Ny historisk klimatforskning från bland annat Stockholms universitet visar på betydligt större förändringar i nederbörd och torka under tidigare århundraden än under 1900-talet.

Resultaten som presenteras i Nature hoppas forskarna kan bidra till att förbättra klimatmodellernas förmåga att förutspå framtida förändringar av nederbörd och torka. – För första gången kan vi jämföra förändringar i vattentillgång i stora delar av Europa, Asien och Nordamerika ända tillbaka till 800-talet. Variationerna i nederbörd och torka har varit kraftigare och omfattat större områden under vissa tidigare århundraden än under 1900-talet, säger Fredrik Charpentier Ljungqvist, historiker och klimatforskare vid Stockholms universitet och huvudförfattare till studien i ett pressmeddelande.
Fredrik Charpentier Ljungqvist, historiker och klimatforskare. Foto: Stockholms universitet

Fredrik Charpentier Ljungqvist, historiker och klimatforskare. Foto: Stockholms universitet

Förändringar i vattentillgången har rekonstruerats genom att analysera hundratals indirekta belägg för förändringar av nederbörd och torka från bland annat trädringsserier, droppstenar, sjösediment och skriftliga historiska källor.

Ger viktigt perspektiv

– Det är mycket viktigt att sätta in dagens förändringar i nederbörd och torka i ett tusenårigt perspektiv. Meteorologiska mätserier är för korta för att testa om klimatmodellerna är korrekta när de förutsäger att den globala uppvärmningen gör att fuktiga områden blir ännu fuktigare och torra områden blir ännu torrare, säger Fredrik Charpentier Ljungqvist. Temperaturrekonstruktionen, som forskarna presenterar i studien, överensstämmer i stort väl med slutsatserna i den senaste vetenskapliga rapporten från FN:s klimatpanel. Men den nya rekonstruktionen visar ingen förändring i nederbörd och torka på 1900-talet jämfört med de naturliga fluktuationerna under tidigare århundraden. Forskarnas resultat visar att det förmodligen är svårare att förutspå förändringar i nederbörd och torka än vad som tidigare antagits eftersom den naturliga variabiliteten visat sig vara så stor.

Effekten inte slagit igenom

– Dagens klimatmodeller simulerar variationerna i nederbörd och torka från 800-talet till på 1800-talet ganska väl. Men ökningen av extremer i nederbörd och torka i modellerna för 1900-talet är mycket större än i vår rekonstruktion. Det behöver inte betyda att mekanismerna för nederbördsförändringar i klimatmodellerna är felaktiga. Istället kan det bero på att den globala uppvärmningen ännu inte har varit tillräckligt kraftig för att sätta igång de förändringar i nederbördsmönster som klimatmodellerna simulerar, säger Fredrik Charpentier Ljungqvist.

Vad tycker du? Kommentera!

Extrakts kommentarsfält är modererat. Vi förbehåller oss rätten att radera eller beskära poster som till exempel innehåller reklam, personangrepp, rasistiskt eller sexistisk innehåll, alternativt länkar till sidor där sådant innehåll förekommer.

  • Dag Lindgren skriver:

    Människans växande – men ganska oförutsägbara – inflytande gör att framtiden är osäkrare än vad som kan utläsas ur det förflutna. Detta gäller särskilt väder, vars ändringar är svårprognosticerabara även några dygn framåt. Klimatmodellernas precision att ”förutsäga” det förflutna är ofta begränsad och det förflutna är ju inte så väl känt ens där det finns data. Slutsatsen är att de som dimensionerar system ofta bör dimensionera för större variationer det kommande seklet än det föregående. Vore bra om de som gör sådana här studier kunde kvantifiera mer i detalj HUR MYCKET större variationer.