En ny ekonomi, tack!

av Michaela Lundell
Det behövs ett förändrat ekonomiskt system om världen på sikt ska kunna uppnå hållbarhet. Kring detta råder det enighet, både bland "konventionella" och "ekologiska" ekonomer, visar en ny rapport. Den stora frågan är hur teorierna ska bli till politisk verklighet.
En ny ekonomi, tack!
– Vår nuvarande ekonomiska modell lyckas inte fördela resurser på ett effektivt sätt, säger Eva Alfredsson. Ett exempel är att stora finansiella resurser används för att stödja exploatering av fossila bränslen – det är tillgångar som riskerar att gå förlorade om världens regeringar vidtar åtgärder för att förhindra de förutspådda klimatförändringarna. Foto: Mattias Barthel/Azote

– Ekonomin är samhällets motor och om den inte driver i rätt riktning, då kan vi inte få någon hållbar utveckling.
Det säger Eva Alfredsson som, tillsammans med Anders Wijkman, ligger bakom rapporten ”The Inclusive Green Economy”.
Rapporten är resultatet av en seminarieserie anordnad av tankesmedjan Global Challenge där forskare och experter bland annat diskuterat frågan: Räcker det med mindre justeringar av det rådande ekonomiska systemet eller är det ett paradigmskifte som krävs för att ett hållbart samhälle ska kunna bli verklighet?

Ekonomi inom planetens ramar

Eva Alfredsson, analytiker vid Tillväxtanalys och forskare vid KTH

Eva Alfredsson, analytiker vid Tillväxtanalys och forskare vid KTH

Eva Alfredsson, som till vardags är analytiker på statliga Tillväxtanalys i Östersund och även ingår i forskningsprojektet ”Bortom BNP-tillväxt – scenarier för ett hållbart samhällsbyggande”, tvekar inte om svaret:
– Det är definitivt ett paradigmskifte som krävs. Dagens ekonomiska system ser inte fortsatt global BNP-tillväxt som ett hinder för hållbar utveckling, snarare tvärtom. Rapportens slutsats är att den typen av tillväxt inte kan pågå i det oändliga. Det ekonomiska systemet måste inordna sig i planetens biofysiska ramar, säger hon.

Rapporten föreslår därför att själva definitionen för hållbarhet formuleras om.
– I Brundtlandrapporten från 1987 ses hållbar utveckling som en avvägning mellan ekonomiska, sociala och ekologiska mål. Vi menar att perspektivet måste förändras. Målet ska vara social hållbarhet, ekologisk hållbarhet ska vara ett grundläggande krav och ekonomin ska ses som ett verktyg för att uppnå målet, säger Eva Alfredsson.

Från kvantitativ tillväxt till kvalitativ

Enligt en studie som refereras till i rapporten har den ekonomiska tillväxten i själva verket varit oekonomisk sedan slutet på 1970-talet, eftersom dess långsiktiga effekter varit mer negativa än positiva.
Det beror på att naturen i dagsläget inte ges något annat värde än som råvaror på en marknad. En rekordstor fiskefångst eller timmer från skogsskövling ger plus i BNP, även om det ger en förlust för framtida fiskare eller skogsbrukare, när uttaget varit för stort och produktionen i ekosystemen minskar.

Var tillväxtparadigmet ”fel” redan från början?
– Nej, det var helt adekvat i början på 1900-talet, svarar Eva Alfredsson. Då var vi fattiga och hade massor av outnyttjade naturresurser. Problemet är att vi har gått från att exploatera naturresurserna till att överexploatera dem.

– Fattiga länder behöver fortsatt BNP-tillväxt. Men redan rika länder måste gå från en kvantitativ till en kvalitativ tillväxt. Omställningen kräver en del uppoffringar av de rika länderna – vi som har mest måste ta störst ansvar, säger Eva Alfredsson.

Styrmedel kan ändra beteenden

Klas Eklund är tidigare chefekonom på SEB och har de senaste åren engagerat sig i hållbarhetsfrågor. Vad anser han om rapporten? Behövs det genomgripande förändringar i det ekonomiska systemet, där till exempel tillväxtparadigmet ifrågasätts?
– Vi behöver definitivt tänka annorlunda om resurssnålhet och skydd av planeten. Men fortfarande kan, vilket även konstateras i rapporten, en hel del av det dominerande ekonomiska tankegodset komma till nytta. Ekonomiska styrmedel kan användas mer bestämt för att ändra konsumenternas beteende och företagens investeringsmönster. Med modernare mått på tillväxten – som många statistiker jobbar med redan idag – kan den politiska debatten och de ekonomisk-politiska målen formuleras om, säger Klas Eklund.

Klas Eklund, seniorekonom, SEB

Klas Eklund, seniorekonom, SEB

Överens trots skilda synsätt

En viktig poäng i rapporten är just att de ”konventionella” och ”ekologiska” ekonomerna, trots skilda synsätt i vissa frågor, idag faktiskt är överens om flera viktiga principer för hur hållbarhet ska uppnås (se faktaruta).
Till exempel tycker båda sidor att negativa effekter på miljö och människor måste inkluderas i marknadspriserna och att det som är mest fördelaktigt för individen också ska vara det för samhället och miljön.

