I dag flyttas nyfödda kalvar ofta direkt från mamman till så kallade hyddor utomhus. Vanligtvis hålls de där ensamma men forskning pekar på att kalvar som bor två och två både äter bättre och blir mer sociala.

Det är bara fem timmar sedan kalven föddes. Nu bor den ensam i en tältliknande hydda på gårdsplanen utanför stallet på SLU:s forskningsanläggning Lövsta utanför Uppsala där forskning och undervisning om lantbrukets djur bedrivs.

På vissa gårdar får kalvarna stanna hos mamman så att hon får slicka ungen ren, andra låter ungen stanna i ett dygn, vilket är minimikraven på en ekologisk gård, men det vanligaste på de svenska gårdarna är att kalvarna separeras direkt efter födseln.

Bättre socialt beteende

Lena Lidfors, professor SLU. Foto: Vanja Sandgren
Lena Lidfors, professor SLU. Foto: Vanja Sandgren

Tidigare forskningsstudier visar dock att kalvar som hålls tillsammans får förbättrat socialt beteende vilket kan gynna kalvarna på flera sätt.

– Leken är viktig för att kalvarna ska utveckla sina muskler och sin koordination. Den sociala leken gör att djuren tränar på att förstå sina styrkor och sitt förhållande till andra kalvar. Det kan ge dem fördelar i form av företräde till mat, vatten, liggplatser och skyddade ställen när de blir vuxna, säger Lena Lidfors, professor i etologi på SLU, en av de forskare på Lövsta som nu undersöker fördelarna med parhållning.

Studier har också visat att parhållna kalvar hanterar stressande situationer, till exempel när djuren flyttas från ett ställe till ett annat eller när de ska avvänjs från mjölk, bättre jämfört med de som har varit ensamma.

Andra studier har fokuserat på foderintag och tillväxt och det finns tecken på att kalvar som hålls i par äter mer och förlorar mindre vikt vid avvänjning från mjölk.

Rädsla för sjukdomar

Det finns lagar som begränsar hur många kalvar som får hållas i en hydda, men de kalvhyddor som finns på Lövsta klarar kraven för att hålla två i samma.

Att kalvarna hålls ensamma i så kallade kalvhyddor utomhus har blivit allt vanligare då det anses minska risken för smittspridning mellan djuren. Främst är det lunginflammation och diarréer som man vill undvika genom att hålla djuren utomhus.

Leken är viktig för att kalvarna ska utveckla sina muskler och sin koordination.

Ett nyligen genomfört försök med totalt 21 kalvar varav 14 kalvar hölls i par och 7 hölls individuellt, visade en viss ökning av magbesvär.

– Vi såg att kalvarna fick lite mer diarréer när de gick i par, men de var lindriga och snabbt övergående, säger Lena Lidfors, som upplever att rädslan för sjukdomar i vissa fall leder till åtgärder som hämmar djurens beteendebehov.

Försöket, som genomfördes under vinterhalvåret, visade också att kalvarna ofta låg tätt tillsammans för att hålla värmen.

– Vi var rädda för att de skulle börja suga på varandra, vilket kan ge skador, men vi såg inga sådana negativa effekter.

Behålla naturliga beteenden

Arbetet med att ta reda på mer om parhållningens fördelar och nackdelar går nu vidare på Lövsta.

– Vi vill veta mer om hur det fungerar att låta kalvar växa upp i par och hitta bra inhysningssystem som ger så pigga, friska och välmående djur som möjligt. Att djuren får behålla alla sina naturliga beteenden är nog inte möjligt i praktiken, men om vi kan identifiera några som har stor vikt för deras tillväxt så kanske vi kan prioritera vissa av dem, säger Lena Lidfors.

Lövsta

Lövsta ligger strax utanför Uppsala och drivs av Sveriges lantbruksuniversitet. Här bedrivs forskning och undervisning om nötkreatur, gris och fågel. Forskningsanläggningen på Lövsta är uppbyggt precis som ett vanligt medelstort svenskt lantbruk.

Exempel på forskningsområden är ny teknik, djurhälsa, klimatsmart djurhållning och uthållig livsmedelsproduktion. I genomsnitt pågår här ett tiotal forskningsprojekt varje dag.

Nötstallarna har plats för 300 mjölkkor och grisbesättningen omfattar cirka 115 suggor, 960 slaktsvinsplatser och 96 så kallade tillväxtplatser för ungdjur. Under ett år föds det upp cirka 2500 slaktgrisar. Det finns två fågelstallar på Lövsta, där finns djur endast om det pågår försök. Det ena fågelstallet har en avdelning för värphöns och det andra inhyser främst slaktkycklingar.