Bottentrålning kan frigöra gifter som tidigare varit låsta i havsbotten. Det visar ny forskning från Stockholms universitet. Trålning kan även frigöra en stor mängd sedimentpartiklar. Det grumligare vattnet gör det svårare för exempelvis fisklarver att överleva.

Bottentrålning används för att fiska bland annat räkor, torsk och strömming. Metoden är omdiskuterad eftersom den har stor miljöpåverkan. Nu visar en ny studie att bottentrålning kan frigöra gifter så att dessa blir tillgängliga för havets organismer att ta upp. Forskaren Ingrid Tjensvoll har studerat blåmusslor som exponerats för sedimentmoln från bottentrålning i en förorenad fjord. Efter en månad kunde hon se att blåmusslan uppnått så höga koncentrationer av miljögifter att de överskred maxgränsen för konsumtion. Studien visar även att trålning orsakar stora mängder uppvirvlat slam från havsbotten som kan störa de fysiologiska processerna hos havets organismer. – Båda dessa faktorer kan ha en stor negativ påverkan på ekosystem som består av känsliga bottenorganismer och livsstadier. Det är därför viktigt att det införs regler för hur, var och när trålning ska få utföras i olika havsområden, säger Ingrid Tjensvoll i ett pressmeddelande.

Läs mer här (www.su.se)