Ekosystemtjänster är det nya modeordet för att visa hur beroende vi människor är av naturen. Förhoppningen är att om vi lyckas värdera dessa tjänster kommer vi att kunna skapa en hållbar utveckling och rädda planeten. Men kan man verkligen sätta ett pris på naturen, och hur ska det i så fall gå till?

– Att sätta ett faktiskt pris på ekosystemtjänster som motsvarar deras värde är inte möjligt, säger Thomas Hahn, forskare i ekologisk ekonomi vid Stockholm Resilience Centre vid Stockholms universitet.
Thomas Hahn forskar i ekologisk ekonomi vid Stockholm Resilience Centre, Stockholms universitet.

Thomas Hahn forskar i ekologisk ekonomi vid Stockholm Resilience Centre, Stockholms universitet.

Han är en av utredningssekretarna bakom den nya statliga utredningen ”Synliggöra värdet av ekosystemtjänster”, som blev klar i oktober. – Man kan inte få in allt i priset, det blir ofta en undervärdering. En metod som används för att värdera ekosystemtjänster, och som jag vänder mig emot, är så kallade betalningsviljestudier. Då frågar man människor vad de är beredda att betala för att till exempel en art bevaras eller för ren luft. En sådan värdering grundar sig på vad folk tycker, men det kräver stor kunskap och systemförståelse att kunna göra relevanta avvägningar i monetära termer. – Väl fungerande ekosystem är en försäkring för framtida välfärd. Resilienta ekosystem som kan fortsätta leverera tjänster i framtiden trots olika former av störning har ett mycket stort värde. Det finns inte tillfredsställande metoder för att fånga detta ”försäkringsvärde” i en prislapp, säger Thomas Hahn.

Ekologisk kompensation

– Det hindrar inte att man kan ”sätta en prislapp på naturen” på andra sätt, till exempel genom att göra det dyrt för dem som förstör, fortsätter han. Med ”förorenaren betalar-principen” som stöd kan man beskatta koldioxidutsläpp och handelsgödsel. Dessutom kan man kräva ekologisk kompensation, till exempel så som man gjorde när Botniabanan byggdes. Då fick Trafikverket kompensera för den för fåglarna så värdefulla våtmarken genom att anlägga stora områden med våtmark på andra håll. Det kostade mycket pengar för Trafikverket, men var ändå bara en väldigt liten del av den totala byggkostnaden. – Man kan alltså ”sätta pris på naturen” genom att göra det väldigt dyrt för exploatörerna att göra fel och därmed driva dem till områden som inte är så värdefulla för den biologiska mångfalden, säger Thomas Hahn. Men prislappen ersätter inte en juridisk prövning, utan finns utöver den. – Ett annat tillfälle när ”prislappar” kan behövas är vid miljöersättningar. Vi vill till exempel att svenska bönder ska bevara betesmarker. Då kan man ge en prislapp till bonden; du får si och så mycket för varje hektar betesmark. Ersättningen är inte en värdering av alla de ekosystemtjänster som betesmarken ger, som bindningen av kol i marken, eller den biologiska mångfalden – inklusive insekter som pollinerar våra grödor eller kontrollerar mängden bladlöss, eller estetiska värden. Det är bara en kompensation för att bonden inte odlar vete eller potatis där i stället, och prislappen bestäms därför av priset på vete och potatis, säger Thomas Hahn.
– Det är kommunikativt ”snyggt” att ha en siffra, det ser enkelt och tydligt ut, men ofta är det inte görligt att fastställa ett monetärt värde. Vem betalar till exempel för jordmånsbildning?

Inte bara värdera i pengar

När man talar om värdering av ekosystemtjänster är monetär värdering, det vill säga att ange ett värde i pengar, bara ett av flera sätt att göra en värdering. Man kan också nöja sig med en kvalitativ beskrivning, där man identifierar ekosystemtjänsterna och vilka värden de ger. I vissa fall kan det vara relevant att gå vidare och göra en kvantitativ analys, till exempel beräkna hur många kubikmeter vatten som renas av ett skogsområde, eller hur många besökare en nationalpark har. – Det är kommunikativt ”snyggt” att ha en siffra, det ser enkelt och tydligt ut, men ofta är det inte görligt att fastställa ett monetärt värde. Vem betalar till exempel för jordmånsbildning? säger Louise Hård af Segerstad, som är co-director för Albaeco och en annan av utredningssekreterarna bakom den statliga utredningen.
Louise Hård af Segerstad vid Albaeco är en av utredningssekretarna bakom den statliga utredningen "Synliggöra värdet av ekosystemtjänster".