Men fortfarande kvarstår utmaningen att omsätta dessa principer till praktisk politik.  Hur ska sådana förändringar som kräver brett väljarstöd komma till stånd?
– Jag tycker mig se att hållbarhet och miljö blir allt viktigare hos yngre. Då kommer också politiska krav på nya BNP-mått och modernare skattesystem att bli möjliga. Tankarna på cirkulär ekonomi sprider sig just nu snabbt. Men visst, det är en kapplöpning med tiden, säger Klas Eklund.

av Michaela Lundell

4 kommentarer:

  1. Kommentar från Dag Lindgren 19 november 2014:

    Eftersom Sverige redan (enligt ett grön-ekomi-index ) är bäst i världen på grön ekonomi, så är förutsättnngarna goda för att dra in en massa pengar på att lära ut tricket till andra
    http://supermiljobloggen.se/nyheter/2014/10/sverige-rankas-som-varldens-gronaste-land

  2. Kommentar från Docent i Lund 19 november 2014:

    Det ekonomiska system vi har idag är inte utformat som ett sällskapsspel där det är fritt fram för politiker att ändra spelreglerna som om det vore monopol. Det finns ingen människa som kan redogöra för hur det ekonomiska systemet egentligen fungerar. Men det gör det. Man kan på goda grunder anta att det fungerar precis på gränsen för det möjliga och att fantasifulla försök att införa förändringar därför lätt kan stjälpa det, med välkända effekter från samtliga försök att införa planekonomi. Lagar och regleringar fungerar som en bedövningsspruta i den ”osynliga handen”. Försök att med skatter få en tjänst att nå sin ”verkliga(!)” kostnad är bara ett utslag av önsketänkande. Bara marknaden vet varans pris.

  3. Kommentar från Evert Larsson 28 november 2014:

    Efter att följt diskussionerna ett antal år blir man upprört besviken på vad lite som händer i den smala åsiktskorridor dör ekonomer rör sig och diskuterar den ekonomiska krisen och ett mer långsiktigt hållbart system.

    Jag funderar på om ni inte får diskutera de heta frågorna? Och de är inte enligt min mening planhushållning. Men väl de verkliga orsakerna bakom den pågående skuldkrisen, att pengar skapas som skuld. Varför använder ni inte er tid till att undersöka på vilket sätt detta system driver ekonomiskt tillväxt? På vilket sätt det styr kapital som alla mainstreamekonomer alltid påstår att det finansiella systemet gör med en sådan ackuratess,

    Varför undersöks inte vilken effekt vårt skattesystem har som ger alla slag av befrielse från skatt till investeringar, men straffbeskattar arbete så att skattekilen ligger på förhållandet 1/10.? Varför simuleras inte vad det skulle innebära om skatten istället fördes över i riktning mot naturrikedomar och jordränta?

  4. Kommentar från Psycho 3 februari 2015:

    Risken med grön ekonomi är att det börjar likna fascism. Eftersom det kräver prioriteringar som kan göra ont i den konsumtionshypnotiserade världsmedborgaren, efter att ha läst Eklund ”Vår ekonomi” och dennes ekonomikollegor runt om på världens fakulteter.
    Alla hoppas på mer åt alla, men hur många är medvetna om uppoffringarna som troligen blir nödvändiga?
    Grönt enligt gängse politisk skolning är kör mindre bil, nyttja färre transporter (handel), nyttja mindre energi – kort sagt minska det vi indoktrineras att kalla frihet. Amerikanerna gick ut på mördarstråt för att upprätthålla sin frihet, sedan undrar de varför sunni och shia slåss sinsemellan. Man kan mörda på grund av en tusenårig kusinmördarhistoria, eller på grund av en nutida ”måste köra SUV”-myt.
    Det är samma anledning Miljöpartiet kan vilja minska Sveriges vaccineringsbistånd och KD:s Svensson och Damm protesterar mot detta. Miljöpartiet vill rädda de välbärgade som kommer hit och prioritera bort de riktigt svaga som behöver vaccination. Hellre statsbidrag till Bert Karlsson. Den gröna ekonomin innebär således i korta drag att välståndspyramiden dras åt och man kapar banden till de svagaste. Vilket ekonomi till sin yttersta konsekvens innebär – hushållning med begränsade resurser. Om du har en viss mängd mat, vem ska få äta och vem ska svälta?
    I andra änden har vi idag romer och andra som idag tigger på Sveriges gator och med suddiga bilder på inplastade familjer ber om vår medkänsla. Men om man inte hade ett jobb och ingen försörjning – varför skaffade man då barn? Jag vet flera akademiker som prioriterade bort barn och studerade istället för att vara säkra på att ha en stabilare ekonomi innan man skaffade barn. Senast igår såg jag en förälder skola sitt barn i tiggandets mekanik -inte fanns det någon vilja till förändring. Ekonomi handlar då när man stirrar sanningen i vitögat, ska man främja ett tiggarbeteende eller ett produktionsbeteende? Vart går gränsen innan vi hamnar i gamla statarpiskande, där brukspatron inte tolererar någon avvikelse från dennes puritanska projicering?
    Kanske bör romerna likt Paris Hilton klä av sig nakna och bli kända den vägen, sedan fakturera för att vara med på fester. Vidare behövs det en reality show där de lik ICA-skådespelarna lever en pseudoverklighet och marknadsför senaste osten de ystat. Låt gladiatorspelen börja på Colloseum.

Vad tycker du? Kommentera :

Extrakts kommentarsfält är modererat. Vi förbehåller oss rätten att radera eller beskära poster som till exempel innehåller reklam, personangrepp, rasistiskt eller sexistisk innehåll, alternativt länkar till sidor där sådant innehåll förekommer.