Koldioxid blir till sten i ett projekt på Island. Ett radikalt nytt sätt att ta itu med klimatförändringarna sprids nu till fler platser. Tekniken testas i Italien, Turkiet och Tyskland.

Forskare på Island har lyckats förvandla koldioxid till sten genom att pumpa ner gasen i vulkaniskt berg. Koldioxiden kommer från ett geotermiskt kraftverk och löst i vatten pumpas den till ett djup på 500–1500 meter ner i berget.

Växthusgasen reagerar med den vulkaniska bergarten basalt och bildar kalksten. Processen går snabbt, vilket förvånat forskarvärlden som räknat med hundratals eller till och med tusentals år.

- Vi förväntade oss att de skulle gå fort men inte att det skulle gå så pass fort, säger Sandra Osk Snaebjornsdottir, geolog i Carbfix-projektet.

Efter två år var över 95 procent av koldioxiden omvandlad till sten.

Redo att användas i stor skala

En tredjedel av koldioxidutsläppen från kraftverket på Hellisheidi, som är ett av världens största geotermiska kraftverk, lagras nu på detta sätt. Det motsvarar omkring 10 000 ton per år.

Enligt Sandra Osk Snaebjornsdottir finns möjlighet att omvandla hundra procent av utsläppen till kalksten.

Det så kallade Carbfix-projektet har pågått sedan 2007 i ett samarbete mellan Reykjavik energi, Islands universitet, CNRS i Toulouse och Columbiauniversitetet. Forskarna har nyligen fått pengar från EU för att fortsätta att utveckla metoden. Enligt Sandra Osk Snaebjornsdottir är tekniken redo för att användas i stor skala.

Sandra Osk Snaebjornsdottir
Sandra Osk Snaebjornsdottir, geolog i Carbfix-projektet.
Foto: Kristinn Ingvarsson

Kräver stora mängder vatten

Den vulkaniska bergarten basalt finns på många platser och utgör omkring 5 procent av jordens fastland och största delen av havsbotten. Carbfix-tekniken ska nu testas i andra slags bergarter i Italien, Turkiet och Tyskland.

Ett liknande projekt i delstaten Washington i USA har också varit framgångsrikt. Där har koldioxidgas pumpats in i berget och bildat kalksten. Även på Deccanplatån i Indien, som är ett av de största vulkaniska områdena på jorden, genomförs förstudier.

En av utmaningarna är att metoden kräver stora mängder vatten för att först lösa koldioxid. För varje lagrat ton går det åt ungefär 25 ton vatten.

Men forskarna har lyckats få goda resultat i laboratorier när de tittat på möjligheten att använda sig av havsvatten i processen. Det skulle skapa nya möjligheter för att använda basalt i kustområdena, och på havsbotten.

Inte ekonomiskt lönsamt

I andra projekt för att fånga och lagra koldioxid sker lagringen i sandsten som inte reagerar lika snabbt med koldioxiden och i gasform finns det risk för att koldioxiden på nytt läcker ut i atmosfären.

- Carbfix-metoden, att göra koldioxid till sten, är det säkraste och för närvarande ett av de billigaste sätten att ta hand om utsläppen, säger Sandra Osk Snaebjornsdottir.

Men metoderna att fånga och lagra koldioxid har inte fått något genomslag eftersom det inte har varit lönsamt.

- Det har varit billigare att släppa ut koldioxid än att ta hand om utsläppen. Om vi tittar på EU:s handelssystem för utsläppsrätter har det kostat under 10 euro att släppa ut ett ton koldioxid medan det har kostat mellan 33 och 160 euro per ton att ta hand om det. Vi betalar omkring 22 euro per ton för våra operationer på Hellisheidi, säger Sandra Osk Snaebjornsdottir.

Trots de förödande konsekvenserna av utsläppen av växthusgaser har det saknats politiska åtgärder på global nivå.

- Det har saknats incitament för att använda tekniken i större skala. Men jag tror att det kommer förändras ganska snart. Sedan i våras har kostnaden ökat för att släppa ut koldioxid inom EU:s handelssystem, säger hon.

Fler sätt att lagra koldioxid

Anders Lyngfelt
Anders Lyngfelt, professor vid Chalmers. Foto: Johan Bodell

Men det finns även andra former av lagring av koldioxid, som dessutom används i stor skala. Enligt Anders Lyngfelt, professor i Energi och Miljö vid Chalmers, finns det exempelvis goda möjligheter att lagra koldioxid utanför Norges kust på ett säkert sätt.

Enbart Utsira-akvifären i Nordsjön, som har en yta av 26 000 kvadratkilometer och är ett par hundra meter hög, har en lagringsvolym som motsvarar hela Europas samlade utsläpp under många hundra år.

- Men hur stor del av volymen som faktiskt kan användas i praktiken är inte helt klart, säger han.