Louise Hård af Segerstad vid Albaeco är en av utredningssekretarna bakom den statliga utredningen ”Synliggöra värdet av ekosystemtjänster”.

– När man värderar ekosystemtjänster arbetar man brett, med att synliggöra värden och få fram en förståelse för vilka aktörer som finns i landskapet. Deltagandeprocesser, där man samlar dem som på olika sätt brukar ekosystemtjänsterna, spelar en stor roll. En del som går in i det arbetet förväntar sig en prislapp som resultat, men när de väl fått upp ögonen för vad ekosystemtjänster är, blir prislappen inte längre så relevant. Det handlar om att veta vad man gör när man till exempel bebygger ett område; kunna avgöra vad som är klok, effektiv markanvändning och undvika att skjuta över kostnader på andra sektorer.

Platsspecifikt

– Visst, det finns vissa fall när en monetär bedömning kan vara vettig. Men då ska många antaganden vara uppfyllda. Ett exempel där en monetär värdering fungerade var när New York behövde förbättra dricksvattenkvaliteten. Det visade sig bli mycket billigare att förbättra förutsättningarna för naturlig rening, bland annat genom att påverka jordbruksmetoder och skydda skog utanför staden, istället för att bygga ett reningsverk. Men oftast har vi inte tillräckligt med data och kunskap för att kunna göra en värdering i pengar som är mer än spekulationer. Ekosystemen fyller flera funktioner samtidigt och att fånga värdet på den mångfunktionaliteten är svårt. Men om vi synliggör alla ekosystemtjänster som ett område ger, så kan vi ta mer informerade beslut. Det vi gör för att maximera en tjänst kan påverka andra tjänster negativt. Det finns både synergier och målkonflikter, som en identifiering av ekosystemtjänster kan hjälpa till att medvetandegöra, säger Louise Hård af Segerstad. – De internationella rapporter som kommit (se faktaruta) har visat att till exempel våtmarker har ett ekonomiskt värde, men det betyder inte att man kan fastställa värdet i enskilda beslutsprocesser. Ofta är värdet mycket platsspecifikt. En skogsdunge som förskolorna besöker tre gånger i veckan har till exempel ett högre värde för dem än motsvarande skogsdunge längre bort, säger Louise Hård af Segerstad.

Vad är ekosystemtjänster?

Ekosystemtjänster definieras som ”ekosystemens direkta och indirekta bidrag till människors välbefinnande”. Det kan vara allt från den svalkande skuggan från ett träd till vattenrening, pollinering av grödor, den fisk som havet ger, biokemiska kretslopp och fotosyntes. Ekosystemtjänster kan delas in i fyra kategorier: Producerande, försörjande ekosystemtjänster är de varor som produceras, till exempel mat, vatten, trä och fibrer. Reglerande ekosystemtjänster är till exempel avfallsnedbrytning, kontroll av sjukdomar, pollinering av grödor, vattenrening och funktioner som reglerar till exempel översvämningar eller klimat. Kulturella ekosystemtjänster är skönhet, inspiration, rekreation och andliga värden som bidrar till vårt välbefinnande. Stödjande ekosystemtjänster är grundläggande funktioner i ekosystemen, till exempel jordmånsbildning, fotosyntes och biokemiska kretslopp, som är en förutsättning för alla de andra ekosystemtjänsterna. (källa: Synliggöra värdet av ekosystemtjänster, SOU 2013:68)

Statlig utredning om ekosystemtjänster

Den statliga utredningen ”Synliggöra värdet av ekosystemtjänster – åtgärder för välfärd genom biologisk mångfald och ekosystemtjänster” blev klar i mitten på oktober 2013. Utredningen går igenom olika strategier för att värdera ekosystemtjänster i kvalitativa, kvantitativa och monetära termer. En av grundtankarna i utredningen är att omsorg om naturen inte är ett särintresse, utan att ekosystemtjänsternas värden behöver bli allmänt kända och integreras i beslutsfattandet inom många politikområden och samhällssektorer. Utredningen föregicks av en rapport från Naturvårdsverket: ”Sammanställd information om ekosystemtjänster” (2012).

