Var sjunde par lyckas idag inte få barn på naturlig väg. Priset vi betalar för den ökade infertiliteten är högt både för de individer som drabbas och för samhället i stort. Och i förlängningen kan utvecklingen bli ett hot mot hela vår överlevnad.

Att det finns ett samband mellan miljögifterna PCB och DDT och fertilitetsproblem har konstaterats i en mängd forskarrapporter och är inte längre särskilt kontroversiellt. Däremot vet forskarna idag inte tillräckligt mycket om hur vi människor och vår fertilitet påverkas av alla nya kemiska ämnen som finns i vår omgivning.

Oroande tecken

Ett oroande tecken är att det i alla svenska skolklasser, åtminstone genomsnittligt, finns ett barn som har tillkommit genom konstgjord befruktning. I Danmark, där har männen generellt sämre spermiekvalitet än män i övriga Norden, är antalet det dubbla. – Utsläppen av de miljögifter som upptäcktes på 1960-talet har minskat i Sverige och i många andra länder. Den positiva bild måste dock ställas mot att vi idag släpper ut ett allt större antal ämnen som vi faktiskt inte vet om de har någon negativ effekt på människor, djur eller natur. Vi vet heller inte vad som händer när olika substanser samverkar med varandra. Därför är det svårt att ge ett säkert svar på frågan om miljögifters sammantagna hot mot vår fertilitet är större eller mindre idag jämfört med tidigare, säger Åke Bergman, professor i miljökemi vid Stockholms universitet.

Sämre spermier

Många forskare oroar sig idag framförallt för männens reproduktiva förmåga. Vi vet att andelen rörliga spermier minskar hos män i takt med att mängden PCB ökar i blodet. Sambanden mellan miljögifter och spermiekvalitet är dock inte helt enkel att förstå, de individuella skillnaderna är stora vilket gör att ingen idag kan säga hur höga halter av miljögifter vi verkligen tål. Det finns heller ingen metod att avgöra vem av oss som har en hög tröskel och vem som har en låg.
Åke Bergman, professor vid Stockholms universitet.Foto: Eva Dahlin

Åke Bergman, professor i miljökemi. Foto: Eva Dahlin

Problemen förstärks av att effekten av exponering inte är linjär. Ett exempel är ftalaten DEHP som i låga doser påskyndar pubertetsutvecklingen hos försöksdjur medan höga doser gör att den kommer senare. Vilka effekter som uppstår är dessutom starkt beroende av tidpunkten för exponering. En känslig period tycks vara under veckorna 8–14, foster som exponeras för miljögifter under den tiden riskerar att få en skadad könsutveckling. Mycket tyder på att människans fertilitet påverkas vid betydligt lägre koncentrationer i fosterstadiet än vad som krävs för att barn och vuxnas ska drabbas av påvisbara effekter.

Barnlöshet svårt trauma

Frågan om vad ökad infertilitet egentligen kostar samhället måste besvaras på olika nivåer. Konkret, i kronor och ören, går det att säga att en enda IVF-behandling kostar uppemot 30 000 kronor. Ofta tvingas man göra flera försök innan befruktningen lyckas, eller i värsta fall inse att det är dags att ge upp. För samhället stiger kostnaden för assisterad befruktning med 100 miljoner kronor om ytterligare 1000 par behöver hjälp. – För individen kan barnlöshet vara ett svårt trauma medan det för samhället riskerar att bli en tung utgiftspost eftersom assisterad befruktning är en dyr behandling, säger Åke Bergman. Går man djupare i frågan om ökad barnlöshet inser man snabbt att den rymmer betydligt större ”kostnader” än vad som kan fångas i ökade sjukvårdskostnader för till exempel IVF-behandlingar. För hur ska man till exempel sätta ett värde på den förlust och sorg som en drabbar de individer som inte kan få barn?

Sälar och havsörnar påverkas

I förlängningen riskerar vi som art även att få betala det ultimata priset om vår fortplantningsförmåga fortsätter att påverkas negativt. Historien visar att även små förändringar i fortplantningsförmåga hos en art på sikt kan få stora konsekvenser. – För bara några årtionden sedan var både havsörnar och sälar illa ute eftersom utsläpp av DDT och PCB gjorde att de fick allt svårare att reproducera sig. Att det var just dessa arter som drabbades beror på att de befinner sig på toppen av en näringskedja som börjar med plankton och andra små organismer och slutar med rovdjur. Även om halterna i omgivningen är relativt låga kommer fettlösliga miljögifter att ackumuleras, det innebär att halterna hos rovdjur, och människor, i slutändan kan bli kritiskt höga, säger Åke Bergman.

Nytt projekt

Åke Bergman leder ett nystartat forskningsprojekt – MISSE - som studerar barns exponering för hormonstörande ämnen, bland annat i hushållsdamm. Projektet är finansierat av Formas med 20 miljoner under perioden 2012-2016. Läs mer här.

DDT

DDT är en klorerad organisk förening som har använts som bekämpningsmedel inom jord- och skogsbruk och som ett effektivt insektsbekämpningsmedel. DDT förbjöds i Sverige och stora delar av västvärlden under 1970-talet och redan efter några år noterades att halterna i naturen har börjat sjunka. DDT används fortfarande i malariabekämpning, i ett beslut förra året rekommenderade WHO inomhussprayning med DDT som en av tre rekommenderade inslag i kampen mot malaria.

PCB

Det finns 209 varianter, så kallade kongener, av PCB (polyklorerade bifenyler). De skiljer sig åt genom antalet kloratomer och deras plats i molekylen, något som ger substansgruppen ett brett spann av egenskaper. Gemensamt är att de bland annat är fettlösliga, svårlösliga i vatten och är oreaktiva. PCB:er började framställas industriellt i stor skala på 1930-talet och har använts bland annat i transformatorer och kondensatorer, som mjukgörare i fogmassor, i golvbeläggningar, i färger och som flamskyddsmedel. PCB:er och liknande ämnen, till exempel dioxiner, är giftiga och långlivade och innebär särskilda risker för både människans hälsa och vår miljö. PCB:er har visat sig kunna påverka immunförsvar, fortplantning och cancerutveckling. Vi människor får främst i oss PCB via vår föda. Eftersom PCB:er är fettlösliga finns de främst i feta animaliska livsmedel som fisk, kött och mejeriprodukter. I Sverige förbjöds öppen användning av PCB 1972 och substansgruppen är totalförbjuden sedan 1995. Trots det är det fortfarande ett problem eftersom ämnet läcker ut från produkter, till exempel fogmassor, som finns i vår omgivning. PCB har länge ingått i olika program för miljöövervakning och i Östersjön har halterna idag sjunkit till omkring 20 procent av de halter som uppmättes kring 1970.

Ftalater

Ftalater är en grupp kemiska föreningar som används huvudsakligen som mjukgörare i PVC-plast, exempelvis golvbeläggningar av plast men även i lim, färger och tätningsmaterial, tapeter, kabel, folie och vävplast. Ftalater kan också finnas i diverse produkter av mjuk plast som sandaler, pennskrin, suddgummi och i PVC-tryck på tröjor. Det innebär att både människa och miljö exponeras från många olika källor för dessa ftalater och att det är den totala exponeringen som kan vara problematisk. Ftalater har påträffats i människor; i analyser av blod, bröstmjölk och urin. En del ftalater får människan i sig genom direktkontakt med bland annat plaster som innehåller ftalater och en del direkt till exempel genom födan.