Stålindustrin står för 10 procent av Sveriges utsläpp av koldioxid, men det är faktiskt tekniskt möjligt att tillverka stål fossilfritt. Nu startar bygget av en pilotanläggning i Luleå.

Stål kan tillverkas på två olika sätt. Antingen genom att återvinna och smälta ned skrot - eller med så kallad järnmalmsbaserad tillverkning. Vid järnmalmsbaserad produktion, som dominerar i Sverige, reduceras järnmalmen till råjärn med hjälp av koks och kol i en masugn. – Den etablerade processen är fantastiskt effektiv, säger Mårten Görnerup, metallurg och VD i samriskföretaget HYBRIT - som ägs av LKAB, SSAB och Vattenfall. Nackdelen är att processen kräver stora mängder kol och stålindustrin står i dag för 10 procent av Sveriges koldioxidutsläpp.

Vätgas ersätter kol

Mårten Görenrup

Mårten Görenrup, metallurg och VD HYBRIT. Foto: HYBRIT

Även om stål från återvunnet skrot minskar behovet av stål från nyproducerade råvaror (malm) så är det långtifrån tillräckligt för att täcka efterfrågan, enligt Mårten Görnerup. – I dag tillverkas 1,6 miljarder ton stål globalt, varav ungefär en fjärdedel använder skrot som råvara. Behovet av stål förväntas stiga i takt med att jordens befolkning växer och urbaniseringen ökar. Så även om vi ökar mängden stål producerat från återvunnet skrot, så måste vi använda jungfruligt material. Men utvecklingen går framåt, och det är tekniskt möjligt att tillverka stål även utan koldioxid. Förenklat bygger idén på att vätgas ersätter kol - biprodukten blir då endast vatten. – Vi vill ta fram världens första koldioxidfria stålprocess, säger Mårten Görnerup. – För oss är det raketfart! Det är långa investeringscykler i vår bransch. Att mura om en masugn kostar miljardbelopp och det görs var 15-20:e år. Ska det vara klart 2045 måste vi alltså börja nu.

Sverige kan bli först i världen

För att lyckas krävs enligt Mårten Görnerup och hans kollegor fortsatt god tillgång till fossilfri el, förbättrad infrastruktur och snabb utbyggnad av högspänningselnät för elektrifiering av gruv- och stålindustrin. Dessutom behövs kompetensförsörjning, forskningsmedel och snabbare processer för miljötillstånd.
– Vi vill ta fram världens första koldioxidfria stålprocess.
Enligt Mårten Görnerup kan Sverige bli först i världen med att producera fossilfritt stål. – Sverige har unika förutsättningar – vi har fossilfri el, omfattande järnmalmsindustri och stark kompetens i branschen. Förhoppningen är att det svenska exemplet ska inspirera andra länder. – Globalt kommer det att ta väldigt lång tid att ställa om till fossilfri produktion, men vi hoppas kunna använda vårt exempel för att inspirera andra, säger Mårten Görnerup.

Betalningsvilja för fossilfria produkter

Svante Axelsson

Svante Axelsson, nationell samordnare. Foto: Fossilfritt Sverige

Svante Axelsson är nationell samordnare för Fossilfritt Sverige, ett regeringsinitiativ med målsättningen att Sverige ska bli ett av världens första fossilfria välfärdsländer. Han är positiv till Hybrits fossilfria stål. – Det är imponerande att man tar det här stora klivet, det här är en enormt viktig pusselbit. Från att se omställningen till fossilfritt som en kostsam börda så ser industrin nu affärsmässiga, långsiktiga och strategiska affärsmöjligheter i fossilfria produkter. Här är stålindustrin en föregångare som sätter trenden för ett nytt sätt att tänka inom industrin, säger Svante Axelsson. Han tror att utvecklingen av den nya tekniken kommer att gå snabbare än planerat och att Sverige har goda chanser att bli först i världen med fossilfritt stål. – Det finns en betalningsvilja för fossilfria produkter på marknaden vilket gör att utvecklingen kommer att gå snabbt, säger han.

Stålproduktion

Det finns två olika sätt att tillverka stål. Processerna skiljer sig beroende på vilket råmaterial som används i processen, den kan vara antingen järnmalmsbaserad eller skrotbaserad. Vid skrotbaserad ståltillverkning är koldioxidutsläppen mindre än en tiondel av de som genererats i samband med järnmalmsbaserad ståltillverkning. I dag utgör den skrotbaserade tillverkningen cirka 30 procent av efterfrågan på nytt stål, vilket betyder att vi är beroende både av stål som tillverkas av skrot och stål som tillverkas av järnmalm. År 2050 räknar man med att det skrotbaserade stålet kommer att täcka 50 procent av efterfrågan, vilket innebär att de resterande 50 procenten kommer att fortsätta utgöras av stål som har tillverkats av nytt material. På SSAB produceras stål från järnmalm i Norden och från skrot i USA. I SSAB som helhet användes 45 procent skrot i stålproduktionen under 2014. SSAB använder ungefär 20 procent skrot i samband med ståltillverkningen i Norden, och 100 procent i USA. SSABs stålproduktion i Norden är masugnsbaserad. Råjärn tillverkas genom att reducera järnmalmen. Sedan läggs koks och kol till i masugnen. Denna process ger upphov till koldioxid. Källa: SSAB

Fossilfri stålproduktion

Grundtanken i fossilfri stålproduktion är att dagens masugnsprocess ska ersättas av en process som kallas direktreduktion. Förenklat innebär det att koks, som i dag används för att reducera järnmalm till järn, ersätts med vätgas som är framställd av el från fossilfria energikällor. Restprodukten blir då vanligt vatten, som kan återvinnas för produktion av ny vätgas. Källa: Vattenfall Mer om HYBRIT


Karin Montgomery

Lämna ett svar till Anonym Avbryt svar

Extrakts kommentarsfält är modererat. Vi förbehåller oss rätten att radera eller beskära poster som till exempel innehåller reklam, personangrepp, rasistiskt eller sexistisk innehåll, alternativt länkar till sidor där sådant innehåll förekommer.

  • Torsten Werner skriver:

    Hur kan el anses som fossilfri?
    Merparten av den el som konsumeras i Europa har framställts från fossila källor. På marginalen kommer en ökad elenergi kräva att ytterligare fossila energiresurser tas i anspråk för att öka elkonsumtionen.
    Varför används olika bedömningsgrunder? För att visa på att just det projekt som för tillfället är under debatt skall kunna påstås ge en minskning av koldioxidutsläppet?

    Om man istället använder den genomsnittliga produktionsmixen som ett mått på hur utsläppen förändras vid en förändrad elkonsumtion, blir inte då att vätgasen/elförbrukningen blir ”fossilfritt”.

    Ologiskt o missvisande.

    MVH
    Torsten Werner