Nu kan uttjänta kläder få ett andra liv

av Johan Frisk
Konsumtionen av textilier har ökat med 40 procent de senaste tio åren. Att merparten av de förbrukade kläderna inte återanvänds är i längden inte hållbart. Nu arbetar flera forskare för att ta fram metoder som kan ge kläderna ett andra liv.
Nu kan uttjänta kläder få ett andra liv
Bilden visar textilmassan, alltså det som blir resultatet när jeans och andra kläder har rivits. Av denna produkt tillverkas ny tråd som sedan kan användas för skapa nya textilier och kläder. Foto: Gunnar Henriksson

Bomull är den vanligaste råvaran för kläder och andra textilier, mycket tack vare de tåliga fibrerna. Men att odla bomull kräver stora mängder vatten, och eftersom odlingen sker i länder där vatten är en bristvara går det snart inte att pressa mer fibrer ur jorden. Dessutom behövs marken för att odla mat till en växande befolkning. Ett annat miljöproblem är de stora mängder bekämpningsmedel som sprids över odlingarna.

Gunnar

Gunnar Henriksson, professor i träkemi vid KTH.

Regeringen vill öka återvinningen

I Sverige konsumeras varje år drygt 130 000 ton textilier. Det blir cirka 15 kilo per person. Av dem går endast tre kilo till återanvändning i någon form, till exempel genom att säljas som second hand eller skänkas till välgörenhet. Att återvinna själva materialet, alltså fibrerna, sker över huvud taget inte.
Naturvårdsverket har på uppdrag av regeringen tagit fram förslag på mål för hur mycket textil som ska återanvändas. År 2020 ska 25 procent av de textilier som kommer ut på marknaden materialåtervinnas, i första hand till nya kläder. Redan om fyra år ska det finnas ett insamlingssystem. Förslaget är nu ute på remiss.

 År 2020 ska 25 procent av de textilier som kommer ut på marknaden materialåtervinnas

Ny metod utvecklas

Men för att målen ska kunna nås måste det finnas metoder för att återanvända kläder. Gunnar Henriksson, professor i träkemi vid KTH, är en av de forskare som försöker ta fram en metod. Forskningen bedrivs sedan några år i företaget Renewcell, där han är delägare. I grova drag går de metoder som testas ut på att textilerna med hjälp av kemikalier omvandlas till en massa som sedan används för att spinna nya trådar. Råvaran är de kläder som ratas av second hand-branschen.
– Min största oro har varit kemikalier i tyg, att det kan finnas tillsatskemikalier som man inte vill få med i processen. Där har vi gjort en utredning som troligen kommer leda till att vissa tyger inte plockas in, som tyg från möbler och gardiner där det finns flamskyddsmedel, säger Gunnar Henriksson.

Pilotanläggning nästa steg

Nästa steg för Renewcell är att bygga upp en pilotanläggning på Wargön i Vänersborgs kommun, med målet att bygga en fabrik för återvinning av bomull. Att råvaran är fri från de värsta kemikalierna, och knappar och andra attiraljer, är bara en av utmaningarna med återvinningen. För att kunna spinnas till nya trådar måste cellulosakoncentrationen vara optimal.
– Om det blir för hög koncentration av cellulosa bildas en gel som inte går att spinna, säger Hanna de la Motte, forskare vid Sveriges tekniska forskningsinstitut (SP) och Chalmers.

Hanna de la Motte, forskare vid Chalmers och SP.

Hanna de la Motte, forskare vid Chalmers och SP. Foto: SP

Oxidation istället för otrevliga kemikalier

Hanna de la Motte är inblandad i flera forskningsprojekt som handlar om att återvinna cellulosa för att tillverka kläder och andra produkter. Ett projekt går ut på att förändra cellulosan utan att använda de ganska otrevliga kemikalier som krävs i de processer som testas idag. Metoden kallas elektrokemisk oxidation, vilket innebär att man ger cellulosan en negativ laddning.
– Vi ska försöka använda ström istället för additiva kemikalier, säger Hanna de la Motte.

Oxidationen gör det möjligt ta fram så kallad nanocellulosa som kan sättas ihop till en tråd som är starkare än vanlig textilfiber. Tråden kan användas för att tillverka starka material i klass med kevlar, som idag kräver en fossil råvara.
Forskningen kring nanocellulosa är ännu i ett tidigt stadium. Just nu arbetar Hanna de la Motte och hennes grupp med att bygga ett specialanpassat laboratorium.

 

Källor: Förslag till etappmål – Textil och textilavfall, Naturvårdsverket 2013; Livscykelanalys av svensk textilkonsumtion, IVL 2013; Bomull – en solkig historia, Gunilla Ander

av Johan Frisk

Vad tycker du? Kommentera :

Extrakts kommentarsfält är modererat. Vi förbehåller oss rätten att radera eller beskära poster som till exempel innehåller reklam, personangrepp, rasistiskt eller sexistisk innehåll, alternativt länkar till sidor där sådant innehåll förekommer.