står inför svåra utmaningar så är det inte för sent. Min ambition är att skapa en berättelse som är hanterbar för yngre människor, att ge lite kött på benen av vad som krävs för att hejda klimatförändringarna. Sju procent årlig kolavvänjning är fullt möjligt, säger Staffan Laestadius.

av Karin Montgomery

Vad tycker du? Kommentera :

Extrakts kommentarsfält är modererat. Vi förbehåller oss rätten att radera eller beskära poster som till exempel innehåller reklam, personangrepp, rasistiskt eller sexistisk innehåll, alternativt länkar till sidor där sådant innehåll förekommer.