I dag lagras 30 miljoner ton per år eller runt en promille av de globala koldioxidutsläppen. Anders Lyngfelt är inne på samma spår som Sandra Osk Snaebjornsdottir om orsaken till detta.

- Att det i dagsläget bara finns ett fåtal anläggningar med lagring av koldioxid i stor skala beror på att det är mer eller mindre gratis att släppa ut koldioxid, säger han.


Ida Karlsson

Lämna ett svar till Anton Avbryt svar

Extrakts kommentarsfält är modererat. Vi förbehåller oss rätten att radera eller beskära poster som till exempel innehåller reklam, personangrepp, rasistiskt eller sexistisk innehåll, alternativt länkar till sidor där sådant innehåll förekommer.

  • Stig skriver:

    Kan man inte göra en industriell process och tillverka kalksten direkt. Kanske går att göra takpannor om man gör ett bra ytskikt. Dessutom så är väl kalksten en ingrediens i betong.

  • Sven Blomquist skriver:

    Människan är bra kokad!. Första släpper vi ut stora mängder av koldioxid för att sedan försöka smal in densamma med mycket stort besvär och till mycket stora kostnader! Hur smart är det?

  • Björn skriver:

    Vi behöver inte göra någonting, naturen har skött detta under många miljoner år. När vi stod och blickade över Gran Canyon tänkte vi inte på att alltsammans var byggt av CO2. När vi gör cement frigörs CO2. Kretslopp kallas det. Alarmisterna är mycket skadliga, inte CO2

  • Mats skriver:

    Ni skriver att ”Koldioxiden kommer från ett geotermiskt kraftverk”. Geotermiska kraftverk drivs väl av jordvärme genom att vatten pumpas ner i marken där det värms upp och förångas. Ångan tas sedan upp och får driva en ångturbin som driver en generator. Inget fossilt bränsle behövs. Så var i processen kommer koldioxiden då från? Kommer koldioxiden från vulkanisk aktivitet? Och när den kommer i kontakt med det varma vattnet löser sig koldioxiden i vattnet och följer med ångan upp till ytan? Ni får gärna förtydliga det här.

    • Sandra Ó. Snæbjörnsdóttir skriver:

      Det geotermiska kraftverket på Hellisheidi drivs inte av att vatten pumpas ner i marken (såkallad EGS; enhanced geothermal system).
      Vi använder inte vatten för el produktion – men vi använder ånga från det geotermiska området; temperaturen i marken på 1000-2000 m djup är omkring 250°C. Vi borrar borrhål till ungefär 1500-2000 m och får upp ånga och vatten. Ångan driver turbiner för el produktion.

      Värmen i marken – dvs geotermiska systemet drivs av magma djupt i berggrunden som värmer upp sina omgivningar. Koldioxiden kommer upp med ångan; den är av vulkanisk ursprung. Utsläpp av koldioxid från våra geotermiska kraftverk är ungefär 3% av vad kraftverk som drivs av fossila brännslen skulle emittera. Det är ändå ca. 30.000 tonn CO2 som kommer upp med ångan varje är och vi försöker ta bort i större skala.

  • Kerstin Eknert skriver:

    ’För varje lagrat ton går det åt ungefär 25 ton vatten.’
    Har fattat det som att allt vatten på jorden cirkulerar i kretslopp (sjöar, floder, moln, regn etc), dvs inget vatten försvinner. Men vad händer med vattnet i den process där koldioxid blir sten? Binds vattnet i stenen?

    • Sandra Ó. Snæbjörnsdóttir skriver:

      Vattnet som vi pumpar ner är i detta fall vatten som har pumpats upp från geotermiska systemet för att producera el o varmt vatten. Vi pumpar allt vatten tillbaks till reservoarn efter det har blivit användt för kraftverket; en del av detta vatten används för CarbFix methoden, och innehåller CO2 när det pumpas ner.

  • Torsten Werner skriver:

    Hur säkert är koldioxidlagring i marken? Är det våra barn eller barnbarn som får ta itu med vårt sätt att ”lösa” våra problem? Att det dessutom kräver en hel del energi gör marklagringen än mer tveksam. Dessa frågeställningar får inte plats i media, varför?

    MVH
    TW

    • Anton skriver:

      ”Växthusgasen reagerar med den vulkaniska bergarten basalt och bildar kalksten. ”

      Blir med andra ord ingen överflödig koldioxid i marken för kommande generationer att handskas med. Förhoppningsvis kommer dessa tekniker använda mindre mängd vatten och energi i framtiden. Helst i kombination med att det blir dyrare för företagen att släppa ut koldioxid och andra växthusgaser vilket skulle göra det ekonomiskt lönsamt att istället ta hand om växthusgaser bl.a på sättet som artikeln handlar om