Jätteräkor från Bjuv ska revolutionera smutsig bransch

av Anna Liljemalm
Jätteräkan har länge pekats ut som en av vår tids största miljöbovar. Kemikalier, antibiotika och skövlade mangroveskogar är bara några av anledningarna. Nu kan ett revolutionerade räkodlingssystem i skånska Bjuv vara på väg att ändra den saken.

Luften är fuktig. Fönstren alldeles immiga. I den skånska industrilokalen råder tropisk hetta. Ju närmare räkbassängerna vi kommer, desto varmare blir det. Matilda Olstorpe flyttar undan plasten som omger räkodlingen. Det rostbruna vattnet ser nästan giftigt ut. I stället är det precis tvärtom.
– Jätteräkan har gjort sig känd som ett riktigt skräckexempel i miljösammanhang, men vi odlar med minimal miljöpåverkan, säger Matilda Olstorpe.

Fördjupade sig i odlingsmetoder

Hon är docent i mikrobiologi vid Sveriges lantbruksuniversitet. För några år sedan valde hon och några forskarkollegor att fördjupa sig i odlingsmetoder för fisk och skaldjur. Kort därpå startades företaget Vegafish.
I den nybyggda anläggningen i skånska Bjuv simmar nu 10 000 ekologiska jätteräkor. Om några dagar ska lika många flytta in i bassängen bredvid.
Matilda Olstorpe stoppar ner en håv och jätteräkorna hon lyfter upp är ljusa i färgen, nästan genomskinliga. Sin karaktäristiskt räkrosa färg får de först när de tillagas. Just dessa är bara en och en halv månad gamla. Det dröjer lika länge innan de är redo att skördas.
– Då sänker vi ner dem i isvatten. De dör inom en minut. Utomlands är det ofta en utdragen process, de kan ligga i en container med lite is en hel dag. Det är inte okej. Dessutom blir köttet svampigt och vattnigt när räkorna stressas, säger Matilda Olstorpe.

Jätteräkan, eller scampi som den också kallas, har länge ansetts vara bland det sämsta man kan köpa.

Problemfylld bransch idag

Ungefär varannan fisk som äts i världen bedöms vara odlad. Jätteräkan, eller scampi som den också kallas, har länge ansetts vara bland det sämsta man kan köpa.
I Sydostasien skövlas stora mängder med mangroveskog för att anlägga räkdammar. Därmed försvinner naturliga barnkammare för småfisk och skyddsbarriärer mot tsunamis.
Kemikalier från räkdammarna riskerar att förorena både hav och land. Det intensiva användandet av antibiotika kan orsaka antibiotikaresistens. Ofta råder också ohållbara arbetsvillkor.
– I avtalen står det uttryckligen att man inte får piska de anställda. Att man inte får ta deras pass. Det säger ganska mycket om hur arbetssituationen ser ut i de här länderna, säger Matilda Olstorpe.

Samarbetar med Findus

Den svenska jätteräkan odlas i slutna system där allt går runt i ett kretslopp. Räkorna lever i symbios med alger, bakterier och mikrosvampar. En så kallad bioflock. Räkorna äter av bioflocken, samtidigt som bioflocken städar efter räkorna. Allt som behöver tillsättas är sockerrester och lite räkfoder.
Anläggningen är den första i sitt slag i världen och drivs med hjälp av spillvärme och restprodukter från Findus. Det är också Findus som kommer att sälja räkan. De första förpackningarna väntas ligga i frysdiskarna under 2016.
Inom kort är det tänkt att samarbetet ska intensifieras ytterligare. I år skördade matjätten 38 311 ton gröna ärtor. Det är rekord. Allt går dock inte att använda. En del skördas övermogna, andra plockas för tidigt. I dag går ärtresterna till biogas eller plöjs ner i åkrarna som gödsel.
– Ärtorna har hög proteinhalt, det gillar räkorna. Vi håller därför på att utveckla ett ärtfoder. Vi vill också använda det så kallade fiskspånet som bildas när fiskblock skärs upp till fiskgratänger. Vi ser stora värden i att ta vara på det som redan finns, säger Matilda Olstorpe.

– Det är klart att vi hoppas på att kunna åstadkomma en förändring i branschen. Det känns verkligen som att vi har chansen.

Bryter ny mark – på gott och ont

Förutom anläggningen i Bjuv har Vegafish också en systeranläggning i Uppsala. Det är där huvuddelen av all forskning sker. Det är också där räkynglen hamnar i karantän efter att de flugits in från USA via Arlanda.
– Vi kontrollerar hur räkorna mår flera gånger om dagen. I början är det dygnet runt-arbete. Då tar vi prover en gång i kvarten. När vi är helt säkra på att räkorna har det bra flyttas de hit till Bjuv, säger hon.

I framtiden hoppas Matilda Olstorpe också på att kunna odla fisk. Även klassiska svenska arter som abborre och gös. Men numera är hon förberedd på att varje nytt moment kommer att ta tid.
– Vi har tagit hjälp av ingenjörer för att bygga den teknik vi behöver, men ofta har de stått lika handfallna som vi. Det finns inga riktlinjer och ingen att fråga. Vi bryter ny mark. På gott och ont, säger Matilda Olstorpe.

Intresse från Sydostasien

Av samma anledning är jätteräkorna inte Krav-märkta ännu. Det saknas regelverk för inomhusodling eftersom ingen gett sig på det tidigare. All miljömärkning är anpassad efter viltfångat fiske eller dammar i sjöar och hav.
Att vara först ut är dock främst en stor konkurrensfördel. Matilda Olstorpe berättar att de har fått förfrågningar från odlare runt om i världen som vill använda sig av tekniken och bygga liknande anläggningar. Sådana samarbeten är redan på gång i exempelvis Europa och Afrika.
Extra glad är hon över intresset från Sydostasien. Några asiatiska odlare har fått sina räkor stoppade på grund av skärpta antibiotikakrav i bland annat USA och börjar nu se sig om efter andra odlingsmetoder.
– Det är klart att vi hoppas på att kunna åstadkomma en förändring i branschen. Det känns verkligen som att vi har chansen, säger Matilda Olstorpe.

av Anna Liljemalm

2 kommentarer:

  1. Kommentar från Tobe Gson 26 november 2015:

    Kan man bli annat än imponerad och glad

  2. Kommentar från Anders G Persson 27 november 2015:

    Titta på permakultur och aquaponics system, de har funnits länge. Bara inte här i Sverige.

Vad tycker du? Kommentera :

Extrakts kommentarsfält är modererat. Vi förbehåller oss rätten att radera eller beskära poster som till exempel innehåller reklam, personangrepp, rasistiskt eller sexistisk innehåll, alternativt länkar till sidor där sådant innehåll förekommer.