För några år sedan spreds ett tal med Boyan Slat, nederländske tonåringen som ville rensa haven på all plast. Projektet som både är hyllat och utdömt av kritiker ska snart sjösättas utanför Kalifornien.

På fem år beräknar The Ocean Cleanup att de ska ha rensat hälften av det Stora Stillahavssopområdet, ett område som kallas en flytande plastö. På grund av de omgivande strömmarna samlas här en högre koncentration av skräp. Boyan Slat hade en idé om en farkost som kunde rensa haven på över sju miljoner ton plast. Sedan dess har projektet “The Ocean Cleanup” blivit ett fenomen som sysselsätter 65 personer och som genom stor mediauppmärksamhet nu säger sig ha fått tillräcklig finansiering för att snart sjösättas. – Jag kom på idén att låta havet rena sig självt, säger Boyan Slat i en intervju med Dagens industri. Tanken är att strömmarna som omger Stora Stillahavssopområdet ska forsla plasten mot farkostens långa länsar, som samlar upp plasten och transporterar den till en behållare utan att djurlivet tar skada.

Tekniska svårigheter

En svårighet med projektet har varit att farkosten var tänkt att förankras i botten, något som de nu har avstyrt. – Tekniskt är det en enorm utmaning att förankra något på 4000 meters djup långt ute till havs, säger Martin Hassellöv som leder forskargruppen marin miljönanokemi vid Göteborgs Universitet, till tidningen Syre. Problemet med förankringen har legat i havets styrka och svårigheten att konstruera ett system som står emot stormar, samtidigt som det är tillräckligt flexibelt för att hålla farkosten vid ytan. Nu säger sig gruppen ha hittat en ny lösning, där sjöankare ska användas istället. Projektet har också mött andra kritiska funderingar, bland annat kring kostnadseffektiviteten. – Det är mycket pengar för att minska något som skulle försvinna på 10 till 20 år om du stoppade inflödet, säger nederländske marinbiologen Jan van Franeker till tidsskriften Science.

Hinder i att minska plastanvändningen?

Farkosten går dessutom bara tre meter djupt. The Ocean Cleanup har motiverat det med att plasten samlas vid ytan, men beräkningarna har ifrågasatts av forskare som överdrivet entusiastiska, och det har även väcks funderingar kring projektet prognoser för påverkan på djurlivet.  Dessutom kritiseras teknikoptimismen. – Det är vanligt i vår del av världen att hoppas på att tekniken ska lösa våra problem istället för att förändra vår livsstil. Vad som krävs är att vi minskar vår användning av plast i vissa användningsområden och skiftar till mer biologiskt nedbrytbara material i till exempel förpackningar och andra engångsartiklar, säger Martin Hassellöv till Syre. Kritiken har inte rubbat Boyan Slat eller The Ocean Cleanup. I veckans lansering hade däremot vissa förändringar gjorts, vilket setts som positivt av nederländske oceanografen Erik van Sebille. – Igår visade de mig att de inte är rädda att ändra sin inställning. Den radikala omprövningen av förankringen – jag tycker det är fantastiskt. Och de har blivit mer vetenskapligt medvetna, sa Erik van Sebille dagen efter lanseringen till tidsskriften Science. Om allt går enligt plan kommer kritikernas frågor snart få svar, pilottesterna ska starta utanför Kalifornien i slutet av 2017.

Boyan Slat

När Boyan Slat var sexton år åkte han på semester till Grekland. När han dök såg han mer plast än fiskar, vilket var väckarklockan som startade hans engagemang. Under ett slutprojekt om plastföroreningar såg Boyan Slat en presentation om det Stora Stillahavssopområdet, kallat The Great Pacific garbage patch. Medan diskussionen i presentationen handlade om att stoppa plasten innan den når haven, tänkte Boyan Slat i andra banor. – Vi låter plasten komma till oss, säger han i Science Magazine. 2012 höll han talet ”How the oceans can clean themselves” under TEDx i Delft, vilket ledde till stora rubriker om ”geniet” och ”underbarnet” Boyan Slat. Sedan dess har projektet blivit allt större, väckt än mer uppmärksamhet och fått såväl ris som ros från forskare.

Plast i havet

I genomsnitt släpps det ut 8 miljoner ton plast i världshaven årligen, enligt en studie publicerad i tidskriften Science. Förutom att havsdjuren kan trassla in sig och missta skräpet för mat, är mikroplasten ett stort problem. – Värst är de partiklar som är från någon mikrometer till några millimeter stora, för de misstas lätt för att vara plankton och så tas de upp i havens födovävar, sa Anna Kärrman, docent i kemi vid Örebro universitet, till Extrakt. – Upp till 50 procent av plastens vikt kan bestå av tillsatta kemikalier, som till exempel mjukgörare, flamskyddsmedel, pigment och biocider. Många gånger giftiga ämnen i sig. Men plasten fungerar också som ”livbåtar” för långlivade organiska miljögifter, som är hydrofoba och skyr vattnet. Eftersom plasten har liknande uppbyggnad, binds miljögifterna till den. En plastbit kan ha flera miljoner gånger högre halt av till exempel DDT och PCB än vad det omgivande havet har, säger Anna Kärrman. På uppdrag av Naturvårdsverket har IVL Svenska Miljöinstitutet kartlagt källor och spridningsvägar för mikroplast. Den största källan utgörs av trafiken genom väg- och däckslitage. Därefter kommer granulat från konstgräsplaner. Hur stor andel mikroplast från dessa källor som sedan hamnar i havsmiljön är dock väldigt osäkert.


Beatrice Rindevall

Vad tycker du? Kommentera!

Extrakts kommentarsfält är modererat. Vi förbehåller oss rätten att radera eller beskära poster som till exempel innehåller reklam, personangrepp, rasistiskt eller sexistisk innehåll, alternativt länkar till sidor där sådant innehåll förekommer.

  • robert skriver:

    Det är alltid lätt att vara kritisk. Jag tror inte heller att tekniska lösningar för att städa havet löser problemen vår livsstil och resursanvändning orsakar. Men för att uppnå förändring krävs oftast flera åtgärder samtidigt. Så kör på med att städa haven från plast, och så kan nån annan arbeta med att ställa om samhället till mindre plastanvändning i engångsförpackningar, och en tredje jobba för något annat. Det är inte antingen eller, utan allt samtidigt, nu, som behövs.

  • Åke Hagström skriver:

    Emotionellt bondfångeri

    Många människor önskar över allt annat kunna göra gott. De är därför lätta byten till projekt som kommer med enkla lösningar på miljöförstöring. När man kritiserar är det därför viktigt att skilja på ogenomtänkta och dåligt testade tekniska lösningar och ambitionen att göra gott. Det är aldrig fel att städa på stranden men det görs enklast med säck och handske. För den som vill mer gäller arbetet med att ersätta engångsanvändning av plast i alla former.

  • Mikael Rosén skriver:

    Vad gör vi sedan med plasten, som innehåller såväl olika kemiska tillsatser som koldioxid? Deponera den tillbaka ner i underjorden?