Internationellt arbete: MA, TEEB, IPBES med flera

Idén om att värdera ekosystemtjänster har fått stort genomslag på senare år genom studien The Economics of Ecosystems and Biodiversity (TEEB), som bygger vidare på FN:s kartläggning av ekosystemens betydelse för mänskligt välbefinnande (MA, Millennium Ecosystem Assessment). Begreppet ekosystemtjänster har funnits i forskarvärlden i åtminstone tre decennier, men det är först genom de här två internationella rapporterna som det nu nått den politiska sfären. 2012 bildades the Intergovernmental Platform on Biodiversity and Ecosystem Services (IPBES) som en kunskapsplattform där forskare och beslutsfattare kan mötas med avsikten att få in värdering av ekosystemtjänster i samhällets beslutsfattande. 2006 startade ekologiprofessorn Gretchen Daily, som är en av de ledande forskarna på området, the Natural Capital Project. Projektet har utvecklat verktyget InVEST som ett sätt att integrera ekosystemtjänster i beslutsfattande.


Vad tycker du? Kommentera!

Extrakts kommentarsfält är modererat. Vi förbehåller oss rätten att radera eller beskära poster som till exempel innehåller reklam, personangrepp, rasistiskt eller sexistisk innehåll, alternativt länkar till sidor där sådant innehåll förekommer.

  • Jan Nilsson skriver:

    Ekosystemtjänsters värde? Om vår viktigaste ekosystemtjänst kanske trots allt är all den markyta som levererar våra matråvaror. Varför då inte ta upp begreppet emergi och summera alla insatser inklusive arbete och byggnationer, som lagts ner för att göra marken leveransduglig? Där finns det ju även idag ett specifikt brukningsvärde på varje åker som ingår i alla familjeföretagande brukares kalkyler, vilket kan vara ett riktmärke.

    Den andra frågan gäller varför man ska beskatta just konstgödselkväve. Allt upptagbart kväve på åkern kommer från samma källa, atmosfären, och kan inte särskiljas när det är på plats. Det kostar erfarenhetsmässigt och ekonomiskt sett mera energi att stoppa ner stallgödsel än att få ner konstgödsel-N, oavsett om man räknar enbart på gården eller räknar hela kedjan från luft till mark. Varför?

  • Göran Gennvi skriver:

    Dessa tassemarker kommer att kräva en noggrann navigering. Det blir som att leka med elden. Det monetära systemet är ett av människan konstruerat system men som tydligt visat sina begränsningar i så många sammanhang. Häri ligger en enorm fara och ett enormt ansvar att använda detta för att värdera ekosystemtjänster. En viktig debatt pågår.

  • Ingrid Thomasson skriver:

    Miljöersättningar till betesmarker är INTE en kompensation för att lantbrukaren ska låta bli att odla vete eller potatis där. Uppodling av naturbetesmarker regleras i lagstiftning (SJVFS 1999:119). Miljöersättningen är en ersättning till lantbrukaren för att marken hävdas och sköts på ett sätt som bevarar dess natur- och kulturvärden (SJVFS 2007:42). Det bör definitivt kunna ses som betalning för en ekosystemtjänst.

  • Ekonomistudent skriver:

    Även fast det inte går att räkna ut ett i alla hänseenden korrekt pris på ekosystemtjänsterna så tror jag att det ändå är nödvändigt att sätta en prislapp på naturen. Anledningen till varför vi överanvänt/överanvänder jordens resurser är just att vi inte prissatt dessa tjänster utan tagit de för givna, vilket leder till miljöförstöring pga. dessa sk. marknadsmisslyckanden.

    Det finns alltid en osäkerhetskomponent i alla kalkyler då framtiden inte är helt förutsägbar, men det får inte hindra att man sätter ett pris utifrån en kvalificerad uppskattning.
    Exemplet här med att busken har ett högre värde för någon som besöker den än för någon som inte gör det får inte heller ses som ett hinder för att sätta pris på och ta med ekosystemtjänsterna i kalkyler. Så är det ju med alla samhällsinvesteringar – direkt gynnar det bara de (få?) som får nytta/använder dem, men de kan trots det vara samhällsnyttiga totalt sett och alltså gynna övriga också. Det är maximerad nettonytta över tid man bör styra mot.

    För att få till en rejäl förändring som accepteras på bred front och får genomslag i hela samhället tror jag enda sättet är att prissätta dessa tjänster och på de sättet få med de i aktörernas kalkyler och redovisningar.

    Det är endast så man kan lösa dessa marknadsmisslyckanden. (Någon utopi om att andra värden än ekonomiska ska beaktas för att de är ovärderliga kommer endast ge marginella effekter och i de stora sammanhangen helt nonchaleras. Det enda styrmedel som fungerar är ekonomiska incitament.)

  • Bo Nyström, Göteborg skriver:

    Naturvärdenas monetära värden är ointressant. Det vi däremot omgående borde införa är ekonomiska styrmedel (skatter, avgifter, bidrag).